• Tukt

    Varför finns det fortfarande så många ensamstående mammor?

    Först ska man kanske bestämma sig för vad begreppet "ensamstående" betyder. För en del handlar det ju om att man har ensam vårdnad och den andra parten inte alls, eller är väldigt lite inblandat i barnens liv.
    Men en del använder begreppet för att man inte lever med barnens biologiska förälder längre, men att den fortfarande finns med i ekvationen. 
    Min egna tolkning av begreppet är den förstnämnda. Därför har jag förvånats över att det är ganska vanligt att inte alla gör det.
    Som kvinna kan man dock ta en hel del sympatipoäng genom att säga att hon är ensamstående. Kanske det är motivet till att begreppet används lite olika.
    Jag tror det finns en statistisk överrepresentation med barn som lever med mammor. Men frågan är om det är så vanligt med ensamstående mammor som man kan tro. Helt utifrån vad man lägger i begreppet.

  • Tukt
    Anonym (Förebygga) skrev 2023-12-26 14:56:02 följande:
    Precis. Det är denna definition jag har och som tråden handlar om. Det väsentliga för diskussionen är att personen ensam bekostar sitt boende mm och har barn vilket ju påverkar både ens utgifter och i många fall inkomster (möjlighet till inkomster)
    Fast WIL skrev "på hel eller deltid". Deltid tyder ju på delad vårdnad, vilket i princip då handlar om en separation. Så pratar vi om skilsmässor eller kvinnor som har barn på 100 procent?
  • Tukt
    Anonym (Tinders fel) skrev 2023-12-26 15:25:59 följande:

    Det beror på Tinder. Den dejtingappen ger kvinnor en illusion av att kunna träffa en ny, en bättre och de kommer leta fel hos män de träffar och istället träffa en ny. En singelmamma kan ha tre dussin män i sin telefon med illusionen att hon kan få de flesta av dem (fast männen vill enbart ha sex). 

    Så det är mycket Tinders fel att singelmammor ofta fortsätter vara singelmammor trots att de vill träffa någon seriös.


    Mycket kan man väl skylla Tinder för. Men den här problematiken fanns ju långt innan Tinder fanns. 
  • Tukt
    Anonym (Hin håle) skrev 2023-12-26 15:53:34 följande:
    Ensamstående handlar om ifallduhar en partner eller ej.
    Även om du har barnet 50/50 är du ensam ansvarig. Kanske går det att samarbeta med den andra föräldern men det är långt från säkert.

    https://www.scb.se/contentassets/276572bebad34b2da0ba72abb8414929/definitioner.xlsx
    Fast det jag försökte problematisera redan i starten var ju inte vad staten anser, utan hur folk använder begreppet. Vilket i sin tur gör det svårt att diskutera. 
    Diskuterar vi skilsmässor eller att kvinnor är helt ensamma med barn? Och även om vi diskuterar att kvinnor är helt ensamma med sina barn, men utgår från ett begrepp som varierar och tolkas olika. Kan vi då ens fastslå att något är på ett visst sätt?
  • Tukt

    Hm... undrar fortfarande lite smått, vad det är vi diskuterar...

  • Tukt
    Anonym (?) skrev 2023-12-27 12:05:00 följande:

    Konstig trådstart.

    Bakom en ensamstående mamma finns alltid en pappa som inte tagit ansvar. Där har du ditt svar.


    Inte nödvändigtvis. Det beror på vad man menar med "ensamstående". Vilket är en av flera frågor som har behövts svar på från TS, Men hen vägrar. Och i stället börjar folk dänga olika "genuskort" i skallen på varandra. Men vem vet det kanske var det som var avsiktligt med tråden.
  • Tukt
    Anonym (Bror) skrev 2023-12-27 21:04:15 följande:

    Det jag kan utröna av tråden är att en del tycker det är "kvinnors fel" på en mängd olika sätt att papporna inte visar intresse för sina barn.

    Flytta ansvaret till där det hör hemma i stället. PAPPORNA!

    så jävla komplicerat är det inte. Sen kan man bygga vidare. Varför vill inte fädren vara engagerade på samma nivå? 


