Anonym (U) skrev 2023-10-29 15:22:34 följande:
Jag förstår inte riktigt. Att han fungerar på det sättet han gör måste väl ha märkts redan innan ni skaffade barn? Och ja, det finns förstås terapi och medicin, men grunden för det är ju att han upplever att det ens finns problem. Gör han det?
Sen tycker jag inte att du ska tänka som du gör om att splittra en familj. Det är nog antagligen mer skadligt för barn att leva i en situation med en förälder som gör allt och en som inte verkar vara känslomässigt eller praktiskt närvarande, än att leva med skilda föräldrar.
Suck.
Forskning visar att det ofta är först när ett par får barn som det blir uppenbart om mannen klarar av familjelivet eller inte.
En del män är fullt fungerande tills det händer, de kanske t.o.m. bakar scones på söndag morron och städar och allt möjligt. Men de tror att livet på något magiskt vis ska funka likadant sen trots småbarn som behöver tillsyn 24/7 och ger båda sömnbrist och för lite egentid, och där uppstår klyftan.
Mannen har plötsligt ingen ork. En kvinna har inget val, hon måste alltid ha ork för barnen vare sig hon bor med en vuxen eller en mebis.
Och domen över en kvinna som inte orkar med 2 barn+ heltidsjobb+ plocka upp efter en mebis är alltid mycket hårdare än över en man som bara drar från de barn han en gång påstod att han ville ha.
Lägg skulden där den hör hemma- det finns en förälder här som inte gör ett skit, och inte tar sitt ansvar att söka hjälp. TS som ser till att AB familjen kan snurra på utan att bilarna får körförbud och soc tar barnen, är knappast problemet.
eller hur är du funtad egentligen?