Orkar inte läsa tråden, men när jag läste en hel del feministisk litteratur för typ 15 år sedan var så gott som alla överens om att patriarkatet upprätthålls av både män och kvinnor. Det var mest texter skrivna av forskare inom tex genusvetenskap men även debattskrifter.
TS, du får gärna lägga upp länkar till modern krigsrapportering där de bara pratar om kvinnor och barn!
Medellön manliga sopåkare: 22 000
Medellön kvinnliga sopåkare: 21 000
Verkligen ett yrke där kvinnor välkomnas! ;)
Medellön manlig undersköterska: 29 800
Medellön kvinnlig undersköterska: 26 200
Det är viktigt att notera att könsskillnader i lön [för undersköterska] inte beror på skillnader i erfarenhet, utbildning eller arbetsuppgifter, utan snarare på faktorer som könstillhörighet och arbetsmarknadens struktur.
https://lönello.se
Det är ett allvarligt avsteg från journalistyrkets etiska regler att blanda in sina personliga åsikter. De ska rapportera vad som händer.
Och vad beror det på då, menar du? Varför har halva landets befolkning svårt att stå upp för sina rättigheter? Det beror ju knappast på den enskilda individen när det finns så tydliga strukturella skillnader baserade på kön.
Sen undrar jag också vilka feminister du läser. Jag har läst massor om hur kvinnors och mäns personligheter kan påverkas av uppväxtmiljö och förväntningar från omvärlden. Det är ju liksom en av grundidéerna och pratas och skrivs om jättemycket.
Det finns absolut biologiska skillnader mellan kvinnor och män, men att de skulle hindra arbetsgivarna från att sätta rättvisa löner har jag väldigt svårt att se.
Men låt säga att det är en biologisk skillnad att kvinnor är sämre på att löneförhandla, varför tar inte arbetsgivarna sitt ansvar och korrigerar det, vilket de är skyldiga till enligt lag? Och varför är det mindre lönediskriminering av kvinnor på arbetsplatser med fler kvinnliga chefer? Om dålig löneutveckling beror på den enskilda arbetstagande kvinnan borde väl inte chefens kön spela någon roll?
Det finns idag verksamheter och yrken där det inte finns löneskillnader mellan könen. Är alla kvinnor där egentligen män som klätt ut sig (eller vv), eller hur förklarar du det?
Och så undrar jag fortfarande var du fått dina kunskaper om feminism ifrån.
Feminismen föddes för att få fler konsumenter för att splittra familjen.
fler konsumenter mer pengar till producenter och skatter till staten.
barnen fostras av staten (dagis).
Funkar dåligt dock eftersom par som lever jämställt statistiskt sätt håller ihop längre.
Utvecklingen av jämställdhetenunder 70-talet innebar till en början fler skilsmässor. Då kvinnor i högre utsträckning började arbeta hade de råd att skilja sig, menar Juho Härkönen.
Men att jämställdheten fortfarande skulle påverka antalet skilsmässor tror han inte.
? Under de senaste åren har det visat sig att kvinnor som arbetar i lägre grad skiljer sig. Och de senaste studierna visar att jämställda par är mer stabila. Det kan bero på sådant som att man delar hushållsarbetet mer lika, säger han.
https://www.svd.se/a/87724af2-c298-3c5e-8b6d-fc3882c436d8/jamstallda-par-ar-mer-stabila
? Kvinnors välbefinnande ökar om man fördelar det betalda och obetalda arbetet jämnare. En ojämställd relation leder till sämre relationer och oftare till skilsmässa.
Överhuvudtaget så är inte kvinnors historia av att vara förtryckta en "legitim" anledning att ge igen på männen och vända på steken.
Så många som pratar om hur upplysta vi "borde vara" år 20XX, då borde vi väl vara så pass upplysta att vi även lägger ned det där med att hämnas för historiska oförrätter. Sedan har inte alla kvinnor varit så förtryckta och haft det så jävligt som det ofta påstås. Att behöva vara hemmafru ses generellt på av feminismen idag som cementerade och förlegade könsroller, samtidigt som det finns kvinnor än idag som VILL vara hemmafruar och samtidigt som det innebar att de hade så mycket lättare uppgifter än mannen och kunde tillåta sig att koppla av och vila lite när de kände för det. Mannen fick vila och koppla av först efter en hård dags slit på jobbet/ på lantbruket.
