Min man trodde jag överdrev hans supande

Lång historia kort så har jag haft besvär länge med ångest. Vad jag trott. Men tvärtom så är det så att jag har utmattning och jag får ångest för kroppen säger ifrån helt enkelt och jag är helt slut. 

Under flera år har min man druckit för mycket. Då han väl gör det och det är inte ofta. Men det gör ingen betydelse. Han ligger då på golvet och rullar runt. Går inte att prata med honom, överhuvudtaget. Dagen efter den vanliga ångesten och han säger att han aldrig ska göra det igen. Men det har han ju gjort, flertalet gånger. 

När det då kom fram att jag faktiskt var utmattad och inte hade ångest har jag inte varit lika okej med detta drickande längre, även om jag inte varit det förut heller. Känner att jag absolut inte vill ha den ansträngningen. Tänker inte acceptera det mer. 

Har ifrågasatt honom, varför han nu lovar och lovar. Till slut kom det fram, han trodde att jag har överdrivit. För jag brukar ju ha ångest och då har han tolkat det som att jag har haft ångest = överdrivet, tillfällig oro som går över. Han har också sagt att inga av hans vänner har ju påtalat hur jobbig han är när han super.  Inte trott mig helt. 

På ett sätt kan jag förstå. Men på ett annat sätt tycker jag det är bedrövligt. Hur kan man ens tro, att jag överdriver? Jag har i detalj sagt vad han gjort när han har druckit. Men ändå, fortsatt likadant. 

Han har sagt att han känner sig som världens idiot och att han inte tänker dricka mer. Om han skulle göra det så ska han bara ta med sig ett fåtal öl. Inte ta emot något från andra och säga nej. Kanske är det också för att han nu känner att jag står på mig mer. jag vet inte. 

Hur hade ni tänkt om detta?

Inga taskiga svar tack utan vänlig ton.