
-
Vill bara skriva av mig...Julafton kom och gick.Jag (+ man och 2 barn i lågstadieålder) hade bjudit hem mina föräldrar samt min syster och hennes man. Precis som vi gjort de senaste åren. Trots att jag egentligen inte hade tid eller ork att styra upp julfirandet (mycket på gång på jobbet just nu, plus ett inte så bra psykiskt mående) så vill jag ändå ha det så traditionsenligt som möjligt. Barnen gillar det också.
Jag vände ut och in på mig med att fixa och dona. Köpte genomtänkta julklappar, lagade mat, städade huset skinande rent. Stämningsfull julmusik sorlade svagt ur högtalarna. Stannade uppe sent den 23:e för att förbereda och steg upp efter några få timmars sömn för att börja förbereda dagen. Gästerna skulle komma vid lunch (de bor en timmes bilresa från oss och skulle köra hem till oss i gemensam bil).
Gästerna kom vid uttalad tid lagom till att julmaten var färdig. Bordet var dukat och fint.Sakta hör man klagomål att skinkan var torr och smaklös. Prinskorven har trist smak. Tillbehören var tråkiga.
Kände mig nedslagen över att buffén inte verkade vara uppskattad. Det var verkligen ingen konstig julmat, det var samma klassiska julsorter som vi brukar ha (och som jag är van vid från mina uppväxtår).Jag och maken städade undan maten och barnen väntade förväntansfullt på att få öppna julklapparna. Gästerna väntade i vardagsrummet. Jag själv hade noga planerat mina julklappsinköp till föräldrar och syster + man. Kan vara lite knepigt då all är vuxna och givetvis "har allt". Mina föräldrar och systern hade från nov-dec frågat om vad jag önskat mig denna jul. Inte alltför lätt då man ju har det man behöver, men gett några förslag på inköp. Inga dyra saker. Exempelvis hade jag önskat mig en elektrisk värmedyna som kostar omkring 300 kronor som jag visserligen kunnat köpa själv, men tänkte att jag ju kunde önska mig en sådan lagom till jul istället för att köpa den själv (hade som sagt kunnat köpa den själv, har helt normal ekonomi, men kändes passande att önska den till jul. Hade det inte varit jul så hade jag köpt den själv).
Nåja. Julklapparna delades ut och barnen tackade alla personer personligen för varje enskild klapp de öppnade. Gästerna rafsade upp sina julklappar och slängde ner allt i sina väskor. Fick inget tack. Jag hade exempelvis köpt noga genomtänkta julklappar till min syster för ca 1000 kr. Medan jag fick en hårprodukt värd 150 kr.Gästerna, särskilt en, tog flera nävar med inplastat julgodis och tryckte ned i sin väska, plus flera flaskor must och läsk som stod framme.De packade ihop allt och sa att det var dags att åka.Klumpen i magen bara växte och växte. Även om man nu bortser från julklapparnas värde så sitter jag ändå kvar med en olustig känsla. Var det bara gratis mat och hämta julklappar som betydde något? Här fixar man så att det ska bli så stämningsfullt som möjligt och man får knappt ett tack?! Känner mig tom inombords. Hade lagt tid och energi, tagit några dagar ledigt från jobbet och jobbat bort flera uppgifter enbart för att hinna med allt. Maken har ett jobb som han lätt kan lämna på jobbet så han hade ju tid att, tillsammans med mig, fixa med julplaneringen/julbestyren.Är folk verkligen så otacksamma? Funderar om det var något vi gjorde fel?! Eller är det jag själv som överanalyserar? -
Svar på tråden Besviken över julen
-
Goneril skrev 2023-12-26 05:42:27 följande:Anonym (L) skrev 2023-12-26 05:46:56 följande:Anonym (GodJul) skrev 2023-12-26 05:58:48 följande:
Tack för er feedback.
Ja, det må låta som hämtat från en fars men tyvärr helt sant..
Även om det är ett år kvar till nästa jul så överväger jag starkt att lägga fram förslaget till man och barn om att resa bort nästa jul. Behöver inte vara någon långresa/utlandsresa, lite miljöombyte i någon närliggande stad hade säkert fungerat bra det också. Eller helt enkelt strunta i att skicka ut de vanliga julinbjudningarna och fira bara vår familj.
Ena delen av mig tänker att det bara är mina hjärnspöken som gör att jag överreagerar, men att ni är några som kommenterat enligt ovan så får jag ett "kvitto" på att det verkligen inte ska vara såhär.
Jag är verkligen inte felfri, vill inte tillskriva mig några egenskaper om att jag verkligen gjort det bästa, bästa, bästa, men försökte ju verkligen så gott jag kunnat (eller vi, maken också såklart).
Ska göra mitt bästa och tänka positivt. Sluta grubbla sömnlös natten igenom... -
Tack för alla svar.
