Osäker på vem som är pappan

Så här skulle jag göra: 

Säg ingenting till någon nu. Sköt om dig under graviditeten, det är viktigast. Föd barnet och ta sedan ett privat DNA-test. Det finns labb, bland annat i USA och Nederländerna (googla!) som gör sådana test helt anonymt, man behöver inte lämna några personuppgifter alls eller styrka sin identitet på något sätt. Du kan ange adressen som Poste Restante, din jobbadress eller begära att få det i elektronisk form till din e-mail. Så är det ingen risk att din sambo ser brevet, och undrar varför du får post från ett laboratorium. 

Det står i anvisningarna hur du ska göra, det brukar vara så att man topsar barnet på insidan av kinden/gommen, och pappans DNA kan man få från t.ex. ett par hårstrån med hårsäckarna kvar, eller ett tuggummi han tuggat på, eller ett bestick han haft i munnen. Ibland vill de även ha DNA från mamman, då topsar du dig själv också i kinden.

Gör detta så fort du kan efter barnets födelse, då har du svaret 10-14 dagar senare. Om det visar sig vara din sambo som är pappan, så behöver du aldrig berätta det här för någon. Men om det är den andre mannen, så måste du ut med det! Det är inte rätt mot någon - varken din sambo, den riktiga pappan eller barnet, att det blir fel far i papperen. Och ju längre tiden går, desto värre blir det när det kommer fram. Alla kommer att känna sig bara mer svikna och lurade, ju längre tiden gått. För det kommer fram idag - förr eller senare kommer någon att skicka in ett test till ett släktforskningsföretag...

Berättar du och står för allt, ångrar dig, söker hjälp för impulsiviteten så är chansen desto större att han iallafall vill samarbeta med dig med barnet om det är hans. Att sitta här och lova att han ändå vill vara med dig kan ingen göra, det vet han bara själv.

Men en person som verkligen står för det och ångrar dig sig och som gör allt för att ändra sig, det tycker iallafall jag är bra. Det väger upp det lite. 

Om du däremot låtsas som inget har hänt så kommer du nog få många ovänner när det väl kommer fram. 

Du har satt dig i den här situationen. Varför ska någon tycka synd om dig?
Har man gett sig in i leken får man leken tåla. Eller som man bäddar får man ligga. 

Du har inte straffats än, du har bara satt dig i skiten. 

Och nej, du älskar inte in sambo. Hade du verkligen älskat honom hade du inte gjort det du har gjort. Och hur du uttrycker dig i den sista meningen bevisar att du är ett stort äckel!

Men VARFÖR startar du en tråd när du redan vet bättre än alla andra att det du gjort gör dig till kyskheten och moralens väktare själv, att du inte ska behöva höra något om det och att ditt värde är mycket större än andras, både det ekonomiska och människovärdet?

Var det inte jävligt onödigt att slösa serverutrymme om du bara skulle skryta om att det du gjort gör dig bäst?

Igen: Varför ska du komma undan konsekvenser?
Det är väl bättre att du drabbas ordentligt och offentligt, eller?

Vad är det för jävla ollon-IQ-antagande då?
Ingenstans har jag skrivit att hon ska tala om någonting för någon.
Jag skrev att hon ska ta konsekvenserna och då knappast för att det på något sätt skulle bli bättre för henne utan självklart för att hon ska plågas obeskrivligt.

Men kan du inte söka hjälp för det då? 

Nja du kan inte älska honom när du säger att du kommer vara otrogen igen 

Hoppas det kommer fram och att du tills dess hunnit tänkt ut vad du ska göra! Det lär komma fram!