Vår situation är så udda! Eller?

Om du läst tråden så.. Vi har haft sex efter att de blev ett par. 

Och Ja jag ska flytta till eget boende det jobbar vi ju på aktivt sedan dag ett, för iordning huset för försäljning. 

Sen det att skapa ett eget liv utforska världen etc etc
Jag FÖRSÖKER! Men det var alldeles nyss jag separerade från mannen i mitt liv jag delat ALLT med i 25 år. 
Jag kan inte bara släppa och börja leva ett helt nytt liv som att inget hänt! 
Det gör fortfarande ont!

Jag försöker göra saker själv.. Men det är ännu inte roligt... Då jag är van att dela det mesta med honom. 
Jag måste vänja mig och jag gör det, sakta.. 

Tack jag behövde verkligen läsa detta just nu.. 
Satt i bilen nästan 30 min nyss efter jag varit i tränat, ensam. 
Har min dagbok på mobilen skrev i den.. 
Att jag är en mkt svag person som alltid stoppar huvudet i sanden, går med på det mest för att inte orsaka tjafs eller bråk. Det är ju galet. 
Alltid satt alla andra före mig själv. Vill att alla ska må bra. 
Vet att jag måste bli starkare och våga stå på egna ben. 
Utåt sett ser alla mig som så stabil lugn stark bla på. Jobbet.
Men jag visar aldrig mina innersta känslor för ngn. Bara sambon som fått ta alla mina utbrott och gråtatracker. Gråter av minsta lilla alltid varit så. Och han är tvärt om, blir tyst o bara låter allt vara o glömmer snabbt. 
Kanske är vi egentligen inte kompitabla? 
Men hur har vi då kunnat hålla ihop i 25 år utan att bryta en enda gång? Utan att vara otrogna en enda gång (innan detta)? 
Har vi bara stått ut eller har vi utvecklat ngn form av band som hållit starkt, ända fram till nu? 
Vi känner ju varann utan o innsn, gjort allt tillsammans, velat göra allt tillsammans. 
Har vi varit ifrån varandra ngn kväll så har båda tyckt det är skit trist. 

Där är kanske felet? Vi har bara haft varandra o det har nog i längden slitit på oss mer och mer smygande tills nu.. Då bandet sprack. 

Han lever ut nu, han gör saker vi inte gjort på länge.  Sånt ha. Alltid sagt är tråkigt tex gå på stan o shoppa eller prova ny mat etc. 
Han har bytt ut hela sin garderob på ett par månader, köper parfym... 
Gått ner i vikt men det började han med redan innan henne iof.. Men är smalare än på länge. 
Trimmar skägget noga... 

Nej jag känner knappt igen honom, samtidigt som jag ju märker att han verkar må bra av allt detta. Och alla är väl värda att må bra? 
Tyvärr gjorde han det på helt fel sätt. 
Han kunde ha gjort alla dessa förändringar för sig själv, med mig.. 
Tar jag upp det att varför har du aldrig sagt att du vill tex gå på bio? 
Då svarar han alltid : du har ju inte heller sagt ngt?? 
Nej kanske inte.. Ingen av oss har nog ansträngt oss på många år.. 
Kanske var detta ganska väntat ändå? Kanske hade vi gått isär ändå? 

Sorgligt och så synd att vi inte gjorde ngt tidigare... 

Tack för dina fina ord! 
Exakt så jag känner nästan ordagrant! 

Som att visst finns det frostighet, jag kan känna ilska gentemot honom ibland, ibland slängar av avsky.. Men de bleknar fort då jag vet vem han är vem han varit vad vi haft... Så det behöver inte bli Arktis! 
Han kan vara på dåligt humör stundtals nu med, men han berättar om det nu istället för att bli tyst. Det är ovant men ngt positivt och det är oftast för att jag ju tycker att allt detta är. Jobbigt. 
Känns på ngt sätt skönt att han inte tar detta lättvindigt heller. Han kunde ju också bara sagt hej då och flyttat till henne eller ngn vän. Men han var också villig att ta detta i vår takt. 
Vet att han ibland umgås för att jag inte ska vara ledsen, det är helt fel anledning egentligt men det visar väl ändå lite på att han inte heller vill få rena Arktis här.. 