Vill klargöra att jag varken är ett troll eller ljuger ihop en historia. Att jag inte besvarat alla inlägg ovan tidigare under förmiddagen berodde på att jag somnade omkring 07:30 i morse (insomnia), och vaknade strax efter kl. 9. Sitter sällan vid datorn mitt på dagen, använder sällan FL på mobilen, vilket innebär att jag oftast loggar in på eftermiddagen/kvällen.
Det här var inte första gången vi hade julfirandet hemma hos oss. Jag och maken har ansvarat över julfirandet de senaste ca 8 åren. -
När jag tänker efter så har det nog alltid varit såhär, men har kanske eskalerat den senaste tiden/senaste året...
Jämför man mig och min syster så har vi alltid blivit behandlade på olika sätt redan under uppväxtåren, och det har väl format mig till den jag är idag. Kanske det här med att fixa allt till max under julen är bundet till att prestera? Att mitt värde baseras på hur bra jag presterar?
Givetvis är det mina barn (inom min familj) som är det viktigaste under julen. Ska försöka tänka så framöver. Barnen är ju inte så fokuserade på att ha allt det där perfekta. De gillar ju traditionerna med jul, påsk, skolavslutningar, födelsedagar. Kanske man ska rikta in sig på att bara fira tillsammans med den egna familjen. Det hade nog varit skönt.
Vad gäller sambons familj/släkt (såg att någon frågat det tidigare) så brukar vi fira en mindre jul hemma hos hans pappa någon dag under julhelgen. Vi äter enkel julmat eller en skinksmörgås. Han bor ute på landsbygden så det blir ofta en tur ut till en rastplats i skogen och fikar/grillar. Barnen åker pulka. Det är väldigt skönt och fridfullt.
Sambons mamma är alkoholmissbrukare, kontakten med henne och hennes man är väldigt sparsam (inget nytt, har varit så under alla år). Sambons syskon bor på annan ort, vi firar inte jul tillsammans men brukar ses ibland hemma hos sambons pappa. -
Klagomål har nog alltid förekommit, men det har nog varit mer dolt innan jämfört med hur det varit detta år.Persefone234 skrev 2023-12-26 21:41:43 följande:Så dina föräldrar och din syster har alltid betett sig så här? Klagat på maten, inte tackat för presenter och stoppat ned mat och dryck i väskan?
Brist på tacksamhet har också funnits där, vilket nog varit orsaken till att jag under alla år vänt ut och in på mig själv för att vara alla till lags (som jag skrev tidigare så har nog mitt värde baserats i prestation - min uppfattning).
Plockat med godis/dryck är inget nytt. Minns redan som liten att jag skämdes över sånt här.
Jag tror nog man börjar se med klarare ögon ju längre tiden går.
Känns som att den här julen var droppen... -
Tack för dina vänliga ord!Mimosa86 skrev 2023-12-26 23:00:42 följande:Då är det hög tid att SLUTA med det. Nästa år får din syster fixa- annars blir det inget. Fira själv med din familj. Var ärlig mot din familj- du orkar inte med detta mer och eftersom ingen verkar uppskatta det ändå så finns det ingen vits att fortsätta.
Sluta vara duktig. Det är inte ditt ansvar att styra upp jul för andra vuxna människor.
Stor applåd till ett fantastiskt jobb! Du gjorde en jättefin jul för dina barn, och eloge att du inte brann av när släkten började klaga. Jag själv hamnade i klinch med min mor iallafall tre gånger den här julen. -
Många av er har gett många kloka svar. Tack!
Vill bevara traditioner med barnen, men vill gärna inte behöva känna såhär.
Även om jag på något vis tycker om min familj så blir vissa av personernas (inte så bra) egenskaper väldigt tydliga när man ska få ihop en träff tillsammans. Man kanske får acceptera att människor inte går att förändra (otacksamhet bland annat).
Framledes blir det nog andra planer vid jul. Min familj (dvs man och barn) kan ju forma nya traditioner. Det finns inget som säger att vi inte kan fira tillsammans bara vi fyra.
Samtidigt så vill jag gärna bevara en bra kontakt med min syster och mina föräldrar. Även om mina föräldrar inte är lastgamla (båda ca 65 år, snart pensionärer) så vet man ju att åren går. En av mina föräldrar var här om året mycket svårt sjuk (akut sjukdom som ledde till att denne låg på IVA och svävade mellan liv och död). Det här gör väl att man ännu mer är angelägen om att ta tillvara på tiden man har här och nu.
Jag tror inte det finns ett rätt svar på hur man ska tänka och göra framöver. Som sagt har ni varit många som gett bra förslag. Kommer tänka om framöver.. Skippa prestationskraven. Justera traditioner.
