Jättebråk med tonåringen, behöver råd

Hej,

jag förstår att det känns jättejobbigt. Jag kan ge ett konkret tips på något som har hjälpt vår familj. Jag tyckte nämligen inte om att tonåringarna hjälpte till så lite hemma, och de i sin tur tyckte inte om att jag tjatade. Vi satte oss då ned hela familjen och pratade om hur vi ska fördela tråkiga sysslor som måste göras i hemmet. Vi skrev en lista på alla sysslor vi kunde komma på och då insåg barnen hur mycket vi föräldrar faktiskt gör i förhållande till deras ansträngning. Vi frågade dem på ett neutralt sätt vad de ansåg vara en rimlig insats från deras sida och så fick barnen själva välja några sysslor som de ansvarar för dagligen eller veckovis. 

I samband med detta kom vi överens om att man får säga till om man vill byta syssla men man kan inte bara strunta i att ta sitt ansvar. Jag fick lova att låta bli att tjata eller påminna dem, eftersom de blir irriterade och sura när jag gör det. Barnen vill själva styra över tidpunkten att utföra sina tråkiga sysslor, vilket jag gick med på under förutsättning att de ser till att få den gjord inom det tidsspann som vi kommit överens om.

Efter ett tag märkte vi att den ena tjejen, som alltid har massa aktiviteter om kvällarna, lätt glömde bort att hon skulle fylla på diskmaskinen och sätta igång den så att systern kunde tömma den på morgonen. Då fick dottern välja mellan att 1) dagligen bli påmind av mig 2) ställa ett eget larm på sin telefon 3) byta syssla.

Överlag fungerar systemet ganska bra. Dock "glömmer" eller "hinner inte" alltid ungarna göra det de ska. Då brukar jag påpeka att de måste skärpa sig så att vi inte hamnar i tjat-situationen som vi alla vill undvika. Det kan bli småsura miner, men inte längre bråk.

Du behöver svara sonen. Ja, han gick över gränsen men han är trots allt en tonåring med outvecklad hjärna. Han har trots allt sträckt ut en hand och nu behöver du ta den. Just nu räcker det kanske att bara visa honom att du fortfarande älskar honom även fast du är arg. Sen får ni prata med imorgon. 

Men jag blir lite fundersam på när du skriver att du INTE kommer att slänga ut honom. Har svårt att tro att någon skulle föreslå detta pga av att en tonåring gått över gränser vid ett tillfälle. Och objektivt så var det ju inte så farligt det han gjorde, många tonåringar gör betydligt värre saker. Antar att han gått ut gymnasiet eftersom man definitivt inte kan slänga ut barn som går i skolan. Då kanske det är dags att ha ett riktigt samtal där du klargör bad som krävs av honom nu när han per definition är vuxen.