jag är så deprimerad å ledsen å arg å å å

planera in en resa det kanske kan känns bätre att ha något roligt att tänka på

förstår precis vad du menar, känner också en otrolig hopplöshet, ser ingen mening med morgondagen. Vi planerar en resa till sommaren och det gör att jag kan se med lite hopp på framtiden och så blir det bara roligt att avboka resan om jag skulle bli gravid innan men vi en plan B och det gör att det inte känns så meningslöst att det inte blev nått barn i sommar. Man måste hitta en anleding att leva och se framåt

klossen klart du får föräldrarpenning den baseras på ditt förra jobb om du är arbetslös eller studerande bara du är anmäld på AMS eller hos csn utan någon dag mellan gamla jobbet och den nya sysselsättningen

att prata med en kurator är e jätte bra ide. Jag var hos min idag och det känns alltid lite lättare när man går därifrån.
du kan be om samtalshjälp via den läkare som sjukskrev dig

Har du kännt så här länge, blivit värre och värre eller kom det plötsligt i samband med något?

Du skrev:precis så du du skrev känner jag, vet du när man inte finner en mening i livet längre? Menar du vad orsaken till att jag mår är?

Förstår precis vad du menar med att skämmas inför alla man känner. jag vågar knappt gå på stan tittar inte på varurna knappt utan håller utkik så jag inte ska stöta ihop med någon jag känner.

Läste i din presentation att ni hade två misslyckade IVF försök bakom er. Ska ni göra fler?

Tack för att du vill finnas där. Min ända tröst just nu är att jag kan stötta och hjälpa andra med hjälp av mina erfarenheter. Det finns alltså NÅGOT positivt med att gå igenom det här.

Tror inte att tarmarna påverkar din fertilitet, hoppas inte det iallafall.

Vi har så olika bakgrund men nu står vi med samma önskan och sorg. Vi vill få ett barn!

Det fruktansvärt jobbigt när alla vet att man vill bli gravid och bara går att väntar på att se ens mage växa, det var mycke lättare innan när ingen viste om våra planer. Känns som om man har lämnat ut sig helt och inte kan skydda sig

tröstäta är ju en klassisk tröst och visst hjälper det lite. Man kan ju iallafall få låta smaklökarna vara glada.
Jag har motsatta problemet, känner inte för att äta men gör det för att jag har fått för mig att jag måste äta nyttigt för att kunna bli gravid igen då jag har varit så nedsatt rent fysiskt och behöver alla vitaminer, proteiner och näring jag kan få. Hade jag inte haft de tankarna hade jag nog inte ätit mer än middag varje dag.

Ja det är ju lite svårt att ta tillbaka det för mig då min graviditet inte var någon hemlighet är ju så många som vet om den och hur det gick och de flesta gillar ja inte. vill inte att de ska veta så mycket om mitt privatliv och de pratas säkert om det kors och tvärs som en snaskig historia