• Anonym (L)

    Ska jag lägga mig i?

    Hon kanske är i ett förhållande eller till och med har barn idag? Vet du något om det? Jag tänker att hon kanske har en ny familj nu och därav inte längre tänker på er så mycket? Tycker du själv att du och bonusdottern var nära varandra eller var ni inte det?

    Tycker att det är fint av dig att du bryr dig men det är trots allt upp till din man och dottern om de vill återuppta kontakten eller ej. Vad säger era söner? Antar att de inte heller har kontakt med henne men vill de ha det? I sådana fall är det upp till dem och dottern om de ska återuppta kontakten eller ej.

    Du kan egentligen inte göra så mycket. Om någon skulle vilja höra av sig till den andre så kommer det att ske. Om inte så är det väl trist men inte så mycket att göra åt. Det blir kanske lite konstigt om du ska höra av dig till henne och försöka uppmana till någon slags försoning, det är väl bättre om hon själv hör av sig eller att hennes mamma/pappa gör det i sådana fall.

    Vad säger din man om detta? Saknar han henne eller är han inte så brydd? Det var ju trots allt hon själv som valde att säga upp all kontakt och då är det ju upp till henne om hon ska komma tillbaka eller inte. Jag hade inte försökt jaga henne, inte när hon självmant valde att säga upp kontakten över en sådan tramsgrej. Att ni inte längre ville/kunde försörja henne är inte ett dugg konstigt, om det däremot hade varit så att ni hade gjort något grovt fel och hon därför drog sig undan så hade det varit en annan sak. 

  • Anonym (L)
    Anonym (rådvill) skrev 2023-11-30 15:08:54 följande:
    Du har säkert rätt men jag är ändå orolig och osäker. Min oro ar att hon håller sig borta av någon slags stolthet och kanske egentligen vill försonas men inte kan få sig till att ta första steget.

    Sen ska jag inte förneka att jag ibland känner mig frustrerad över hennes föräldrar. Hur kan de inte ens försöka få kontakt med henne?

    Men det är kanske inte min strid att ta. Kanske jag ska hålla mig undan och låta dem reda (eller inte) i detta fast det är svårt att se hur de förlorar mer och mer tid med varandra.
    Det kan ju naturligtvis vara så att hon egentligen vill men är för stolt för att ta initiativ eller av någon anledning inte kommer sig för att ta kontakt. Eller så vill hon helt enkelt inte alls. Svårt att veta.

    Egentligen är det inte fel av dig att kontakta henne, precis som personen i inlägg 6 säger så har hon ju varit en del av ditt liv också och du har ju rätt att ta kontakt med vem du vill. Däremot kan det ju bli lite känsligt när det är din mans dotter så jag hade nog hört med honom först. Och om du nu kontaktar henne så tycker jag nog inte att du ska vara någon mellanhand mellan henne och hennes föräldrar, kontakta henne i sådana fall för att du själv vill och bryr dig. Osämjan som finns mellan henne och föräldrarna är deras problem att reda ut.
  • Anonym (L)
    Anonym (nej) skrev 2023-11-30 15:31:16 följande:
    Låt pappan (och mamman) sköta sina relationer.

    Troligen ligger det mer bakom om flickan bryter kontakten med båda sina föräldrar. Vad lätt det vore om det bara var att hon var så bortskämd och överreagerade på en enda markering. Men så var det troligen inte. 

    Hon tycker säkert att livet blivit bättre utan er, så hon kanske vill fortsätta ha det så. 
    Det behöver inte alls ligga något mer bakom och i sådana fall hade nog ts varit medveten om det, i alla fall när det kommer till varför dottern sa upp kontakten med både ts, pappan och bröderna. Varför dottern sa upp kontakten med mamman vet ts däremot inte.

    För sex år sedan var hon 23 år, som det låter var hon en väldigt omogen 23 åring som festade mycket och inte tog det ansvar man förväntas göra i den åldern. Om man är så pass omogen och inte förstår vad som förväntas av en i den åldern så kan det räcka med att föräldrarna säger stopp vad gäller pengar, och så blir man rasande eftersom man anser sig ha rätt att bli försörjd.

    Vilken otrevlig ton du har. Du vet inte mer än någon annan här.
  • Anonym (L)
    Anonym (nej) skrev 2023-11-30 16:04:33 följande:
    Ja, hon tycker säkert att hennes liv är bättre utan pappan. Och om pappan anser att hans liv är bättre utan dottern så är det ju bra som det är. Men vilken pappa ger upp sitt barn för en konflikt, utan att ens försöka reparera något? 

    Troligen ligger det mycket mer bakom detta än vad TS skriver, eller vad TS kanske ens vet. 

    Om det nu är så att pappan anser att hans liv är bättre utan dottern så har du ju svaret själv; det är därför han inte försöker återuppta kontakten.

    Det vet vi inte, du vet inte mer än någon annan här så det blir hur som helst bara spekulationer från din sida. Vi får utgå från det ts skriver i tråden, annars är det meningslöst att ens diskutera. 

  • Anonym (L)
    Mrs Moneybags skrev 2023-11-30 16:42:43 följande:
    Skulle även din mumlande make ta emot henne med öppna armar? Annars finns ju risken att du gör mer skada än nytta? Har mamman försökt ta kontakt med henne någon gång under årens lopp? Din man låter ju inte superintresserad och dottern visar inte heller att hon är intresserad.

    Jag är benägen att hålla med den personen ovan som skrev att det förmodligen ligger mer bakom. Särskilt som du inte ens vet varför hon bröt med sin mamma. Det kan väl inte ha gällt samma sak? Något har fått henne att känna sig nödgad att bryta med båda sina föräldrar. Ändå lever hon ett bra och ordnat liv idag. Det låter ju inte som en person med psykiska problem eller drogmissbruk eller liknande. Utan en vanlig ung kvinna som utan problem gick vidare helt själv i livet och klarade sig på egen hand. 

    Det hör inte till vanligheterna att man bryter helt med sina föräldrar pga ett enda bråk. 
    Det är säkerligen inte vanligt att man bryter all kontakt med sina föräldrar på grund av ett enda bråk gällande en sak som man kan tycka är en skitsak men som en annan skrev, bara för att det inte hör till vanligheterna så betyder det inte att det aldrig händer. Det finns folk för allt. Människor gör konstiga saker hela tiden. 
Svar på tråden Ska jag lägga mig i?