Openmindedfast skrev 2023-11-04 12:41:41 följande:
Känner igen känslan av tankar kring just misslyckande, vad gäller avslutat äktenskap. Du nämner hjärna och det mentala sexet är något vi män ofta underskattar eller förbiser. Att bli knullad mentalt är en känsla vi män borde eftersträva att väcka hos kvinnan, där händer mycket. Samtidigt tror jag att många av oss män också vill ha en mental dimension av detta i kommunikation och intimitet från det motsatta könet ;)
Skulden och samvetet är intressant! Du beskriver det i ord som kan kläs om i en känsla att vara sparad för den rätte, eljest mannen du samgår med i en relation. Oerhört styrt av omgivning och omvärldsuppfattning, värderingar etc. Här tangerar mannens syn på horan kontra madonnan och svårigheten att balansera de två har en stark inverkan på kvinnans självbild, sexualitet, vad som är acceptabelt och vad som är mindre tilltalande sett utifrån. Är det inte så att vi män vill ha både och men räds våra egna tillkortakommanden, svartsjuka, sårat ego etc. Å ena sidan ser vi gärna den propra förskollärarinnan som i pressad dräkt tar ur söndagssteken ur ugnen och som vi kan närma oss vid läggdag, trygg som har ögon bara för oss och med besinnade behov av lusta. Å andra sidan vill vi också att hon skall släppa ut sitt hår, sätta upp ena foten på en köksstol, lyfta kjolen och bjuda in till djurisk lust.
Jag menar inte att alla män förbiser det, men jag tror många lätt fastnar i gamla normer och roller och tror sig veta vad kvinnor (eller jag) vill ha. Träffade tex en man som jag inledningsvis inte hade något intresse i alls förutom att jag visste att det nog skulle bli en kul natt, under akten tar han ett hårt grepp om min fläta och kallar mig diverse kvinnoförnedrande ord och uttryckte sig om min äckliga promiskuösitet varpå han gav mig en örfil.
Jag blev så genuint arg, mest för nonchalansen i frånvarandet av samtycke och kommunikation, så jag gav honom en rejäl örfil tillbaka, klev av och kastade ut honom med ett enkelt, försvinn härifrån din jävla idiot.
Det bröt isen minst sagt, han bad om ursäkt efteråt och vi fick ett väldigt fint samtal kring det, och att han hatade den här machokulturella skiten hos sig själv som han upplevde förväntades av honom på olika sätt. Han var egentligen en nallebjörn och vi sågs i flera år efter det, och definitivt inte med de rollerna men det var svårt för honom till en början att bara få ta emot och bli styrd, att vara i centrum.
Ibland uppstår magi om man vågar visa sig sårbar och vad man faktiskt längtar efter.