Anonym (Trött) skrev 2023-11-10 05:43:46 följande:
Mammaoron äter upp mig
Har en nästsn 3-mån bebis och jag är helt slut av oro. Oro att missa något relevant.
Bebis har sen start varit lite knepig med mkt magbekymmer och även en del kräkningar och min största oro är att jag missar något. Att det beror på nån sjukdom eller åkomma som jag missar.
vVikt och längd ser okej ut men bebis har tappat lite mot kurvan där hen låg första veckorns (+2), vilket oroar mig.
Hur kommer man över sån oro? Tror jag är skadad av att ha helt missat symptom att ett djur jag hade innan barnet kom utvecklat cancer och fick tas bort - så nu är jag undermedvetet livrädd att missa saker igen som skadar nån jag älskar.
BVC är inte oroliga ska sägas och vi har extra viktkontroller osv, men min oro är så stark ändå.
Nu vet jag inte var du bor, men i flera regioner finns nåt som heter Malina-mottagningar. Det är psykologkontakt för föräldrar, just för sånt som du beskriver, oro som du inte kan släppa och liknande. Jag skulle rekommendera dig att söka dit.
Vad gäller viktkurvor så är det en hel vetenskap att tolka dem och veta om något tyder på problem. och det är BVC-sköterskans roll och utbildning, så lita på att hon agerar om hon ser något avvikande. Att ligga högt på kurvan, +2 är lite ovanligt, och kan vara tillfälligt, så att din bebis sjunker på kurvan kan vara ett tecken att bebisen är på väg till sin rätta kurva.
Magbekymmer och kräkningar är egentligen normaltillstånd för bebisar. De har omogna tarmar som reagerar på omgivningen just för att de är omogna. De har också en omogen magmun som har svårt att hålla tätt och de äter bara flytande mat som lätt skvalpar upp och blir en kräkning.
Men om oron blir oöverkomlig för dig så bör du söka hjälp. Tyvärr kommer föräldraskapet med en hel del oro och man måste dom förälder kunna hantera den någorlunda för att hålla själv som förälder och även ha ork att glädjas åt sitt barn och veta när det finns riktig anledning till oro.