Ger det fördel med barnen att behålla boendet vid skilsmässa?

Min pappa tror än idag att anledningen till att jag, då 18 år, inte flyttade in med honom och hans nya fru och hennes barn i ett hus med för få rum... berodde på att mamma fick behålla mitt barndomshem. Beslutet hade naturligtvis inget med dem att göra. Jag var tonåring och på väg hemifrån, övervägde det inte ens som ett alternativ att flytta in hos dem och de erbjöd inte heller(!). Hur skulle jag veta att de ens ville ha mig där när de fyllde alla rum med andra barn och aldrig frågade? Kändes märkligt att få veta 7 år senare att de blev sårade av detta och beskyllde min mamma för att hon fått huset och mig för att jag inte umgåtts mer med dem under mitt sista år på gymnasiet. Tror de fick en väldigt felaktig bild av hur mycket jag umgicks med min mamma under samma tid (dvs. knappt alls).

Pappa verkar också tro att det där med barndomshemmet är anledningen till att jag umgås mer med mamma nu i vuxen ålder. Detta trots att jag bodde närmare(!) pappa i flera år och han aldrig hörde av sig eller föreslog att vi skulle göra något eller bjöd in mig ens till födelsedagar, utan jag fick sköta hela relationen. Samtidigt som mamma flyttade från mitt barndomshem till en liten lägenhet, men hörde av sig hela tiden, föreslog aktiviteter, hälsade på och bjöd in mig till sig och i största allmänhet visade att hon ville umgås med mig.

I 30-årsåldern har jag flyttat långt bort från båda och fått egna barn. Pappa har hälsat på exakt en gång på fem år och det var när första barnet döptes, han är pensionär med hälsan kvar och all tid i världen. Mamma hälsar på tre-fyra ggr per år, hon jobbar fortfarande men snackar sig varm om pensionen när hon kan hitta på fler grejer med oss. Jag hälsar på dem en-två ggr per år och delar diplomatiskt min tid 50/50 mellan båda föräldrarna men ibland frågar jag mig varför... Älskar pappa och tycker att både fru och barn är fantastiska, alla är jättetrevliga när vi väl träffas, men kan inte undgå att känna att de stjäl tid från den förälder och morförälder som faktiskt engagerar sig.

Varför är detta relevant för tråden? Vill bara ge nyskilda perspektiv på att barndomshemmet inte är allt. Barn vill ha din tid och engagemang. Även sura tonåringar och upptagna vuxna barn. Kom ihåg det så löser sig förhoppningsvis relationen med era barn trots skilsmässa. Ni klarar det här