Anonym (besviken) skrev 2023-12-26 19:13:16 följande:
När jag tänker efter så har det nog alltid varit såhär, men har kanske eskalerat den senaste tiden/senaste året...
Jämför man mig och min syster så har vi alltid blivit behandlade på olika sätt redan under uppväxtåren, och det har väl format mig till den jag är idag. Kanske det här med att fixa allt till max under julen är bundet till att prestera? Att mitt värde baseras på hur bra jag presterar?
Givetvis är det mina barn (inom min familj) som är det viktigaste under julen. Ska försöka tänka så framöver. Barnen är ju inte så fokuserade på att ha allt det där perfekta. De gillar ju traditionerna med jul, påsk, skolavslutningar, födelsedagar. Kanske man ska rikta in sig på att bara fira tillsammans med den egna familjen. Det hade nog varit skönt.
Vad gäller sambons familj/släkt (såg att någon frågat det tidigare) så brukar vi fira en mindre jul hemma hos hans pappa någon dag under julhelgen. Vi äter enkel julmat eller en skinksmörgås. Han bor ute på landsbygden så det blir ofta en tur ut till en rastplats i skogen och fikar/grillar. Barnen åker pulka. Det är väldigt skönt och fridfullt.
Sambons mamma är alkoholmissbrukare, kontakten med henne och hennes man är väldigt sparsam (inget nytt, har varit så under alla år). Sambons syskon bor på annan ort, vi firar inte jul tillsammans men brukar ses ibland hemma hos sambons pappa.
Men bara skit i detta TS! Det går ju inte hänga upp sitt liv på att "prestera" för mänskor som inte uppskattar eller ser något man gör även om det är tydligt att man har ansträngt sig?
Jag hade en grej att jag skulle prestera nåt för att imponera på min elake far men jag släppte det vid 25 och bröt all kontakt med honom istället. Mådde sen som en prinsessa, fick bättre självförtroende och har aldrig ångrat mig.
