Vad göra åt deprimerad förälder

Vad sorgligt det ni alla går igenom.
Är din mammas åkomma något hon kan bli bra ifrån och med rehabs hjälp bli återställd? Eller är det något hon måste leva med resten av livet?
Antagligen är hon inne i en djup depression/ trauma och i en bearbetnings process och det är något hon måste gå genom.

Vad säger vården, hon kan behöva medicin mot sin depression?

Det går inte att tvinga någon som inte vill men kan ni försöka att få hembesök av läkare?

och går man fråga vad hon har råkat ut för?
Med vänlig hälsning

Hon drabbades av Neuroborrelia som inte diagnostiserades och började behandlas förrän det gått 1,5 år sedan de första symptomen så de vet inte hur pass allvarliga/permanenta skador hon fått tyvärr.
Rehab tycker att hon blivit lite starkare och vill ju trappa upp träningen men det är som att hon gav upp redan när hon blev sjuk så det är så svårt att motivera henne att fortsätta träna.
Hon får antidepressiva läkemedel men vill inte ta dem.

Jag förstår ju att det hon drabbats av måste vara hemskt för henne men ingen av oss kommer kunna veta hur det känns.
Jag blir bara så frustrerad för jag kan inte låta bli att tänka på andra i liknande tillstånd som kämpar och fortfarande försöker leva sina liv medan hon bara isolerar sig från livet. Det gör ont samtidigt som jag blir så arg för att vi också sliter för att hon ska leva så värdigt liv som möjligt medan hon bara totalskiter i allt. 

Hon kommer iväg på besöken med sin läkare men vi kanske kan se över möjligheten att få hembesök av kurator eller psykolog? 

Tack så mycket för ditt svar!

Min mammas väninna råkade ut för samma åkomma en gång i tiden,blev verkligen så sjuk och kunde endast röra ett finger i början.
Vet inte hur länge hon var sjuk ( kanske ett år) men blev helt återställd.

Nu lever inte min mamma längre och jag har ingen kontakt med väninnan men kanske det här kan ge din mamma lite motivation till att se ljuset i mörkret.

Varje steg i rätt riktning är ett framsteg och närmare mål.
Hon får inte ge upp nu när rehabiliteringen ändå gett framgång! 

Hon behöver hitta sitt jävla anamma! 

Bra att försöka få till en kurator hem
och hon behöver ta medicinen mot depressionen,det är ett hjälpmedel som med tex rullstol bara det att rullstolen får dig att komma fram kroppsligen och medicinen mentalt framåt.
Var och annan tar ju medicin mot depression, även jag gjorde det ett kort tag (3 månader) vid ett trauma. 

Inga biverkningar och sinnet blev lättare så jag kunde hantera det jag gått ( gick) igenom.

Lycka till och kram 

Åh det var fint att höra! Jag har hört om andra som blivit så gott som återställda så jag hoppas att det finns en chans. 
Ska verkligen försöka få till besök av kurator och hoppas att hon tar emot den hjälpen. Hon fick åka till kurator för något år sedan men sa troligtvis bara att hon inte behövde hjälp och klarade sig (vi fick aldrig veta vad som sagts och hon vill inte själv berätta vad som sägs mellan henne och vårdpersonal) för hon ville inte dit något mer.
Såå svårt när hon bara vägrar allt..
Detta låter väldigt elakt men kan man ställa ett ultimatum? Att hon antingen får ge det ett försök att ta emot hjälp och ta tag i sitt mående eller flytta till ett hem?
Jag låter som en hemsk människa men jag mår dåligt av att träffa henne och vill inte ta hand om henne längre.
Det är inte grejen att hjälpa henne som är svårt för mig (hygien/toalettbesök mm) utan att hon beter sig som hon gör. Allt är dåligt och hon går in i sin bubbla och låtsas som att man inte är där. Vill inte att pappa också ska dras ner och må ännu sämre.