Förlorad son

Jaa, det är ju sonen som allt hänger på. Antingen har ni ett förflutet som gör att han beter sig så här, eller så har han trasslat till det för sig ordentligt i sin "nya" familj. Det kommer inte funka i längden att vara så styrd av en annan människa!

Sen är jag också lite förundrad över hur mor/farföräldrar anser sig ha rätt till sina barnbarn. Man har inte ett dugg med dem att göra om inte föräldrarna vill ha det så! Det låter så enormt bittert med "Jag är faktiskt mor/farmor!!". Jaha, och?? Och det är klart att det låter bittert, för det är det garanterat! Bittert, sorgligt, förnedrande. Men det är ju liksom inget argument som håller i jakten på medömkan.