Växelvis boende barn och kontakt med släkt

Eftersom barnen är så pass gamla och vill tycker jag det är okej. Det är deras liv och fritid. 

Kalas skulle jag aldrig säga nej till och det är en kostnad man får dela på. Som sagt, deras barn = gemensamt ansvar. För det gynnar barnet. 

Däremot andra aktiviter skulle jag säga att t ex då får mormor hämta hos er. Ni ska inte behöva köra runt. Utan är det saker inplanerade får barnen hämtas och lämnas hos er. Inträde får den medbjudande släktingen bjuda på annars är det en fråga som ska tas föräldrarna mellan och delas lika. Åter igen - barnets bästa. 

Ni får vara bestämda mot mamman, och säga att det inte fungerar, vare sig tidsmässigt eller ekonomiskt. De får helt enkelt ransonera bland träffarna med mamman släkt, inte vara med på allt. Samt att mamman naturligtvis betala presenter osv. 

Skulle också begränsa det till max varannan gång. För barnets pappa vill väl också hinna göra saker med sina barn? Klart barnen säger ja till släktingar om pappa själv aldrig gör något kul med dom. 

Loven skulle jag säga ja om vi själva inte har planer. 

Du ska inte fixa det. Pappan får fixa det. Ja, det är rimligt att han ställer upp när mamman saknar körkort, men bara till en viss gräns. Och självklart bör de dela på kostnaderna. Har mamman dålig ekonomi, eller varför står pappan för så mycket?

Det är hans barn. Han borde vilja betala och ställa upp om inte mamman kan eller vill, men han kanske inte behöver säga ja till allt?

Kan de inte åka kommunalt ibland?

Visst kan även du hjälpa till att skjutsa eller hämta eller betala om du kan och vill, men det är inte ditt ansvar.

Klart barnen ska få träffa vilka släktingar de vill oavsett vems vecka det är! Är ni på riktigt eller?? Lika självklart att säga nej om det inte passar för att ni har planerat något annat, precis som man normalt sett annars också skulle göra.

Det klart att barnen får träffa släktingar och vänner och vara med på aktiviteter, men vem ska se till att de kommer dit? Vem ska betala? Det är inte bara pappans ansvar och inte TS ansvar alls.

Pappan kan skjutsa ibland. Mamman kan åka kommunalt med barnen (om det går / inte är för långt), eller så kan släktingar hämta och lämna.

Problemet verkar inte vara att barnen gör saker, vill vara med på saker, utan att ansvar kring kostnad och logistik lämpas över på pappan och TS.

Det måste inte vara vattentätt. Hur hade man gjort om barnen på pappas vecka hade velat träffa farmor? Skjutsa dit eller bli hämtad? Vilka förutsättningar finns osv? Kan man turas om eller måste man lösa på annat sätt? Som du föreslår kanske även mamman kan skjutsa fast det inte är hennes vecka, man får se hur man kan få till det helt enkelt. Man måste inte göra det så svårt för sig, men att göra skillnad och neka umgänge baserat på vems vecka det är, ja det är bara kortsiktigt och ärligt talat rätt idiotiskt.

Så gamla barn bör få har stort inflytande på när och vem de träffar. Däremot ska inte ni behöva vara de som kör dem, utan mamman får vackert lösa transport när de ska till hennes släkt. Hon kan inte alls kräva eller förvänta sig att pappan ska köra bara för att hon inte har körkort. Barnen är så pass stora så de kanske kan ta sig till vissa saker själva (iaf den äldsta), med buss tex? 

Sen har ni all rätt i världen att säga nej om ni vill att barnen ska vara hemma hos er, men eftersom barnen är så stora behöver ni i så fall prata med barnen om det, innan ni pratar med mamman, och förklara varför. Om barn har tråkigt en hel helg för att ni mest tänkte vara så hemma så kan jag förstå om en 13-åring hellre drar iväg, liksom. 

Ni måste också kunna säga till mamman att "vanliga saker" som att bara träffa en kusin som man träffar jätteofta annars - sånt får hon boka på sina veckor. Mormors födelsedag som råkar infalla på "fel" vecka bör barnen kunna delta i. 

Jag känner igen det hela då jag själv lever i bonusfamilj och på ena sidan var det mycket så här, så vi fick sakta förändra hur det fungerade eftersom den aktuella föräldern betedde sig exakt som den du beskriver i TS. Steg 1 är att prata med mamman om att vanliga saker får hon hålla på sin vecka, och gör hon inte det så kommer ni säga nej. 

Vad vill barnen då? Varför kan dom inte åka kommunalt?

Protesterar barnen när dom "inte får" följa med på saker som inträffar när dom inte är hos er? 

Jag får lite känslan av att mamman är den som planerar saker på eran vecka men får det att låta som att barnen vill... 

Jag skulle börja med att faktiskt prata med barnen när dom är hos er och börja ha nån form av familjeråd där ni kan sätta upp regler och en förklaring på hur ni tänker . Dom är så pass stora att dom definitivt fattar läget med vad saker kostar, att vissa planer stör er veckoplanering och att en del planer måste tas på mammans veckor. 

Känns också som att kommunikationen mellan föräldrarna brister eftersom ni verkar ovetandes om många saker och bara ställs inför fakta. Barnen kan definitivt själva ringa pappa och prata med honom om saker och planer i förväg och lära sig att fråga först.

Krångla inte till det är tipset. Prata med barnen . Strukturera upp era veckor. Ta det sen därifrån.  

Pappa måste steppa upp och kräva bättre kommunikation från mamma och att han faktiskt måste börja ställa krav på både henne och barnen om tex att åka buss eller be släkten att hämta/lämna. Kanske dags att ta ett samtal med släkten? Börja ring och checka läget med mormor, kusiner och annat om vem som har bestämt vad och hur dom tänkt sig . Kan ju vara läge att säga nej även där.. "hade varit kul men den här helgen måste jag säga nej då vi har annat bokat sedan tidigare men nästa helg går bra då är dom tillbaka hos mamma"