Varför finns det fortfarande så många ensamstående mammor?

Öka lönerna i kvinnodominerande yrken samt uppmuntra papporna att ha varannan vecka. Vet inte hur det ska ske däremot. Man kan inte tvinga folk till partnerskap.

Hur applicerar man det vid en separation? Även idag så tar män ut föräldraledighetapenningen på helger (då dom ändå skulle vara lediga) för att få ut summan. Hur får man män att faktiskt vilja vara mer delaktiga?

Jag skulle nog hellre vilja att föräldraledigheten kortas markant så att folk inte tar helger på skattebetalarnas pengar utan faktiskt använder pengen till det den är avsedd för. 

Att bli förälder är en svår omställning. Verkar leda till separation i många fall. Tror det handlar om att kvinnan får ta mest ansvar/ barn, hushåll, kanske press på sex, press på sociala relationer ,kanske hamnar i ekonomisk trångmål då de har separat ekonomi. Jag finner det fullt logiskt att hon då väljer att separera då hon skulle få det mycket lättare på alla plan. Mannen som då inte tagit sitt ansvar i förhållandet fortsätter med icke-ansvaret.

Hur kan samhället lägga ett större ansvar på män? Är 50% tvingad föräldraledighet svaret? Eller leder det till att män plockar ut pengarna på olika sätt i stället? Jag tror på det senare.

Varför smiter så många män från sitt föräldraansvar? 

Vad kan en kvinna göra om mannen väljer att skita i allt? Hon kan knappast tvinga honom att vara delaktig i hennes och barnens liv oavsett om hon lever med mannen eller inte. Vägrar han blir det ju enklare att radera ut honom från situationen och leva själv med barnen. Allt annat är ju slöseri med både tid och energi. 

Du illustrerar problematiken jag förklarade ovan. "Allt är kvinnosläktets fel"

Vilket också är orsaken till att kvinnor väljer att skilja sig från män tror jag. En slags narcissistisk entitlement. en föreställning att kvinnan ska stå för det emotionella engagemanget och se till mannens behov. I fallet ovan så kan man tycka att fadern borde ta sitt ansvar i stället för att skylla sitt oengagerande föräldraskap på modern.

En tanke vad som kan göras åt det, extremt bakåtsträvande jag vet, men kanske öka intresset för att vara gift innan barn skulle vara något? Ett tydligt steg innan barn som ändå tvingar folk att tänka till på sin framtid och ta upp viktiga frågor om sin relation innan barn och hur hur man vill ha det i framtiden? 

Tror vi har en kvinnohatare här?.
vad är ditt problem egentligen?
Det känns som att du endast vill trycka ner och förminska kvinnor.
Jag säger bara ALL HEDER till alla fantastiska ENASTÅENDE mammor som tar sitt ansvar för de barn som två vuxna har satt till värden men som man tar ett enormt eget ansvar för och sätter främst i livet.
To be a mom AND a dad at the same time it demands a really bad ass 👊🏻👊🏻👊🏻👊🏻

Så det är offrets fel att saker sker? Ser du det alltid på det sättet eller bara då det gäller män som överger sina barn? Visst finns det pappor som tar sitt ansvar men statistiskt sätt är det oftare kvinnan tar en majoritet av ansvaret. Även om pappan har vårdnad och barnen bor hos honom varannan helg är kvinnans ansvar större. Du har fel i ditt antagande det finns många helt ensamma kvinnor där barnet varit planerat och önskat. 

Underhållet är inte hälften av vad barnet kostar och långtifrån alla pappor betalar allt det du nämner. I Sverige gäller underhållet dessutom bara för barnet mannen betalar inget underhåll för kvinnan. 

vad är det för fel med att längta efter barn?

Jag citerar delvis hur en i tråden uttryckte sig dvs att varför ser inte KVINNOR till att skaffa sig en BRA UTBILDNING och en BRA man INNAN de skaffar barn?

Om nu en kvinna förväntas att hålla efter dessa önskemål har hon många ggr kommit upp i den åldern ATT den biologiska klockan tickar på och har kanske inte ännu har hittat ( och det ska ju även vara ömsesidigt ) den där pålitliga mannen som också vill bilda familj.

Det är ju inte så att det går per automatik att planera in varje steg i livet utan hinder, livet händer hela tiden och kan vara hur guppig som helst under vägen, DÅ nappar kvinnor på den möjligheten att kunna skaffa barn på egen hand.
Som sagt,den biologiska klockan.

Jag tror inte att det NÅGONS önskemål är att bli ensamstående, ensamförsörjare, ABSOLUT inte.

Att förvänta sig att kvinnan tar abort är inte lösningen varje gång en kvinna blir gravid,ibland är det inte heller ens möjligt!

Tycker att när en kvinna blir gravid ( som man ÄR två om, i de flesta fall..) läggs det alldeles för mycket förväntningar på kvinnan vilket beslut hon ska ta,beslutar hon sig för att genomföra graviditeten finns det dem som tycker att det är fel medan mannen kan gå vidare hur lättvindigt som helst.

Jag undrar mer över VAD som gör att så många män överger sina familjer och ofta gör samma misstag om och om igen?

Arbetar inom en bransch där jag möter barnfamiljer och ser att när ett par med barn skiljs så lever oftast mamman själv med barnet/barnen i flera år innan hon träffar en ny man,kanske?
medans mannen många gånger bildar en ny familj?
som inte heller verkar funka optimalt?.

Vad gör det så lätt för män att bara traska ut genom dörren och lämpar allt ansvar på kvinnan ?

Jag har också arbetat med mammor, barn och familjer - spelar ingen roll i vilken kapacitet - och i min erfarenhet är de inseminationsmammor som är helt normalvettiga, och har haft normala relationer med män men bara "råkat" bli ensamma precis när det var dags att skaffa barn enligt deras livsplanering - ett fåtal. I de allra flesta fallen ser man att det är "någonting" med de kvinnorna som är annorlunda. Stor ensamhet och isolering, autistiska drag, kontaktsvårigheter, märkliga idéer, en personlighet som stöter bort folk. 

Detta förnekas i det offentliga samtalet, men jag tycker att det var väldigt olyckligt att Löfven - som var en svag statsminister, och därför inte vågade stå upp emot starka lobbygrupper, i detta fall feministerna - sa nej till kravet från organisationer med barnperspektiv, om att ensaminseminerande kvinnor skulle utredas mer än par, just avseende socialt nätverk, innan de fick godkänt för behandlingen.

Detta var "diskriminerande" ansåg feministerna - men det hade ju varit för BARNETS skull! Jag tror att allteftersom dessa barn blir vuxna och självständiga och vågar börja tala ut om sin barndom i media, så kommer vi att få höra om att många av dessa barn har levt med en konstig mamma under stor isolering under uppväxten. 

Vid adoptionsutredningar utreder man rutinmässigt ensamma kvinnor som ansöker mer utförligt vad avser socialt nätverk, och särskilt kontrollerar man att de män som kvinnan uppger finns i hennes nätverk verkligen existerar, och verkligen har en så tät och nära kontakt med kvinnan som hon påstår.

Detta krav skärpes till och med för ca tio år sedan, eftersom man vet att det är så oerhört viktigt. Tidigare räckte det att kvinnan hade brev från ett par män som försäkrade detta, som hon lade med i akten hon skickade in till socialkontoret, men då ändrade man så att socialsekreterarna som utreder måste träffa och intervjua dessa män öga mot öga. I ljuset av detta så finner jag det mycket märkligt, att inte samma krav finns för ensamstående kvinnor som vill inseminera sig.