Min yngste son har två barn vilka jag inte träffat på ett och ett halvt år. När barnen föddes var barnens mormor med på förlossningarna och jag fick inte ens veta när de väntade sitt andra barn. Fick reda på det av en slump när jag stötte ihop med min svärdotter och såg hennes mage och jag grattade henne då.Min son och svärdottern hade en bra kontakt med mig innan de flyttade hemifrån tills dom fick barn. Men efter första barnet gled han/dom bort från mig mer och mer. Barnens mormor och övriga kvinnliga släkt har styrt och ställt med allt och jag har inte haft en chans att komma in där. Min son dansar efter deras pipa hela tiden och fattar inte hur otroligt ledsen jag är. Mina barnbarn tycker om mig. Det vet jag.Det är som att bara för att jag är farmor räknas inte jag. Det är bara mormor som räknas. Ingen bryr sig hur mycket jag än försöker förklara. De blir bara arga när jag talar om hur ledsen jag är. Allt det här är helt sinnessjukt och jag är fruktansvärt besviken på min son och svärdotter. Barnen var dessutom inte planerade enligt mamman själv.Jag är verkligen inte sugen på fler barnbarn och har ju aldrig varit den som tjatat om det heller. Hade dock aldrig trott att det skulle bli såhär. Jag träffar min partners barn och barnbarn och det är inga problem med det.Jag känner mig fullständigt maktlös. Nån annan som upplever liknande?
