Min barndom har förstört mig

Du borde testa psykolog igen. Man klickar inte med alla människor och det är ju samma med psykologer. Det kanske oxå känns svårt för dig att anförtro dig åt folk. Men snälla försök igen ❤️

Min barndom var ungefär samma. Sorgligt men sant, många har fått en orättvist hård uppväxt. Och min fars barndom slår alla rekord, han blev så misshandlad av sin styvpappa så han behövde tas till sjukhus akut, och han var under 10 år. Hans mamma blev också misshandlad vid ett annat tillfälle av familjens alkoholist, och min pappa sökte hjälp barfota i snön hos främlingar så att någon skulle stoppa misshandeln. Det som har hänt påverkar en i framtiden så mycket som man själv tillåter det. Min far var tuff så han blev en högutbildad ingenjör ändå, kanske fick en relativt kort stubin och blev några procent konstig, men mer än så sågs inte på honom att han var med om trauma. Det finns även folk som ALDRIG varit med om bråk, bara curling, under sin hela uppväxt, och de blev mest personlighetsstörda av alla. 

Det som hände dig var orättvist. Men låt inte det förflutna sabotera framtiden. Hur har du det på andra områden i ditt liv? Är det för hetsigt på andra områden och man söker efter "vad som helst att skylla på?" Jag säger inte att det är så för dig, men väldigt många på FL vill skylla ifrån sig istället för att stå upp och säga 3 ord; Jag är lat. Ärlighet saknas på denna sida. Det är så tabu som inget annat nästan att vara lat och efter i livet, så folk blir kreativa i brist på ork. Men jobba på dig själv. Fantastiskt bra att du går hos psykolog, det är nog det viktigaste. Variera dig mellan valeriana och rosenrot också som är naturläkemedel som dämpar/tar bort ångest. Människor känner lätt ångest av naturen för att för flera miljoner år sedan så blev man en bättre jägare av att känna sånt, man sprang längre och fortare, blev mer kapabel att döda större byten p.g.a. sin aggressivitet o.s.v..

Trots att jag inte var min mammas favoritbarn när jag växte upp, så måste jag erkänna att ingen har hjälpt mig så mycket i livet som hon har gjort. Så människor kan switcha. Min mamma har erbjudit sig i nuläget att vara min försörjare så att jag kan plugga hur länge jag vill på uni (till kemist). Hon är glad för min skull och säger att 31-åriga jag har mycket potential till att bli något stort. Din mamma kanske också gör något oväntat snart och handlar gott plötsligt (trots att hon i grunden förblir lite sur som människa, men att hon visar kärlek på ett annat sätt, materiellt alltså. Vissa människor är bara så och de vill väl). Då blir din mamma din nya bästa vän. Så kan det bli i livet. Försök att släppa det som varit, som så många tidigare i historien har lyckats med (att gå vidare), oavsett vad som hänt. Stimulera dig så du blir depressionsresistent istället. En försvagad hjärna är som en försvagad muskel, det kan inte lyfta dig till en hög livskvalite. För att se klart och tydligt måste du väcka upp logiken. <3

Mitt tips för lycka (Ta det med en stor skopa salt jag är en trasig människa) är att se tillbaks på sitt liv och fokusera på de perioder av det där man faktiskt varit lycklig. 

Varför var jag lycklig då? Berodde det ens på mig? Om inte: Vem berodde det på?  Så försöker man återskapa de omständigheterna och inte sabba det denna gången.

   

Som någon annan skrivit så är det normalt att inte dras till majoriteten :p Männen känner mycket mer än kvinnorna. Jag föredrar solo-sex alla gånger (mest fokus på min njutning). Jag gjorde gruppsex med mina sexleksaker igår senast, 2 lösvaginor och 2 dildosar (en 16 cm, och en 12 cm) som hade propp och satt fast i golvet var med, men jag tejpade även fast dem i golvet. Det var jättekul och ena sekunden hade jag ena dildon och sen bytte jag snabbt, och jag stimulerade lösvaginor med tungan samtidigt som jag red de olika som jag hade. Jag red även lösvaginan för att allt skulle smaka naturligt. Det var på riktigt som att slicka en verklig kvinna <3. Fejksperma sprutade sen i mitt ansikte direkt från förpackningen och penisen på 12 cm (inte den andra tunga som kan tappas i mitt ansikte) plockades upp i slutet, tejpen togs bort, och den smetade ut fejksperman länge i mitt face ;). När jag var borta i fantasin <3 om detta och fokuserade på den speciella smaken, så använde jag en jätteliten kraftfull vibrator på klitoris samtidigt, som avslutning. Det var JÄTTEroligt. 

Men du har rätt att det kan finnas en koppling mellan min uppväxt och det att jag är så ytlig, lite ytligare än ni andra? Idk. Det fanns ju en period i mitt liv då jag blev väldigt tyst och isolerad p.g.a. psykisk ohälsa (eller autism?). Något hände att jag inte tränade upp det sociala samspelet tillräckligt mycket, och jag började istället gå på folks utseenden till högre grad. Detta kan vara en naturlig följd av det hela att folk ses bara "på långt håll"... Sedan blev jag så himla van vid att gå på utseende för jag gjorde det så ofta, så det blev en viktig komponent i min natur. Det märks ofta på män som är utanför samhället att de också får såhär, att man blir ytlig i brist på att utforska någon annans inre. Men jag lider inte av det här, jag ser utseendet som viktigt och jag vet vad jag vill ha. Bara för att man sett saker ur ett annat perspektiv än andra under lång tid så betyder det inte att det är synd om personen. :)