• Anonym (Knäpp)

    Varför är det så svårt!!

    Lyssna på dina barn, om de reagerar så pass stort över aggressionerna så är inte detta en man du bör ha i ditt liv. Att han söker hjälp är bra, men inget som kommer förändra honom så pass mycket att ert förhållandet blir bra och säkert för dig. Sånt tar tid, lång tid och det är kört för er.  


    du behöver inse att ni haft er chans och att det inte fungerade. Om du känner dig ensam när allt är klart så dejta någon ny, men ge aldrig en aggressiv person en andra eller tredje chans.

  • Anonym (Knäpp)
    Anonym (Svårt) skrev 2023-11-29 08:50:08 följande:

    Jag vill tillägga att vi bor inte ihop så tanken var att fortsätta träffas på avstånd medans han söker hjälp och sen flytta ihop när barnen flyttat ut. Men min oro är ju att barnen inte kommer vilja komma hem och hälsa på och umgås. De tycker ju som ni säger att han haft sin chans.


    Varför tycker du att hans beteende är ok? Förtjänar du inte bättre? Gå och prata med någon, du normaliserar och jämkar om något som borde vara en självklarhet. Varför är ensamhet sämre än att leva med någon med aggressionsproblem.

    oavsett barn, så är det inte ok. Men var glad att du har barnen i ditt liv och att dom kan påpeka och påminna dig om varför en relation med någon som har aggressionsproblem inte är bra. 
  • Anonym (Knäpp)
    Anonym (Svårt) skrev 2023-11-29 12:09:00 följande:

    Jag vet ju att det finns en problematik som han behöver hjälp med och det va ett krav för att ens fortsätta. Nu medicineras han och påbörjar snart behandling. Men jag ar svårt att förlåta honom för vissa saker, och saker som barnen hört osv. jag förstår ju att barnen känner som de gör. Har haft en öppen diskussion med dem och de säger att de inte kommer förlåta honom även om han går behandling och att de inte känner sig helt trygga i hans närvaro. De vill inte ha honom i vårat hem och kan inte tänka sig att umgås med honom. Jag känner ju att jag måste respektera det från deras sida. Jag misstänker ju att det kommer bli tröttsamt i längden att ha en relation där barn inte alls har en plats. Där man inte ens kan sätta sig ner och ha en middag. Det kommer bli många situationer där jag kommer bli tvungen att göra val och välja bort antingen barnen eller honom och det känns ju väldigt fel i min magkänsla. Julen är ju snart här och barnen skulle aldrig kunna tänka sig att spendera den med honom.


    Det är inget val, du mår inte bra av denna människan i ditt liv. Sluta skylla på barnen och stå upp för dig själv och ett liv utan någon som behandlar dig illa.

    det är bra han får behandling och kanske en dag kan du förlåta honom. Men ni ÄR inte ämnade för varandra och det som hänt kommer alltid finnas där mellan er. Någon som genuint älskar dig  och i grunden är vettig behandlar inte dig så respektlöst.
    det känns säkert tungt nu, men det kommer bli bättre med tiden och en dag kommer du tacka dig själv för att du valde bort denna personen ur ditt liv.
  • Anonym (Knäpp)
    Anonym (Svårt) skrev 2023-11-29 15:51:40 följande:
    Vi har varit tillsammans i 2år barnen är 15 och 16. Det ligger en personlighetsstörning bakom beteendet och det börjar väll oftast med att han stör sig på något som han kanske har rätt att ta upp till diskussion men reaktionen är väldigt stor i förhållande till problemet.  Det är ju främst mig han agerat ut emot och ibland skrikit väldigt fula ord och saker. Han har sagt väldigt sårande och fula saker till mig om mina barn. Vid ett par tillfällen har barnen hört honom skrika vissa saker. Han har även vid ett par tillfällen puttat mig, inte framför barnen. Vi bodde först ihop men valde att flytta isär efter ca 1år pga problematiken.Mina barn är inte på något sätt stöddiga eller otrevliga men kan ibland vara stökiga och det stör han sig på och jag tycker absolut att han har rätt att diskutera det med mig men inte ha dessa stora reaktioner. Han har även ett kontrollerande beteende så han kan bli upprörd om jag vill göra saker utan honom.Han har aldrig skrikit till mina barn direkt men i lägenheten så de hört honom.

    Sorry, men lite medicin och terapi gör inte att en personlighetsstörning försvinner. Att dina barn flyttar hemifrån gör inte att han får det enklare och hantera sina känslor och diagnoser.
    han har redan passerat gränsen med ord och knuffat, det finns inte en chans i världen att jag skulle gå tillbaka till en sådan man. Om du går tillbaka så visar du att du tänjer på dina egna gränser och det kommer bara bli värre och värre. Även om han fungerar i vissa situationer så kommer ni alltid ha problem så fort saker inte blir som han vill och du kommer anpassa bort hela dig själv för att hålla honom lugn och nöjd.


    jag har levt med en man med personlighetsstörning i många år och det har gjort att jag nu är både utmattad och har tappat mig själv.

Svar på tråden Varför är det så svårt!!