Dessutom, de kvinnor som gnäller mest på män och som aldrig blir nöjda. är ofta de som varit MINST utsatta för orättvisor eller mäns förtryck/ övergrepp, dvs kvinnor som är bortskämda och höjer ribban för att de kan och får göra det. Hade dessa kvinnor verkligen varit utsatta så hade de inte varit så aggressiva och fördömande, eftersom kvinnor som varit utsatta oftast vet mer än väl att det finns bra och fina män.
Jag håller helt med om att man inte kan använda historiska händelser som argument. Däremot som förklaringar till kvarvarande informella hierarkier och strukturer.
Vad gäller att vara hemmafru så innebar det (som du ser i mitt citat här ovan) att kvinnor inte kunde skilja sig. De hade inte råd. När kvinnor började yrkesarbeta ökade skilsmässorna.
I familjejordbruk arbetade såväl kvinnor som män hårt. Kvinnor var ansvariga för tex mjölkningen, textilproduktion/-underhåll, matlagning, lagring/konservering av mat och inte minst tvätt som var fruktansvärt tungt och slitsamt.
Man kan inte jämföra hur det är att vara hemmafru idag när vi har matberedare, tvättmaskin, torktumlare och köper sylt, smörgåsgurka, krossade tomater mm färdigt på burk jämfört med min farmor o mormor som plockade bär och frukt och tillverkade familjens behov av saft, sylt och grönsaksinläggningar, lagade och sydde/sydde om familjens kläder och hushållstextilier, bakade allt bröd, alla bullar och kakor, diskade all disk för hand, piskade mattorna på gården eftersom dammsugarma var för klena, mm mm. Lever man på en lön får man kompensera för det genom att tillverka själv, hushålla, återvinna. Och det var hemmafruns jobb och det var hon aldrig ledig från. Förutom möjligen på frufridagen. :)
Exakt. Jämställdhet är det tillstånd som feminismen eftersträvar. I övrigt verkar du behöva ta fram dina historiaböcker från gymnasiet. :) Men du kan börja med att se lite på TV.
Och det här är så klart lika knasigt som att beskylla dagens män för sånt som skedde för 100 år sedan.
Å andra sidan har jag aldrig läst (vad jag kallar) seriösa feminister som använder sig av varken det ena eller det andra.
Det låter jävligt elitistiskt, men jag upplever att många diskussioner här på FL om feminism slutar i att det visar sig att de som ogillar feminister läser bloggar och krönikor i expressen medan de som gillar feminism läser texter av tex genusvetare och beteendevetare.
Jag har väl också läst någon galenpanna på nätet som säger att hon är feminist och hasplar ur sig rätt ogenomtänkta saker. Men jag vet samtidigt att det också finns en välutvecklad teoribildning och forskning inom feminismen och genusteorin.
Jag tror att vi pratar om två olika saker ibland och att det är därför det blir så konstigt i diskussionerna. Äpplen och päron liksom.
Samma fenomen finns ju inom alla -ismer. Ni kanske minns MUF:aren som uttalade sig om lantisar i TV-nyheterna? ;) (Fast det blev ju folk av henne sen.)
Exakt min poäng - skrikiga bloggare (typ). Inte konstigt om folk tycker illa om feminister om de tror att alla är som de två. Men akademiska avhandlingar och längre debattskrifter är onekligen mindre lättillgängliga än en fet rubrik och några få rader. Det är synd.
Men där är ju grundproblemet just det att arbetsgivare inte sätter lön efter kompetens utan premierar de som byter tjänst.
