Borderline=dålig flickvän/fru?

Har en släkting med borderline och adhd. Numera märks adhd mer än något annat hos henne. 

Borderline-grejen har hon bearbetat så pass att det i princip inte märks längre. Förr om åren var hon spritt språngande galen, men det finns ju faktiskt bra behandling för borderline som kan göra att man är helt symtomfri så småningom. Om du är en person som tar ansvar för din diagnos och går på behandling tycker jag att det borde gå bra att ha en relation när man börjar må lite bättre.

Vill tillägga att min släkting är lyckligt gift sedan 5-6 år, har startat eget tillsammans med några kollegor, utbildat sig samtidigt som hon har fött ett antal barn sedan hon gifte sig (ibland är det bra att ha adhd och vara extra energisk). Hon lever ett liv som man skulle önska vem som helst som man ville väl. 

Samtidigt har jag en annan vän som jag tror är borderline, hon har ingen diagnos (ännu). Hon har knepiga relationer som går i kras, någon kallade henne en röd flagga, det har gått till handgemäng från båda sidor med en av dem, det är konflikter på konflikter. Hon har lång väg till ett harmoniskt liv. Hon självmedicinerar med alkohol och tabletter, även om hon har ett vanligt heltidsjobb och livet under relativ kontroll. 

Skillnaden är ju om man väljer att ta hjälp eller inte.