Tack! Känner mig inte stark men ja, står ofta fast vid sådant jag tycker. 

Testade ladda hem en dating app förut. Mådde bara illa vid tanken att ens prata med ngn där.. Kändes sjukt desperat och kunde inte föreställa mig att röra vid ngn av dessa karlar.
Testade chatta med en.. Efter ett par meningar bjöd han hem mig för han ar så ensam. Usch.. 

Så nej där är jag verkligen inte ännu. 

Men absolut göra saker på egen had är viktigt. 
Men har så otroligt socialt jobb så är dränerad efteråt.. Därav att jag har så litet socialt nätverk. Är välsrigt introvert, det är vi båda. 
Vi har lätt att prata med andra inte blyga eller k åtvänds, men blir dränerande av mkt socialt umgänge. 
Hade en egen träningsform jag utövade där jag träffade en väninna. Tyvärr valde vi båda att ta en paus nyligen pga tidsbrist och det var bara på träningen vi träffades.. Men kontaktade faktiskt henne nyligen så vi ska försöka träffas snart. 

Sen har jag inte så mkt energi kvar eller vill ge det jag har kvar till dottern... Umgås mer än gärna med henne hon är fantastiskt rolig och vi har mkt gemensamt. Vi ska faktiskt gymma tillsammans i morgon får se om hon gillar det hehe. 

Jag tror innerst inne att han inte velat så mkt.. Det är när de 2 ej setts på ett par dagar och vi haft det bra tillsammans som han kan tvivls

 

Liten update

Huset har haft sina första visningar i kikar på lite lägenheter för att vara beredd. Ska köpa själv, sambon har ej brant vad han gör än köper eller Försöker hyra ngt. Behöver han får han bo hos oss absolut, vi är fortfarande väldigt tighta ja.
Det går fortfarande upp o ner... Men han är mkt me hemma nu, sover ej över hos den andra längre utan de ses mest eftermiddag eller dag tid om de är lediga. Inte så mkt kvällar. 
De har backat rejält då han kände att allt gick för fort i början.
Han säger att de typ dejtar mer än är ett par. 
Vi umgås också, som innan med gym men mkt fix hemma med huset. 
Jag mår mkt bättre men kraschar ibland. 
Förösker lära mig leva i nuet. 
Och i nuet mår jag bra. 
Ja han bor alltså kvar vi umgås o ja några av er vill väl gärna veta om vi har sex. Ja det har vi. 
Ofta. 
Hade jag ej velat eller mått dåligt av det hade jag sagt nej... Men vi båda vill. 
Vi pratar ej om deras sexliv jag. Vill ej veta. 
Men fick nys om att de knappt haft sex alls senare månaderna .. Mest för att de ej ses så sent längre och sällan hemma hos henne. Mer ute.
Men jag försöker att inte fråga amkt alls om deras träffar det mår jag bäst av men det är svårt. 
Blir ju att man undrar o jämför.. Vad har hon som inte jag har? 

Älskar jag honom fortfarande? Absolut! 
Vill jag ha tillbaka honom? Vet inte faktiskt... 
Skönast är när båda jobbar, sen ses vi på em tränar eller gör ngt annat.. Och när vi lagt oss. 
Men att umgås hela dagarn är inget måste för mig längre.  Då finns också risken att jag upprörs av ngt eller tar upp ngt som leder till tjafs. 
Så kankse ska vi ej vara ett par? 
Kanske nära vänner som njuter av varandra sällskap ibland? 

Jag vill köra vidare så här tills vi sålt o jag fått min lägenhet då tro ajg allt faller på plats naturligt. 

Vi är en gifta. 
Ja hon visste om mig. 

Ja kanske undermedvetet att jag gör det lite som en hämnd? Inte planerat så men kanske? 