Att folk har ett jobb långt hemifrån gynnar inte arbetsgivaren över huvudet taget. Varför ska någon få högre lön för att de frivilligt har strulat till sin vardag? Varför premierar inte arbetsgivaren den som jobbar kvar länge, är företaget lojalt och bidrar till verksamheten med kontinuitet och lång erfarenhet?
Vi är lurade. Så lurade feminism är inget annat än antikvinnlig politik. Det är svårt att först eftersom vi är lurade.
är det kvinnligt att lämna ifrån sig barnen till förskolan för att andra kvinnor ska fostra barnen. En feministisk politik ska ju förstärka kvinnans möjligheter att bla vara hemma med barnen.
vi människor är däggdjur. I djurvärlden är det honan som tar hand om ?barnen?. Inbyggda instinkter gör att honan tar hand om avkomman. Barn ska få vara barn. De ska slippa lämnas bort under dagarna. De ska vara med sin mamma.
vi är lurade och påtvingade denna feminism. Jobb karriär pengar status barn familj fritidsintressen. Det blir ett stressigt liv.
under de första åren är mamma mycket viktigt för barnet. Sen blir pappa viktig. Vi människor lever inte som skapelsen har tänkt det.
Vi tycks leva i en föreställning att vi alltid ska vara lyckliga alltid i trygghet och harmoni. Och att samhället ska göra det möjligt. Vi blir beroende av samhället. Familjen splittras människor strävar efter något uppnåeligt.
när det inte blir så blir människor olyckliga utbrända . Går in i väggen Det blir skilsmässa bråk konflikter sjukskrivning
det är ett tecken på att samhället är fel
kvinnor ?tvingas ut i arbetslivet. barnen tvingas gå i förskolan samhällets fostrar barnen kvinnorna är trötta efter en dags arbete. männen är trötta efter en dags arbete barnen är trötta efter en dag på förskolan Alla är trötta på kvällen det är väl inget bra liv om man tänker efter
jag tillhör den generation som slapp att gå på dagis. Mamma var hemma pappa jobbade. Jag lekte några timmar med andra barn när jag och mamma var ute vid någon lekplats eller hemma hos något annat barn. Vi barn lekte mammorna fikade och hade det trevligt.
sen gick vi hem. Ibland gjorde jag och mamma inget speciellt. Jag lekte för mig själv mamma städade tvättade.
pappa kom hem strax efter kl 16. Då var maten på bordet. Då pratade vi med pappa om vad vi hade gjort pappa frågade hur vi hade haft det.
pappa hjälpte mamma med disken. sen vilade pappa sen drack mamma och pappa kaffe. Klockan blev 17:30-18:00.
ibland lekte jag och pappa på kvällen en stund. Ibland såg vi på tv. En underbar dag för ett barn. när jag började lekskolan grundskolan började mamma arbeta 4-5 timmar om dagen.
vi hade det bra. Vi hade det vi behövde hus bil mat på bordet osv.
detta familjeliv har politikerna tagit ifrån oss. De har gjort det omöjligt att leva på en lön för familjer.
detta kallas feminism. Inser ni hur lurade vi är.
Det står var och en - man som kvinna - helt fritt att vara hemma med barnen. Men man får då vara beredd på att leva med samma materiella standard som familjer med en (1) inkomst hade på 60-talet. Många levde utan bil och TV. Dass på gården förekom fortfarande. Kläder lagades och syddes om. Mm.
Det som arbetet för bland annat barnomsorg och föräldrapenning har inneburit är att kvinnor nu har möjlighet att välja om de vill bli beroende av sin man eller inte, om de vill ha möjlighet att skilja sig eller inte, om de vill ha en pension som går att leva på eller inte. Och de kan välja att jobba och bidra till familjens ekonomi utan att behöva lämna barn ensamma hemma. Läs Nils Karlsson Pyssling så får du en bra bild av hur barn med förvärsarbetande föräldrar kunde ha det. Är det det samhället du vill ha tillbaka?
Både jag och min man jobbade 75% när barnen var yngre. Det går utmärkt bara man är beredd att strunta i utlandsresor, stor bostad, nya kläder och möbler, färdigmat, frisörbesök mm.