• Mandel

    Varför är det så svårt!!

    Anonym (Svårt) skrev 2023-11-29 08:50:08 följande:

    Jag vill tillägga att vi bor inte ihop så tanken var att fortsätta träffas på avstånd medans han söker hjälp och sen flytta ihop när barnen flyttat ut. Men min oro är ju att barnen inte kommer vilja komma hem och hälsa på och umgås. De tycker ju som ni säger att han haft sin chans.


    Fast varför?
    Varför vill du leva med någon som inte är helt 100 och som dina barn inte vill umgås med?

    Gör slut och säg åt honom att gå i terapi och om något år eller 3 så kanske ni ev kan ses om ni fortfarande är singlar båda två och då se om han verkligen bearbetat sina bekymmer och kan föra sig som folk.

    Jag dejtade en man som påvisade enligt mig icke önskvärt beteende och då gav jag upp. Tog 5 veckor sedan fick jag mer än nog på tramset.

    Med dagens upplysta samhälle där man matas med tragiska historier om kvinnor som levt med våldsamma män, kontrollerande män osv så är jag hellre ensam än låter någon jäkla karl diktera hur jag ska vara för att han inte ska bete sig som en rövhatt för att han inte kan sköta sig normalt!
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Mandel
    Anonym (Svårt) skrev 2023-11-29 12:09:00 följande:

    Jag vet ju att det finns en problematik som han behöver hjälp med och det va ett krav för att ens fortsätta. Nu medicineras han och påbörjar snart behandling. Men jag ar svårt att förlåta honom för vissa saker, och saker som barnen hört osv. jag förstår ju att barnen känner som de gör. Har haft en öppen diskussion med dem och de säger att de inte kommer förlåta honom även om han går behandling och att de inte känner sig helt trygga i hans närvaro. De vill inte ha honom i vårat hem och kan inte tänka sig att umgås med honom. Jag känner ju att jag måste respektera det från deras sida. Jag misstänker ju att det kommer bli tröttsamt i längden att ha en relation där barn inte alls har en plats. Där man inte ens kan sätta sig ner och ha en middag. Det kommer bli många situationer där jag kommer bli tvungen att göra val och välja bort antingen barnen eller honom och det känns ju väldigt fel i min magkänsla. Julen är ju snart här och barnen skulle aldrig kunna tänka sig att spendera den med honom.


    Hur länge har ni varit tillsammans? Hur gamla är barnen? 
    Hur kommer det sig att han ansett sig ha anledning att visa sina aggressioner inför barn han inte ens bor tillsammans med?
    Har det enligt dig funnits fog för de gånger han blivit arg mot/inför barnen?

    Finns inte på världskartan att någon annan oavsett kön eller relation till mig skulle få säga eller bete sig hur som helst mot mina barn.
    Och absolut inte om vi inte ens bor tillsammans!
    Mina barn mitt ansvar.


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Mandel
    Anonym (Svårt) skrev 2023-11-29 15:51:40 följande:
    Vi har varit tillsammans i 2år barnen är 15 och 16. Det ligger en personlighetsstörning bakom beteendet och det börjar väll oftast med att han stör sig på något som han kanske har rätt att ta upp till diskussion men reaktionen är väldigt stor i förhållande till problemet.  Det är ju främst mig han agerat ut emot och ibland skrikit väldigt fula ord och saker. Han har sagt väldigt sårande och fula saker till mig om mina barn. Vid ett par tillfällen har barnen hört honom skrika vissa saker. Han har även vid ett par tillfällen puttat mig, inte framför barnen. Vi bodde först ihop men valde att flytta isär efter ca 1år pga problematiken.Mina barn är inte på något sätt stöddiga eller otrevliga men kan ibland vara stökiga och det stör han sig på och jag tycker absolut att han har rätt att diskutera det med mig men inte ha dessa stora reaktioner. Han har även ett kontrollerande beteende så han kan bli upprörd om jag vill göra saker utan honom.Han har aldrig skrikit till mina barn direkt men i lägenheten så de hört honom.

    Och det är så här du vill ha det i framtiden? Hellre än att riskera att vara ensam?
    En man som kontrollerar dig, som inte vill att du ska umgås med andra, en som inte drar sig för att skrika på dig för olika saker, en som heller inte verkar rygga för att ta till våld?
    Tycker du att du vill ha det så så behåll honom och skriv ett testamente redan ikväll.


    Personligen skulle jag aldrig ens vilja leva särbo med en sådan man och skulle definitivt råda alla kvinnor i min omgivning att lämna omgående, men du gör så klart precis som du vill.
    Du kanske går igång sexuellt på att bli nedtryckt? Vad vet jag...


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
Svar på tråden Varför är det så svårt!!