Orosanmälan

En orosnamälan helt klart. Det är det bästa du kan göra i det läget. Vill du inte att någon ska veta att det är du så gör den anonym. 

Orosanmälan grundat på vad? Hon tar väl hand om sitt barn även om hon mår dåligt? 

Om du vill vara en riktig vän, prata först med henne om det stöd hon kan få.
Har hon underhållsstöd och bostadsbidrag? Om inte, hjälp henne ansöka.

Råd henne att prata med sin bm och kuratorn på mödrahälsovården. De finns där för att hjälpa!

Hon kan söka frivilligt stöd hos socialen, föräldrastöd. Hon kan ha rätt att få avlastning, kontaktfamilj eller bara stödsamtal, vad som behövs.
Hon kommer ju behöva någon som tar hennes lilla när hon ska föda barn nummer två, så tryck på det.

Om du inte lyckas nå din vän så gör en orosanmälan men du kan ju betona att det är att hon behöver hjälp och stöd, inte att barnen far illa.

Om pappan inte betalat något så kan hon gå via försäkringskassan för att få ut det han borde ge (så kräver de honom på det sen).

Det kanske kan hjälpa henne lite ekonomiskt, men om du inte kan få henne att prata med psykolog eller dyl så gör en orosanmälan. Hennes bm och BVC borde ju ha märkt att hon inte mår bra och rekommenderat henne att prata med föräldrastöd, diakon eller liknande så hon kanske inte vill ta den hjälpen eftersom hon inte verkar ha gjort det redan...

Att hemmet förfaller, hon tar smålån och inte lägger tid på barnet är definitivt skäl för oro. Hon behöver stöd.

Jag har försökt men hon är helt besatt av att pappan till barnet ska komma snart, han ska snart komma in på den vita hingsten och fixa allt. Det finns inget som tyder på att detta ska hända men det är där hon lägger allt sitt krut. Så jag försöker prata med henne, men det är som att föra ett samtal med en vägg 

Har du möjlighet att åka hem till henne och se hur läget är?

Dålig ekonomi, lån och skulder är i sig inget skäl till oro, det är först om/när hon riskerar att bli hemlös, att elen stängs av och inte råd med kläder/mat till barnen det blir problem. Vid risk för vräkning/elavstängning kommer socialen få reda på det. Men det kan ju hända att hon trots allt lyckas täcka de basala sakerna till barnen.

Vad gäller hemmet så är det skillnad på stök och misär. Stök är inte skäl till oro medan misär är det. Det är nog få, ensamtående och gravida mammor som håller sina hem i toppskick, och det är heller inte nödvändigt. Är det så illa stök att det är fara för hälsan, då är det oro. Annars inte.

Känner du oro för barnen och henne så ska du givetvis ringa och prata med socialtjänsten, du behöver inte ens veta om det är illa eller hur illa det är. Men vill du vara en schysst vän så behöver du inte gå bakom hennes rygg. Jag tycker dock att om du har möjligheten är att hälsa på henne först för det kan ju hända att du är den hon pratar av sig med, vissa saker kan ju låta illa men att vardagen ändå fungerar just för att hon i samtalen med dig vräker ur sig det som är jobbigt. Det känns ju ändå som att hon litar på dig och att gå bakom ryggen då kanske stjälper henne ännu mer.

Orosanmälan är ju dock inte så illa som det låter utan leder väldigt sällan till omhändertagna barn utan snarare att föräldern får hjälp och stöd. 

Har hon inte kontaktat försäkringskassan? Pappan kan inte själv bestämma att han inte ska betala något. Kontaktar hon dem så hjälper de henne med detta. Då är kanske i af en sak lite lugnare för henne. 

Orosanmälan direkt.
Barnen kan inte sitta och lida medans mamma drömmer om en karl som inte vill ha henne.