Min man engagerar sig inte hemma...

Jag har inget svar men följer tråden för att inte heller jag förstår fenomenet. Har efter långa relationer med män lagt ner det av detta skälet. Har däremot aldrig stött på det i relationer med kvinnor, där är det full energi och teamwork varje gång.

Det är nåt som inte går ihop här. Nej, inte alla män men alla jag varit tillsammans med.

För att något ska förändrads måste han vilja. Många gör felet att de låter det gå för långt innan de reagerar. Har ni någonsin delat lika? Har han någonsin gjort saker frivilligt? 

Vad säger han själv är orsaken till hans bristande engagemang? Vilken standard tycker han är rimlig? Eftersom han inte följer det ni har kommit överens om.

Vi har aldrig varit petnoga, men det ska vara hyfsat rent och korv med bröd tre dagar i rad hade inte accepterats.

Sen den oundvikliga frågan: Hut var han innan ni fick barn? Märktes inte tendenserna innan du bestämde dig för att bilda familj med honom?

och så den obligatoriska att skylla på kvinnan. Lite skyll dig själv du skulle ha sett de här innan

så förbannat tröttsamt.

Inga tips?

NÅGON som har en solskenshistoria, där poletten trillat ner, och mannen börjat se hushållet som ett GEMENSAMT ansvarsområde?

Fast TS har väl ändå ansvar för sitt liv, vem hon väljer, om hon väljer att stanna osv. 

Varför tar du inte ansvar för ditt eget liv och mående? 

Poletten kanske ramlar ner om du sätter hårt mot hårt. Vågar du det?

Och du är perfekt eller? 

Det spelar ju ändå ingen roll nu. Går inte att backa tiden 

Instämmer han med att hemmet är gemensamt ansvarsområde? Det finns ju dem som inte ens gör det, har dock inte erfarenhet av den biten. 

Däremot har vi diskuterat detta. Mycket. Och definitivt fått det bättre, idag fungerar det rätt bra. 

Olika rutiner funkar olika perioder men bland annat att enas om strikt schema (den ena lagar mat, den andra diskar. Enas om att det är rimligt att dammsuga 2ggr/vecka, en tar måndag, en torsdag (eller vad som nu passar er). 

Familjerådgivning. 

Kartlägg ansvarsområden och -fördelning hemma. Det finns tex mallar från region Skåne om man googlar. 

Under många många år var det jag som skötte all markservice gällande matlagning hemma. Jag var först hemma (med barnen) och började ju så klart med middagen...

Jag ville göra annat, gå på gym, träffa vänner någon gång. Men jag kände mig tvingad att alltid vara hemma och fixa den jäkla middagen!

Sen hände något. Vi hamnade i en jättekris som han orsakat och pandemin slog till och han började jobba hemifrån. Polletten ramlade ner på honom då, när jag hamnade i en sådan personlig sits (orsakad av krisen) att jag inte klarade av att fungera. Jag kunde ta mig till jobb, släppa av barnen på skolan och sedan hem efter arbetsdagen. Men jag var helt slutkörd både fysiskt och psykiskt så när jag kom hem störtade jag i säng, oförmögen att göra något alls!
Han tog all matlagning, tvätt och städ. Skjutsade barnen till träningarna, handlade. Ja han tog över alla hushållssysslor under 3 veckor. Efter 3 veckor började jag känna att jag fick tillbaka lite krafter så jag tog mig ut i köket och försökte återta lite av det jag gjort innan. Jag fick inte. 

När han förstod att jag började bli lite bättre ändrade vi rutinerna på ett annat sätt. Efter middagen lämnade vi disken till barnen och gick ut och gick tillsammans, en promenad på 30-45 minuter. 

Sakta med säkert kom mina krafter tillbaka. Då började vi gå i terapi.

Sen har livet fortsatt. Så länge pandemin pågick och han jobbade hemifrån var tvättkorgarna tomma och maten stod på bordet när jag kom hem från jobb. 

Idag har mer hänt i våra liv. Vi delar på det dagliga beroende på vem som tränar på kvällen och hjälps åt. 

Du får nog prata allvar med din man om du känner att han inte räcker till eller bidrar. Servera inte tomma hot utan var saklig och även allvarlig.