Mammaoron äter upp mig

När jag var gravid sa barnmorskan till mig att "nu börjar ett liv med konstant oro" 🥲 Jag var väldigt orolig under graviditeten och trodde det skulle bli bättre när bebisen var född, men då tog en annan oro över, och trodde det skulle bli bättre vid ett visst antal månader, men så ersätts det av en annan oro.

Att vara förälder innebär precis som bm sa till mig, en konstant oro! Mitt barn var för liten vid födseln (född i full tid men vägde för lite) och det var väldigt känsligt med matning och allt. Fick gå på såå många kontroller. Och fick panik varje gång mat kom upp, vikten ökade men kurvan gick lite upp och ner, upplever tyvärr inte att bvc varit speciellt stöttande, har istället sökt mig till knodd när jag varit orolig och många gånger tycker jag att de kunnat förklara bra. 

Nu är mitt barn 1 år, kurvan har stannat av på en lägre nivå (mellan de två nedersta), men håller sig där och det är det viktiga. Det är lätt att stirra sig blind på dessa kurvor, men hur många vuxna skulle följa samma? Nu är det såklart känsligare med bebisar och därför man håller koll, men även de är individer. Om inte bvc är oroliga skulle jag andas ut till nästa kontroll. Kanske be om en extra viktkontroll mellan pga att bebis kräks? Det brukar de kunna klämma in 🙂

Om magen krånglar mycket skulle jag också propsa på att få kolla mp allergi samt att få medicin som gör att de kräks mindre. 

Nu vet jag inte var du bor, men i flera regioner finns nåt som heter Malina-mottagningar. Det är psykologkontakt för föräldrar, just för sånt som du beskriver, oro som du inte kan släppa och liknande. Jag skulle rekommendera dig att söka dit.

Vad gäller viktkurvor så är det en hel vetenskap att tolka dem och veta om något tyder på problem. och det är BVC-sköterskans roll och utbildning, så lita på att hon agerar om hon ser något avvikande. Att ligga högt på kurvan, +2 är lite ovanligt, och kan vara tillfälligt, så att din bebis sjunker på kurvan kan vara ett tecken att bebisen är på väg till sin rätta kurva. 

Magbekymmer och kräkningar är egentligen normaltillstånd för bebisar. De har omogna tarmar som reagerar på omgivningen just för att de är omogna. De har också en omogen magmun som har svårt att hålla tätt och de äter bara flytande mat som lätt skvalpar upp och blir en kräkning.

Men om oron blir oöverkomlig för dig så bör du söka hjälp. Tyvärr kommer föräldraskapet med en hel del oro och man måste dom förälder kunna hantera den någorlunda för att hålla själv som förälder och även ha ork att glädjas åt sitt barn och veta när det finns riktig anledning till oro. 

Prata med BVC om att få hjälp att hantera det! Ett visst mått av oro är normalt, för det är trots allt en ny situation med mycket ansvar, men påverkar det hela livet kan det vara en typ av förlossningsdepression. Och så ska du inte behöva ha det. 

Att vara förälder är inte att konstant oroa sig. Sök hjälp!
Du kommer att stressa dig sönder och samman!

De gånger jag har varit orolig för mina kids har varit i samband med sjukdomar (influensor osv). Men att oroa sig varje dag för att något kan vara fel är inte bra!

Håller med om detta.

Samt att själva tröttheten man har i början kan göra att man blir lite snurrig på alla möjliga sätt.

Ta hand om dig! Du är viktigast i världen för din lilla och då måste du må så bra som du kan. 

Tack.

Dock är det lite kontakten med vården som fått mig orolig. Både i kontakt med BVC och 1177 har de liksom spätt på oron och sagt att om jag är orolig är det alltid klokt att åka
 till barnakuten för att få en läkare som kollar. Ingen har känts riktigt trygg att något inte är farligt, vilket gör att det mesta känts som det kan vara farligt och jag måste ha koll själv.

Be BVC om att få prata med en kurator eller psykolog. Det brukar finnas någon som är kopplad till BVC och kan förlossningsdepressioner. 

Ja, det är ju svårt att bedöma ett barns allmäntillstånd på telefon, så då vill de ju gärna att man åker in så att någon får titta på barnet. Det betyder kanske inte att de är oroliga, utan att de inte kan göra en tillräcklig bedömning. Och det i sin tur kan ju bero på att din oro är så stor att du beskriver symtomen som värre och mer oroande än de egentligen är. De kan inte veta, och råder dig därför att få en fysisk bedömning.

Du måste ha koll på allmäntillståndet själv, det är din viktiga roll som förälder. men en sviktande tillväxt över tid är BVC:s område att agera på. Det är lite olika saker. 

Trött, slö och medtagen, kissar dåligt - du ska hålla koll, agera och söka vård.

Viktkurva som planar av en aning sett över flera veckor eller så - BVC ska hålla koll och agera vid behov. 

Ja allmäntillståndet är gott. Bebis är med, jollrar och ler och äter, kissar och sover. Det är därför det känns konstigt med en planande kurva och jag oroar mig när det bara är att vänta och se, just eftersom allt känns så bra hemmavid på de delarna. Sen är det ju en del kräk som också får mig att fundera men bebis verkar så obrydd av det.

fast om kurvan planar från en ganska hög kanal så kan det vara bara en naturlig återgång till den rätta kurvan.

Och kräkningar är som sagt också väldigt normalt och oftast inte alls anledning till oro. 

Kanske det. Bebis var väldigt väldigt stor som nyfödd, över två standardavvikelser upp. Sen dippade det, sen gick det upp till +2 när amningen  tog fart och nu planar det. Så det är liksom ingen kurva vi hållt oss till än alls?

Då var bebisen kanske stor av annan anledning och nu planar av till sin kurva. Kallas ju amningspuckel och brukar hålla i sig de första månaderna för att sedan plana av.  Det är vanligt och ingen anledning till oro. Synd om din BVC-ssk inte kunnat förmedla det till dig. 

Bebis var rejält överburen, kanske det? Har hört om amningspuckel men trodde den höll i sig mer än 2 mån?

Ja, det låter ju så. Amningspuckel kan hålla i sig längre, eller inte. Finns ingen regel kring det.