Ensamma vid jul

TS: allt är så nytt för er så just i år skulle jag rekommendera om du kan fråga pappan om ni kan fira jul som tidigare. Då har ni ett år på er att landa i hur det ska bli nästa år. Det tar lite tid att hitta hur man ska göra med allt efter en separation: jul, födelsedagar etc. 
Jag fattar att du inte är sugen på att vara där pappan är, men för sonen skull så ett par timmar på jul kanske funkar? Hur är relationen till pappans släktingar? Jag antar att deras jul inte är hemma hos pappan utan tex hos farmor/farfar? Går det att prata med dem om detta dilemma, fråga hur de känner om du och sonen skulle vara med en stund, och att de sen kan prata med pappan? 

Å andra sidan är jag själv skild, och har firat jul i många olika konstellationer. Några jular har jag varit helt ensam (självvalt). På ett sätt tycker jag att man kanske inte ska haussa upp julafton så mycket för barnen. Det är vi vuxna som skapar hur vi tänker om traditioner och om du firar julafton med sonen en annan dag, och han är med pappans släkt just på julafton så får barnet två firanden. Så har vi löst det och barnen som nu är äldre har sagt att de uppskattat att det blev så "mycket" firande och utspritt. Det blir inte lika hysteriskt som om allt bara måste ske på en enda dag.