Klasskassan - ett barn betalar inte

Ah, så en 'klassresa' som inte är längre än en eftermiddag efter skolans slut för dagen. Tänkte inte ens så långt att man klassar det som en klassresa. Jag trodde det handlade om iallafall några dagar.

Då är ju ett tips till nästa 'klassresa', att ge ett alternativ för dem som inte vill sälja en massa skit men inte heller inte känner sig bekväma med att inte bidra alls, utan de kanske hellre vill bidra med kontanter. Om det handlar mest om att hyra en buss för en halvdag och betala inträde någonstans är det ju inte mycket pengar per person. (Kommer tänka på den stackars förälder här på FL som tvingades lägga en massa pengar på tomma flaskor och tid för att koka saft, som skulle säljas för ytterst lite intäkt.)

Men om man har detta starka behov att göra sådana aktiviteter - samt göra sig beskäftig och organisera dem, kanske beroende på bristande eget liv - så kan man väl göra det I NÅGOT ANNAT SAMMANHANG? Där folk inte är tvungna att vara p.g.a. att det är skolplikt, respektive att de måste tjäna ihop till sin försörjning?

Alla sådana initiativ blir ett LIDANDE för dem som har svårt för sådant, för det är inte så himla lätt att säga nej. Oftast UPPLEVS de som obligatoriskt, och vill man inte vara med så blir det frågor, övertalningsförsök, beskyllningar... Det är inte så "bara" som du tror. Jag sitter här och rodnar och skruvar på mig nu, när jag drar mig till minnes sådana saker som jag tvingats till under mitt liv.

- "Skoltidningarna" som man skulle göra och sälja på mellanstadiet - det var blåa stenciler med uttjatade gamla historier och sådant, jag skämdes ihjäl när jag skulle jag gå på främmande människor i centrum och försöka sälja dessa, det var ju ett rent tiggeri... Och detta till en skolresa som jag inte ville följa med på, för jag visste inte vem jag skulle dela tält med, jag gruvade mig för detta och hade ont i magen i tre år innan. Det blev precis som jag hade befarat också: en allmän, öppen diskussion om vilken grupp som skulle behöva förbarma sig över mig och ha mig i sitt tält... det var det ingen som ville, så sedan fick jag ett enmanstält att sova i ensam. Hur KUNDE de beskäftiga klassmorsorna utsätta ett barn för detta..? Under denna period funderade jag till och med på självmord. 

- Avdelningen där chefen tog in en arbetspsykolog för att det skulle bli "bättre sammanhållning". Vi skulle bland annat stå upp och låta oss falla bakåt, och så skulle våra kollegor ta emot, på det viset skulle vi lära oss att lita på varandra... *cringe* - särskilt om man är lite överviktig... 

- Min man tvingades på en kick-off att rida på en islandshäst, trots att han är allergisk mot hästar. Han fick ett astmaanfall och höll på att dö, det blev ambulans till sjukhuset. Men ingen brydde sig, chefen tyckte att han bara fjantade sig. En annan gång - samma företag, samma chef - tvingades han upp i ett segelflygplan fastän han är höjdrädd... Det blev en lång period av ångest innan och mardrömmar efteråt... 

Pandemin blev en lättnad för många, för då slapp de alla sådana dumheter. Det var t.ex. en välsignelse för de ungdomar som gick ut gymnasiet under pandemin, för då var skolbalerna (som är en jättestor grej i min stad) inställda, och de slapp ångesten att kanske inte ha någon att gå med (det måste alltid vara en tjej + en kille, annars får man inte gå på sin egen skolavslutningsbal). 

Det var helt säkert något barn i din klass som led också. Men om du själv var trygg och populär så märkte du det inte. Man försöker ju in i det längsta att hålla masken, att inte visa att man blir sårad över att bli bortvald i olika sammanhang. Samma med fattigdom och andra missförhållanden i föräldrahemmet. Barn är mycket lojala mot sina föräldrar, och försöker in i det längsta att det inte ska märkas utåt.

Vilket skulle bevisas. Du har alltså - med anledning av dessa insamlingar - haft anledning att reflektera över vilka som är fattiglappar och vilka som "har pengar över att betala". Det är ju just sådant som man vill undvika om man är fattig...

...och förutom det jag skrev tidigare, att det blir ett stort problem för ett barn i klassen som inte har några kamrater, när det ska väljas vilka som ska dela tält eller rum. Så finns det så mycket annat som ett barn som måste åka på skolresa med övernattningar kan ha ångest för: h*n kanske är rädd för några i klassen, h*n kanske är mörkrädd, eller inte kan sova utan sitt gosedjur - men vågar inte ta med det av rädsla för att bli utskrattad - eller äter någon medicin eller tar sprutor som h*n inte vill att klasskamraterna ska veta om, eller går eller pratar i sömnen, eller är rädd att fisa högt i sömnen...

Man ska även dessutom på, att sexuella övergrepp kan hända även mellan barn av samma kön. Idag finns det ju ofta även pojkar i klassen som egentligen är äldre än den ålder de uppgett, och som kommer från länder där "gossekärlek" (vuxna mäns och äldre pojkars sexuella övergrepp på yngre pojkar) är accepterat, eller i alla fall vanligt.

Man VET aldrig. Det säkraste är att inte skapa några sådana situationer, och särskilt inte i eller i samband med den obligatoriska skolan.

TS, jag är så nyfiken, vilka instruktioner fick ditt barn angående hur hen skulle påminna klasskamraten?

Bra fråga. Jag sa noga att hen inte ska fråga varför har du inte betalt än eller liknande utan bara fråga om hon delar ut varorna och vet hur man betalar. Jag förstår er oro och tvekade själv om det var rätt. 

Men fick ditt barn instruktion om att tillse att det inte fanns någon annan klasskamrat i närheten? Eller skedde detta inför öppen ridå?

Hm, nej det tycker jag inte känns bra att någon ska betala för att få följa med. Det går ju inte heller att sätta någon gräns. De barn som inte sålt nåt måste betala men dom som sålt en vara får följa med gratis. Och jag har ingen möjlighet att kolla vilka som sålt. Det kan ju vara så att Anna och Pelle gått tillsammans men fyllt i allt på Annas konto. Är det inte bättre om alla får följa med oavsett?

I min omgivning har jag ingen aning, tror dom flesta kan betala. Jag håller sällan i sånt, men dom få gånger jag gjort det har många betalt. Och dom som inte gjort det antar jag att dom bara inte är intresserade av sånt eller kanske inte har facebook och därför inte känner till insamlingen. 

Däremot har har jag ibland reagerat här på FL att en del klagar på att dom inte har råd med detta men ändå betalar.