    Är det tråden eller trådstarten vi diskuterar?
  • Tukt
    Anonym (A) skrev 2023-12-30 22:41:29 följande:
    Så många fel
    Är det inte bättre du berättar vad som är fel då, så alla vi andra slipper gissa?
  • Tukt
    Anonym (Av) skrev 2023-12-31 09:47:16 följande:
    Åh vad jag önskar att mina föräldrar hade skilt sig och gett fan i den där fasaden utåt på 80-90 talet..

    Min mamma behandlar fortfarande min pappa som skit, hon är på honom dagligen och hackar. Nu i vuxen ålder står jag upp mot henne och försvarar pappa men han är för medberoende. Han hade kunnat få ett så mycket lyckligare liv med en annan kvinna om han och mamma skitit i det där idealet som skadat så många människor att stanna i daliga relationer.
    Det är ju det där som är verkligheten. Kärnfamiljen är ingen verklighet, den är en idé och inget mer. En idé sprungen ur en tid som krävde kärnfamiljer.
    I dag, eller på 90-talet ser våra liv annorlunda ut och då finns andra behov. Sedan kan man såklart tvinga folk via en auktoritär stat eller en katolsk kyrka. Och det är ju det en del tycker är en bra idé...
  • Tukt
    Anonym (XXX) skrev 2023-12-31 12:48:59 följande:
    Vad är detta för typ av män, då? I min erfarenhet är det män som man ser direkt på, att "detta är en opålitlig person". Det är kriminalitet, missbruk, en slummig uppenbarelse med tatueringar i ansiktet, på halsen och händerna, otvättat hår och kläder, oregelbunden ekonomi, trasiga familjeförhållanden (ofta har personen svikits av sina egna föräldrar), ett stort antal kompisar hit-och-dit men ingen riktig vän... D.v.s. det är män som en förnuftig kvinna inte skulle ge sig in med från början. 

    Män som har livet i ordning vad gäller utbildning, arbete, ekonomi, personlig hygien o.s.v. brukar inte överge barn som de har bott tillsammans med i flera år, utan att göra det är en del av sjukdomsbilden s.a.s.. 
    Självklart spelar klass in. Det gör det i det mesta, inte minst hälsa och psykiskt välmående.
    Men samtidigt är det ju inte så att medelklassen inte skiljer sig. Och mönstret där är väl att det ganska omgående ska bildas familj, eftersom det är ett tecken på framgång. Och nya familjebildningar är inte alltid optimalt, kan man ju se utifrån den uppsjö trådar på det ämnet som finns här inne.
    Så att det är kriminella med halstatueringar som står för skillsmässostatistiken blir lite svår att köpa.
  • Tukt
    Anonym (XXX) skrev 2023-12-31 12:40:38 följande:
    Det finns lyckliga kärnfamiljer också. Menar du verkligen att du aldrig har känt några sådana? Dessutom skaffar de flesta nya partners när de skilt sig, och då visar statistiken att ombildade familjer faller sönder mycket oftare än kärnfamiljer.

    Då har det i värsta fall blivit ännu fler barn - "det lilla kärleksbarnet som ska knyta ihop familjen" - och allting har blivit ännu mer arbetsamt och rörigt, och ekonomin ännu sämre för mamman som nu ska rådda två barnkullar i stället för en vad gäller umgängesresor, lovveckor och samordning av barnlediga helger eller veckor, och bråka om ekonomiskt understöd med två män i stället för en. 

    ...och det allra värsta är, att risken för barnen att utsättas för mycket svår eller rentav dödlig misshandel samt sexuella övergrepp, ökar med flera hundra procent när en styvfamilj bildas, jämfört med om de fått vara kvar i kärnfamiljen. 
    Delar det du skriver om bonusfamiljer var ju också det jag tog upp. Så där håller jag med dig. Att det finns fullt fungerande kärnfamiljer kan jag också hålla med om.
    Det jag inte håller med om är att normer ska styra familjebildning. Att det liksom finns en eller två lösningar eller inget mer.
    Lite som det där med att antigen en kärnfamilj, eller en ny kärnfamilj men i bonusversion. 
    Det finns ju gott om flera alternativ till. Ett är att man tar konsekvenserna över sitt egna misslyckande. Har en relation där det finns barn med, så måste man ju inte skaffa en ny. Att ha en partner, eller en ny familj, är liksom ingen rättighet.
Svar på tråden Varför finns det fortfarande så många ensamstående mammor?