Han säger ofta att ja hon visste det men det var fortf han som gjorde fel som var den i ett förhållande. Hon har ju inte några plikter gentemot mig 

Och nu är det väl lite samma sak jag behöver inte tänka på hennes känslor så som hon inte tänkte på mina. 
Omoget? Ja kanske men jag är fortf i överlevnadsstsdiet. Agerade i ren panik i början men det har växt fram en vardag som ändå fungerar mitt i allt. 

Vi är inte gifta ska det stå 

Väljer att inte ta upp situationen med vår dotter i tråden mer då det är svårt att sätta sig in i då jag ej vill berätta all bakgrund förutsättningar eller fakta här. 

Hon mår bra. 

Update

Bor nu i varsin lägenhet sedan ca 1 månad 
Dottern bor med mig
Hon vet typ att han dejtar ngn, gillar det inte men accepterar det på ngt vis mår ej dåligt av det

Han och jag? 
Tror vi nästan setts varje dag sedan flytten.  Hjälpt varandra massor i lägenheterna, både skruvat upp daler men även gjort inköp. Mm. 
Sedan har jag bilen så han har behövt låna den rätt mkt för att både köpa möbler men även öka och leta egen bil så då har vi setts vid överlämning mm. 
Tränar ihop. 

Känner att jag mår mkt bättre när vi ej bor i hop. 
Kan slappna av på ett annat sätt inte hela tiden undra vart är han när. Kommer han hem? 
Nu hörs vi av och bestämmer när vi ska ses

Mkt sena kvällar hos honom senaste tiden
Mest gått dit efter gym eller hämtat bil men blivit kvar, sett på tv... Har han umgåtts med den andra kan det ha blivit så sent som vid 22-23 men vi har verkligen velat träffas. Båda är så vana vid att Prata och träffas varje dag i över 20 år.. Vi kan inte släppa taget helt..

När vi ses har vi mer att prata om än innan då vi bara setts hela tiden.. Vi har roligt!
De 2 är ett par men går mkt upp o ner, från super seriöst till att hon är sur över ngt eller för trött att ses.. Tror det är då han funderar lite på vad han gjort/valt. 
De är väldigt Olika.. Olika bakgrund o kultur. 
Det är nog mkt spännande för honom men även jobbigt. 

Vi har ett band vi har svårt att klippa. Men vet att kommer han satsa fullt på henne kommer vi behöva backa rejält.. 
Men jag känner ej att jag gör ngt fel just nu. 
Jag träffar min Dotters pappa, min allra bästa vän..
Hon vet inte om att vi ses så Ofta.. Men det får vara hans val inte mitt. 

Nej jag känner ej att jag vill ha honom tillbaka just nu.. Detta arrangemang är perfekt för mig! 
Hemma i lugn o ro med dottern, gör det jag vill när jag vill. Sen ses vi i gör ngt i princip varje dag, allt från en snabbis till halva dagar /kvällar.. Vad vi känner för.

Enda jag saknar är att sova bredvid honom på natten och bli omhållen.... 

Missar era inlägg!

Uppdatering...

Vi ses fortfarande... I princip dagligen
Vi kan inte släppa varandra men jag vill ej bli ett par igen då jag ej tror jag kommer kunna lita på honom fullt ut.

Så vi fortsätter hänga och ha sex.
Enda ultimatumet jag satt är att jag ej delar honom sexuellt med ngn annan. Utan börjar han intressera sig för ngn annan så måste han säga till mig
Och jag tror inte han skulle våga såra mig igen på samma sätt och samtidigt har jag valt denna udda relation själv . Och jag kan gå när jag  vill.

Vi mår bra när vi ses , har börjat släppa ihop igen vilket jag nog saknat mest , vår gamla gemensamma humor.  Ibland har jag dippar  när min egen osäkerhet tar över, känslan av att bli bortvald eller övergiven.