Ja, jag har ju ett helt år att fundera.. -
Om du ser mitt senaste svar så skriver jag att en av mina föräldrar var mycket svårt sjuk här om året. Kanske det har förändrat familjedynamiken? Kanske mina föräldrar ser hur barnen växer upp och formar sina egna liv?Anonym (blä) skrev 2023-12-28 01:04:28 följande:
tror det är så att din familj är hemmablinda när det gäller allt du gör. Sluta gör det bara. Du kan ljuga om du inte vill ta konfrontationen och säg nästa år att du är sjuk eller nån av barnen är sjuka eller din man så guess what det blir inget i år. om ni måste fira ihop kom överens om ett fast pris som gäller alla så blir det inte så stora skillnader så du blir besviken. jag har märkt att ofta kan det vara självupptagna och människor som inte mår värst bra själva som inte uppskattar, ser värdet eller kan tänka sig in i förberedelserna det krävs för någon annan. Jag skulle tro att de som uppträtt så mot dig och er över julen inte mår så bra själva även om de kanske vill ge ett sken av det. I deras värld kanske de är avundsjuka på dig, tror du lever det perfekta livet osv, så därför känns det lite skönt för dem att klanka ner på din mat osv. Jag har varit med om familjemedlemmar och även vänner som ändrats i sitt sätt att vara mot mig och andra på det sättet du beskriver och då har de själva inte mått så bra. Det här gäller inte alla såklart att man blir så så fort man inte mår bra, vissa är mkt snälla ändå och uppskattande.
Jag hade bara drämt näven i bordet (åt mig själv mest) och bestämt mig för att det här var sista gången. Vill de ha julen på sitt sätt så får de ordna det själva. Fira med din man och barn istället, ni verkar ju ha det bra ihop. Du kan säga som så också till dem att vi har bestämt oss att hädanefter firar vi jul ihop jag mina barn och min man, men vi kan ju ses kanske nån annan dag under julen eller så? och så låt det bara vara flytande i luften så där så ser du om de ringer dig eller ordnar något hemma hos någon av dem istället så de inte tror du ska göra det också. ni kan ju då t ex träffas några få timmar över hos någon annan eller ute på nåt fik nånstans och byta julklappar eller nåt i den stilen. på det sättet kan de inte mer förstöra julen för dig, er, men det här krävs ju mod. Å andra sidan varför ska de få lov att vara så själviska, och inte du? Var självisk mot de som är själviska, kasta inte pärlor på svin.
Min syster och hennes man har inga barn. Jag vet inte om de försökt men inte fått barn, eller om de helt enkelt inte vill ha barn. Känslig fråga.
Min familj (med man och barn) är inte perfekt, men vi försöker vårt bästa. Inte att uppnå perfektion inom familjen, men skapa en trygg kärnfamilj med glada barn och glada föräldrar.
Tack för din feedback! -
Kan mycket väl ligga något i det du skriver.Anonym (blä) skrev 2023-12-28 01:28:21 följande:Ja det är inte helt omöjligt då att den förälder som gått igenom den pärsen fått nån depression på köpet efteråt, jag har också familjemedlemmar som gått igenom saker, och det är därför jag lärt mig att inte satsa så mycket för de är ändå i sin bubbla, de ser, uppskattar inte, så då sänkte jag kraven både på mig själv och dem för det är den nivån som faktiskt funkade bäst då, och då blir man själv inte utarmad eller besviken, vilket du ju blivit det här året. Jag tror inte de själva sett sig så genom dina ögon, öron, för de verkar helt uppe i sitt. Jag märkte iaf att det funkade bättre när jag sänkte kraven både för dem och för mig, det var som att jag skulle ner till deras nivå för att vi skulle mötas, de skulle bli mer avslappnade osv, och då var det ju ändå okej för dem att klaga osv, för jag hade inte satsat fullt ut ändå, då fick det vara så, det blev det bästa. Man tror att man kan höja någon annans stämningskänsla genom att fixa ihäl sig, men de är inte där, de är på golvet och de kommer inte upp så högt fast man själv fixat. Man får försöka möta dem där de är. Bäst för dem. Bäst för en själv. Särskilt en som jag märkt när hen kommit ur sin depression och ångest och vad nu mer där var som var fel att hen uppskattar mycket mer, ser andra och ser saker mycket mer än innan, i och med du beskrev det som så att maten är precis likadan som den brukar vara men de projicerar över att den är torr och hit och dit med klagomål, de fattar inte att det inte är maten som inte smakar, det är hur de mår som gör att maten inte smakar till exempel.
Håller tummarna att din nästa jul inte ger dig den här dåliga magkänslan efteråt.
Min familj har ofta när de inte mått bra tyckt att mitt liv är så perfekt eller jag är den starka i familjen eller den med mest energi. De fattar inte vad de ställer till med för min del. Jag får prata väldigt rakt och öppet och bestämt med vad jag känner och tycker och vad jag har bestämt, det respekteras. Båda läger måste få må bra, där måste vara den balansen, annars funkar inte relationerna.
Som sagt har vi alltid haft det lite knepigt redan under uppväxtåren, men upplever absolut att dynamiken inom familjen förändrats mycket sedan ena föräldern var sjuk. Inget konstigt med det egentligen.
Ska skriva i pannan, SÄNK KRAVEN.