Varför finns det fortfarande så många ensamstående mammor?

Det beror väl mkt  på den politiska inriktningen vi haft i Sverige och hela västvärlden de senaste decenniern..Där kärnfamiljen är något dåligt och att vi ska satsa på att vara fria istället och helst skapa en massa andra familjekonstellationer.

När jag växte upp på 80-talet så hade jag ingen klasskompis eller kompis vars föräldrar var skilda eller bara levde med ena föräldern. Idag är det motsatta nästan vanligare.

Du verkar inte förstå det jag skriver. Jag vet inte hur pass jag ska förenkla. Män väljer bort umgänget med barn i högre grad. Det beror enbart på något hos männen. Kvinnor framställs alltid som skurkarna trots att det är fädren som gör det valet. Dvs allt ansvar flyttas från männen, över till kvinnorna.

männen är uppfostrade till att andra ska tillgodose deras behov och lösa deras bekymmer. Kvinnor är uppfostrade till att lösa det för männen. Därför skyller pappor ifrån sig när denne inte tar sitt ansvar. Det är så pass ingjutet. 

Jag struntar egentligen i dina relationskonflikter. Du har ett bortskyllande även i dig, där du framställer dig som offret, så du illustrerar vad jag försöker få fram. Jag diskuterar saken utifrån generella drag. Inte individnivå. Där tar männen ett mindre ansvar över barn. Och jag tror det handlar om att dessa män anser sitt ickeansvar vara självklart.

Absolut en bra ide, speciellt för män, då de annars är utsatta för kvinnors godtycklighet i om kvinnorna vill dela med sig av barnen i form av vårdnad, fl-dagar, etc. Bestämmer de ogifta kvinnorna sig för att de vill ha allt själva, kommer männen tvingas strida både länge och dyrt via Tingsrätten för de rättigheter mammorna får automatiskt via lag, men inte papporna och det påverkar barnens och pappornas relation negativt.
Och som tidigare sagts, en del kanske inte ens orkar ta den striden.

Inte nödvändigtvis. Det beror på vad man menar med "ensamstående". Vilket är en av flera frågor som har behövts svar på från TS, Men hen vägrar. Och i stället börjar folk dänga olika "genuskort" i skallen på varandra. Men vem vet det kanske var det som var avsiktligt med tråden.

Så det är offrets fel att saker sker? Ser du det alltid på det sättet eller bara då det gäller män som överger sina barn? Visst finns det pappor som tar sitt ansvar men statistiskt sätt är det oftare kvinnan tar en majoritet av ansvaret. Även om pappan har vårdnad och barnen bor hos honom varannan helg är kvinnans ansvar större. Du har fel i ditt antagande det finns många helt ensamma kvinnor där barnet varit planerat och önskat. 

Underhållet är inte hälften av vad barnet kostar och långtifrån alla pappor betalar allt det du nämner. I Sverige gäller underhållet dessutom bara för barnet mannen betalar inget underhåll för kvinnan. 

Dock brukar inte mannen försvinna helt och hållet, när man kommit så långt i förhållandet (ofta äktenskapet) att det varit aktuellt för kvinnan att gå ner på deltid o.s.v.. Utan då brukar papporna ta sitt ansvar. Minst så mycket att de betalar underhåll - mer än det lagstadgade om de är högavlönade, samt chippar in på annat också som vinterkläder, sportutrustning, sommarläger, avgiften på Kulturskolan - samt har barnen hos sig minst varannan helg och hälften av lovveckorna. 

När kvinnor blir hundra procent ensamma mammor brukar det bero på att de knappt haft någon etablerad relation, när de blev med barn. Att mannen aldrig var intresserad av äktenskap och barn med dem från början, utan att kvinnan antingen slarvat med p-pillren, önsketänkt att hon skulle kunna knyta mannen till sig genom att bli med barn, eller planerat att bli ensam mamma... men inte varit medveten om hur hårt det skulle bli. 

Änkor är en särskild grupp, men där kan kvinnan gå ner i arbetstid med hjälp av efterlevandepensionen, och ofta finns det även någon bo kvar-försäkring eller livförsäkring som faller ut. I etablerade familjer där man gifter sig innan man skaffar barn. Jobbigt nog ändå att vara ensam om allt praktiskt så klart!Ja, men är det inte bättre att vänta med barnen tills man är säker på att man har träffat rätt sorts man? Jag förnekar inte att ensamma mammor har det jättetufft, men man ska heller inte sticka under stol med att de oftast har sig själva att skylla.