Kortfattat; min sambo är jättebra på så många sätt men han är sjukt slarvig och glömsk.
Det går så långt att jag retar mig varje dag, och ser inte det positiva längre.
Vi har en son på 6 månader och jag litar inte på att min sambo har full koll på honom vilket gör att jag aldrig kan släppa kontrollen.
Han ser heller inga risker med nånting, igår kom han hem med en liten leksaksbil som det stod 3+ på, små däck osv. Det är ju lämplig leksak för en 6 månaders?! Han har liksom ingen koll eller tycker att nåt är viktigt, men han själv tycker att han är 110% ordningssam och glömmer aldrig nåt osv. Alltså jag vet inte vad jag ska göra, noll kärlek kvar.
Grejen är att jag inte kan lämna heller för vi äger en stor gård där jag vill att mina barn ska växa upp, och vill ha ett helsyskon. Fyller snart 37 så lämnar jag så kommer jag inte hinna få fler barn.
Har själv varit i din sits fast utan barn.
Det är dessvärre så enkelt att säger man till någon om saker flera gånger och poängterar hur viktigt det är för en och personen ändå inte ändras - då kan den inte det för den vill inte, den vill inte göra den ansträngningen. Helt enkelt, tyvärr.
Då landar det på dig, kan du leva med det? Är det något du kan stå ut med och acceptera på bekostnad av ditt eget välmående? Väger resterande grejer upp för det du är missnöjd med?
Om inte - lämna.
Sorgligt nog är det så enkelt, med eller utan barn. Vill en människa lyssna och vara sin partner till lags kommer den vara detta efter iallafall tredje gången man lyfter problemet.
NEJ man är inte en bra förälder om man stannar bara för att ge sitt barn ett helsyskon. Så jävla ego utan en tanke på hur det blir för ditt barn som har en idiot till pappa!!
Läs på. Barn behöver BÅDA sina föräldrar. Fan va trött man blir på kvinnor som dig TS.