Osäker på vem som är pappan

Så här skulle jag göra: 

Säg ingenting till någon nu. Sköt om dig under graviditeten, det är viktigast. Föd barnet och ta sedan ett privat DNA-test. Det finns labb, bland annat i USA och Nederländerna (googla!) som gör sådana test helt anonymt, man behöver inte lämna några personuppgifter alls eller styrka sin identitet på något sätt. Du kan ange adressen som Poste Restante, din jobbadress eller begära att få det i elektronisk form till din e-mail. Så är det ingen risk att din sambo ser brevet, och undrar varför du får post från ett laboratorium. 

Det står i anvisningarna hur du ska göra, det brukar vara så att man topsar barnet på insidan av kinden/gommen, och pappans DNA kan man få från t.ex. ett par hårstrån med hårsäckarna kvar, eller ett tuggummi han tuggat på, eller ett bestick han haft i munnen. Ibland vill de även ha DNA från mamman, då topsar du dig själv också i kinden.

Gör detta så fort du kan efter barnets födelse, då har du svaret 10-14 dagar senare. Om det visar sig vara din sambo som är pappan, så behöver du aldrig berätta det här för någon. Men om det är den andre mannen, så måste du ut med det! Det är inte rätt mot någon - varken din sambo, den riktiga pappan eller barnet, att det blir fel far i papperen. Och ju längre tiden går, desto värre blir det när det kommer fram. Alla kommer att känna sig bara mer svikna och lurade, ju längre tiden gått. För det kommer fram idag - förr eller senare kommer någon att skicka in ett test till ett släktforskningsföretag...

Men vad är det med sådana som dig? Om man inte vill hjälpa TS så att det blir så bra för henne som möjligt, så behöver man ju inte svara alls. 

Du är ju sjuk. 

Nej, jag skev ju att hon måste berätta om det verkligen är så att den andre mannen är pappan. Men om det inte är så, behöver hon inte bita sig själv i svansen genom att berätta - och dessutom förstöra för sitt barn, som med stor sannolikhet inte kommer att få växa upp i en kärnfamilj i så fall. Jag skrev att hon skulle skicka efter ett anonymt DNA-test-kit från ett labb i ett land där sådana är tillåtna, som t.ex. USA eller Nederländerna. Om sambon visar sig vara pappan, är det sedan bara att glömma hela den tråkiga saken.

Det kan man lita på om man anlitar ett stort, känt, seriöst labb.

Jaså? Det är i så fall inte bra, såklart...

Nja, tattare var egentligen - förr - romer som blivit uppblandade med svenskar och slutat leva enligt den romerska kulturen, men ofta fortsatte leva kringresande ändå. Samla skrot var bara en sak de gjorde, de kunde även förtenna kopparkärl i gårdarna t.ex... och det förekom att de stal, och därför blev ordet "tattare" negativt laddat. De kändes ofta igen på att de var mörkare i färgerna än vanliga svenskar, på den tiden då vi knappast tagit emot några sydländska invandrare ännu.