• blomman 2

    Vill inte att min dotter blir som jag

    Bra förslag ovan.
    Tänk också på att du står inför dina egna åsikter och val,dvs står på dig inför din dotter!
    Visa dig inte svag eller tvekande inför något du själv inte står upp för,det ÄR att visa sig stark inför ditt barn som då tar efter din styrka,att du vet vad du vill. 


    Att tycka olika och göra olika val och stå upp för sina egna känslor och tankar kan göra att det gnisslar och skapar både ilska,missnöjdsamhet etc MEN DET ÄR VIKTIGT att kunna utrycka dem och även lära sig att kompromissa eller bara gå vidare till bland när man inte hittar lösningar.

    Kritisera inte heller dig själv inför ditt barn, visa och utryck att DU duger som du är, att din dotter ÄR BRA SOM HON  ÄR.
    kram 

  • blomman 2
    Anonym (Hanna) skrev 2023-11-02 01:37:37 följande:

    Tack för era svar!    
    Jag står inte ut med tanken på att min dotter skulle gå i mina fotspår.
    Vill att hon ska få en bra uppväxt, utan mobbning och dålig självkänsla, utan att få ätstörningar och bli utnyttjad och må psykiskt dåligt.
    Mina egna föräldrar var inte dåliga föräldrar,  jag tror att mobbningen i skolan var det som la grunden för hur det blev.
    Jag minns hur förväntansfull jag var inför att börja skolan, innan skolan startade gick  jag längs med vår gata varje dag med min nya skolryggsäck och låtsades gå till skolan.  Jag var så stolt.   
    Och när jag äntligen fick börja skolan fick jag inga vänner, utan jag blev utfryst och utanför sedan dag ett.
    När jag närmade mig klasskamraterna på rasterna när de hoppade tvist, hage, eller spelade fotboll skränade de:  Inga fler deltagare!  
    Och det var så mycket annat också.  Det blev ett helvete tillslut.  
    Jag vill göra allt för att min dotter aldrig behöver uppleva detta jag gjorde, och aldrig ska känna sig så värdelös att hon låter sig bli utnyttjad och psykiskt misshandlad.

     


    Härligt att råden var välkomna 😊
    Jag känner mycket igen mig i din historia som barn och jag vet hur lätt det är att ens egna erfarenheter och den sorg man kände väller över och man blir på sin vakt ifall vi märker att våra barn visar oro bla.
    Jag överförde mina känslor på min dotter när hon var ca 11-12 år då hon plötsligt blev utfryst av sina bästa vänner,mina känslor tog totalt över och jag blev en TIGER.
    Jag kunde inte påverka mobbarna MEN jag gick al in på att stärka min dotter mer än någonsin och när hon bad mig låta henne vara i fred och kanske lösa saker själv lär jag henne och då visar man sitt barn att hen har potential till att lösa dina egna problem.
    När min dotter odlade nya kontakter och jag såg skillnaden på hennes mående och skillnad på vänner påtalade jag ofta att jag såg att hon mådde bra,att det är så man ska känna med riktiga vänner.
    Mobbarna hade det svårt hemma och lade det på min dotter,det fick jag veta senare.
    Idag är min dotter STARK och kan verkligen argumentera för din sak.
Svar på tråden Vill inte att min dotter blir som jag