Vår situation är så udda! Eller?

Jag vill gärna känna mig arg, hata honom, känna mig manipulerad.. Men jag känner verkligen inte så och det är det som gör mig så förundrad! 
Därav tråden, för det känns inte som ngn normal reaktion? 

Just nu är vi separerade men bor under samma tak. Igår sa han att de två ska försöka som ett par.  Men att han kommer umgås med familjen speciellt dottern då. 
Vad som händer idag vet jag inte men att jag inte är arg eller liknande just idag är för att detta var ändå väntat? Det har varit öppna kort hela tiden och han har sagt att han inte fattar varför jag inte kastat ut honom. 
Men jag vill inte kasta ut ngn jag växt upp med, levt över halva livet med. Ngn jag fortfarande bryr mig om. 
Och nej han har inte gjort detta lättvindigt, han har haft grov ångest. Men vi har hela tiden kunnat prata om det. 
Och vi vill båda få ett bra avslut för vår skull men även för dottern. 

Glömde säga tidsspannet men de blev närmare vänner efter sommaren, hånglet var för kanske 2 mån sen?  Så det är relativt färskt ändå. 

Sen säger väl normen = otrogen kasta ut. 
Men finns det inte flera nyanser av detta? Måste man alltid följa normen? 

Vi ska flytta i sär men det är inte lätt att sälja ett hus som dessutom behöver renoveras en del innan ingen av oss har råd att bo kvar själv. 
Därav vill vi ta det lugnt på den biten. 
Vill inte kasta ut honom på gatan o jag har ingenstans att ta vägen. 
Och för dotterns skull vill vi vänta lite med. 

Så länge vi fungerar under samma tak så tar vi det lugnt i löser allt ordentligt. 

Allt är mkt nytt för dom två med det är i princip i dating fasen, så de kan eller vill inte flytta ihop. 

Ja jag förstår klart att det är henne han valt, men han har inte valt bort vår relation heller även fast det inte är kärleksmässigt. 

Älskar varandra fortfarande men inte på samma nivå det fattar jag. 
Men så länge vi kan bo under samma tak medans vi löser allt och det känns ok så gör vi det. 
Hittills har det fungerat och han visar stor respekt. 
Sex blir det nog inte mer, men kan säga att det har varit mkt på mitt initiativ bänär vi haft det. Jag har mått bra av det, konstigt ja men det har jag.

Nej jag tänker inte kasta ut honom, den relation vi har är för stark för att göra ngt liknande. 
Vi har pratat mkt mkt om detta, efter 25 år i hop så är det som att vi är en del av varandra vad som än händer. 
Han är ingen elak person han vill inte såra han vill inte förstöra.
Fattar att han låter som en skit stövel vad jag än säger...