Varför är det så svårt!!
Jag vill tillägga att vi bor inte ihop så tanken var att fortsätta träffas på avstånd medans han söker hjälp och sen flytta ihop när barnen flyttat ut. Men min oro är ju att barnen inte kommer vilja komma hem och hälsa på och umgås. De tycker ju som ni säger att han haft sin chans.
Varför vill du leva med någon som inte är helt 100 och som dina barn inte vill umgås med?
Gör slut och säg åt honom att gå i terapi och om något år eller 3 så kanske ni ev kan ses om ni fortfarande är singlar båda två och då se om han verkligen bearbetat sina bekymmer och kan föra sig som folk.
Jag dejtade en man som påvisade enligt mig icke önskvärt beteende och då gav jag upp. Tog 5 veckor sedan fick jag mer än nog på tramset.
Med dagens upplysta samhälle där man matas med tragiska historier om kvinnor som levt med våldsamma män, kontrollerande män osv så är jag hellre ensam än låter någon jäkla karl diktera hur jag ska vara för att han inte ska bete sig som en rövhatt för att han inte kan sköta sig normalt!