Kan någon hjälpa mig förstår hur det kan vara lagligt för en tjej att skaffa barn utan att ha en pappa. Motiveringen kan vara så enkel som jag vill inte ha förhållande.
Denna lagen säger med andra ord att män är inte viktiga och kvinnor är den ena som är viktig i ett barns liv. så fruktansvärt förnedrande till alla män och pappor där ute.
Kan hålla med till viss del.
Men forskning visar att barn som tillkommit via donator eller i familj där pappan dött (när barnet var litet) hanterar avsaknaden av en pappa betydligt bättre än familjer där pappan aktivt lämnat, har
sporadisk kontakt och sviker sitt barn. Dvs barnet far mest illa av att bli bortvald av en existerande förälder.
Därför tycker jag att fokus snarare borde vara att få bukt på fäder som väljer att vara frånvarande i sina barns liv. Det är ett betydligt större problem.
Kan någon hjälpa mig förstår hur det kan vara lagligt för en tjej att skaffa barn utan att ha en pappa. Motiveringen kan vara så enkel som jag vill inte ha förhållande.
Denna lagen säger med andra ord att män är inte viktiga och kvinnor är den ena som är viktig i ett barns liv. så fruktansvärt förnedrande till alla män och pappor där ute.
Insemination med donerade spermier
I Sverige har det sedan länge varit tillåtet med insemination med donerade spermier för olikkönade par där mannen saknar egna spermier. Från och med år 2005 blev det även tillåtet för samkönade kvinnliga par att genomgå donatorinsemination och 2016 dessutom för ensamstående kvinnor.
Faderskapsutredning
När ett barn föds så är socialnämnden skyldiga att utreda vem som är pappan så att faderskap kan fastställas (2 kapitlet 1 § FB). De gör detta genom att fråga dig om du vet vem pappan är eller om du misstänker vem/vilka som är/skulle kunna vara pappan. Om du inte vet eller väljer att inte berätta så kan socialnämnden fråga andra personer i din närhet om de vet vem som är pappan, sådana personer skulle till exempel kunna vara din familj/vänner (2 kapitlet 4 § första stycket FB).
Om det är så att varken du eller någon annan kan ge socialnämnden någon information som gör att de kan fastställa vem pappan är så kommer faderskapsutredningen att läggas ned och det kommer inte att fastställas någon fader (2 kapitlet 7 § första stycket FB).
Begår du ett brott om du inte anger vem fadern är?
Att du vet vem pappan är men inte berättar detta för socialnämnden är inte brottsligt. Du begår alltså inget brott om du väljer att inte ange vem pappan är. Det spelar ingen roll att socialnämnden vet att du vet vem pappan är men att du ändå inte säger något. Socialnämnden kan inte tvinga dig att berätta vem pappan är.
De konsekvenser som dock kan ske till följd av att du inte berättar vem som är pappan är att du inte kan få något underhållsbidrag av pappan (eftersom det inte finns någon fastställd pappa) som du annars skulle ha rätt till om barnet bor hos dig på heltid (7 kapitlet 2 § första stycket FB). Du kommer också ha svårt att få underhållsstöd, som du kan ha rätt till eftersom du inte får något underhållsbidrag, eftersom du inte har medverkat till att fastställa vem pappan är (18 kapitlet 8 § SFB).
Sammanfattning
Du begår inget brott om du inte anger vem som är pappan till barnet, du kommer dock få svårt att få underhållsbidrag/underhållsstöd om du inte medverkar till att fastställa vem pappan är.
Barn skall ha en mamma och en pappa. Allt annat hittepå är ju bara dumheter. 🙄
Ser ingen skillnad mot att det är lagligt som pappa att överge sitt barn. Och det skadar barn mycket mer, att ha en pappa som bara sticker.
Ska det vara olagligt när en förälder överger sina barn också då? Om en pappa är så viktig vid födseln av ett barn, hur ska vi hantera de föräldrar som efter några/många år bara drar och släpper all kontakt med sitt/sina barn?
Är det assisterad befrukning för ensamstående kvinnor som du syftar på? Eller tänker du generellt på ivinnor som skaffar barn själva?
Det finns massor av ensamstående mammor, antingen för att de valt att skaffa barn själva, eller för att se blivit ofrivilligt gravida, papporna har lämnat dem eller pappan har dött. Det finns inget sätt att lagstifta mot det. Om man nu tycker att det är problematiskt så löser det inget att förbjuda assisterad befruktning av ensmstående, som troligtvis är en bråkdel av alla fallen. Ensamstående som insemineras går dessutom igenom en ordentlig screening för att fastställa att hon har fysiska och ekonomiska förutsättningar, är balanserad och har närverk av hjälp. Barnet kan också få reda på sitt genetiska ursprung, vilket är en rättighet enligt Barnkonventionen.
Alla föräldrar är lika viktiga, men det betyder inte att familjer med bara en förälder, mamma eller pappa, per se är dåligt.
Jag tänker följande:
Det mest optimala för ett barn är att växa upp i en trygg familj med manliga och kvinnliga (och gärna friska) förebilder, där barnet känner sig sedd, viktig, älskad och får sina behov tillgodosedda. Det sämsta för ett barn blir istället att växa upp och få utstå våld och övergrepp, sjuka föräldrar, otrygga föräldrar som inte förstår att ge barnet det denne behöver i form av kärlek, omsorg, behöva bevittna drogmissbruk, utstå fattigdom och hunger m.m. Och i min värld blir det då VIKTIGARE att satsa på att hjälpa de barn som idag lever i otrygga familjer av olika skäl - än att försöka stoppa kvinnor som lever under stabila förhållanden (för det är nämligen ett krav för att få hjälp med insemination från regionen) från att skaffa barn på egen hand. Hon måste ju ha arbete, vettigt boende (ägande, BR eller 1a hands hyres), ett vettigt nätverk samt genomgå en psykologisk undersökning.