Om den andra skvinnan finns kvar?
Jo på sätt och vis. De ses men har ej haft det bra på väldigt länge. Hon är mkt speciell och stundtals väldigt otrevlig långa perioder . Han har risnett hur lite de har gemensamt och att han har noll sexuell attraktion till henne. Och hon har sagts tt sex ej är viktigt och ingen av dom har tagit initiativ till det på snart ett år.
De ses ett par ggr i veckan men bara för att han ska skjutsa henne någonstans, handla ngt eller passa hennes husdjur.
På sin höjd en promenad.
Men de är aldrig hemma hos varandra längre i princip.

I mina ögon är de ej ett par längre och han har tröttnat sen länge så hennes riktiga sidor kommit fram.
Jag har tom hört deras telefonsamtal om jag varit hos honom och det finns inte mkt känslor kvar kan jag säga.

Men finns anledningar till att han ej dumpar henne fullt ut,  då han känner att hon kan göra mkt skada yrkesmässigt. Går ej in på detaljer.

Jagbtirvs i situationen just nu. Han inser det jag sett länge att de ej passar ihop jag har aldrig trott på deras relation.och det känns rätt skönt att hon får smaka lite på sin egen medicin även fast hon ej vet om att vi ses. Elakt? Tja... Tycker ej hon var så sjyst att vara delaktig i att spräcka en familj..
Jag skulle inte göra det mot ngn random tjej men hennes ha rjag noll sympati för. Speciellt när jag hör hur hon beter sig mot mitt ex.
Vi pratar fortfarande ibland om allt som hänt och han är genuint besviken på sig själv. Har kommit fram att han ett tag mådde så dåligt över det han gjort att han ville skada sig själv.
Han har svårt att visa känslor men när han väl öppnar sig är det genuint.

Vill jag ha honom tillbaka? På vissa plan ja men tror ej jag skulle våga ännu vad gäller att lita på honom helt. Jag har alltid lidit av grym svartsjuka!! 
Så vi tar en dag i taget gör de tvi mår bra av just i nuet

Vi stöttar varann hjälper varann ja typ som vi var ett par.
Men utan förpliktelser men som sagt med mitt enda krav att han måste vara ärlig med det intima.
Är ej rädd att han och den andre kommer bli intima igen, det tåget har gått för  dom nu ska se bara reda ut vad för förhållande de egentligen har.

Jag vill bo ensam jag trivs ensam
 Jag vill träffa honom o göra trevliga saker, sen går vi hem var för sig. Vi vill ej gå tillbaka till vardagslunken fast jag ibland saknar den med men är rädd att det skulle vara allt för tidigt för det.
Jag måste hitta mig själv än mer, bli starkare i mig själv, innan jag kan släppa in honom ,eller ngn alls, i mitt liv till hundra procent igen .

Stavfel ska stå
Börjat skratta ihop igen och saknat vår galna humor 

Tagit upp detta förut
Nej hon vet ej om att vi ens träffas mer än om det gäller vårt gemensamma barn

Och såklart en del i det är gammal vana eller ja att vi haft varandra i över 20 år varje dag, vi har varit de vi berättat allt för.. de enda vi öppnat upp oss för de enda som vet allt om varandra.
Så självklart supersvårt att släppa en sådan person som varit ens allt i så många år! 
Och vi kommer nog alltid älska varandra, det säge  vi båda två. Men att det just nu ej är ett fast förhållande vi kan ha elle bo ihop.
En del av mig vill att vi starta om NU, men jag vet att såren fortfarande finns där och att jag inte kan ta det steget innan jag känner att jag kan släppa allt som hänt och lita på honom igen.
Tror tinners inne han aldrig skulle kunna göra om det han gjort så jag såg hur han mådde efter och att han berättade precis efter det hänt.
Sen är det mer hans val efteråt  som skadat vårt förhållande. 

Sen vet jag att han innerst inne inte tycker det var värt att lämna allt för henne men att han både känner sig fast och skäms för mkt för att komma tillbaka till mig fullt ut. För han ser på mig att jag fortfarande inte läkt helt och han inte vill såra mig igen 

Allt vi gör nu är på mina villkor det är vi helt öppna med.
Det fungerar för oss just nu.
Jag vill ej släppa min bästa vän och jag vill ej ha ngn ny relation med ngn annan.

Just nu