Hjälp mig, Mitt syskon äter upp mig

Ja, du har rätt. Jag har försökt det i perioder men dramat blir så stort att jag tillslut inte orkar och faller tillbaka. Det känns som att det är något som inte stämmer rent psykiskt, allt är väldigt nyckfullt. Men du har rätt, jag måste försöka sätta gränser, är så stressad av detta. Tack för ditt svar ! 

Det stämmer bra. Mycket trauma där. Mitt syskon har varit föremål för psykiatrin under lång tid men anses numera vara för frisk. Misstänker att det är någon personlighetsstörning i botten.

Jag önskar jag kunde prata med mitt syskon men det går inte. Hen går i taket. 

Mina föräldrar var inte lämpade att vara föräldrar. Jag fick ta mycket föräldrar ansvar. Nu har vi inga föräldrar kvar och det spär bara på situationen. 

Mitt syskon misstänker jag lider av borderline m.m , vi har annan psykisk sjukdom i familjen/släkten också.
Dock är mitt syskon riktigt uträknande och smart och lyckas manipulera, vilket också bidrar till allt det jobbiga.

Otroligt tärande situationen.
Jag pratar inte ens med mina egna, vuxna barn så mycket.

Ja, det hade ju varit dröm-scenario att svara så. Men helvetet som skulle bryta lös då vore ett jag inte skulle orka med 

Men ja, det är sant. Mitt syskon kan "bete sig hur som helst" och det är aldrig hens fel utan alla andras.

Blir det inte som hen vill och tycker så skapas en shit-storm som jag hamnar mitt i.

Hen har experimenterat med sin medicinering endel och hittade en som funkat! Vår relation blev så mycket bättre. Nu verkar hen ha börjat mixtra med sin medicin igen och mitt syskons grepp om mig och attityd är påväg att eskalera.

Har till och med funderat på att flytta. Långt bort.

Nej Olle, hen lever ensam. Klagar på alla och allt. Svårt att se att hen skulle kunna vara i en relation med denna attityd. Hen har små barn. Den andra föräldern är pundare.

Jag har gått i terapi för detta, rådet jag får är att sätta gränser. Gör jag det blir jag fullkomligt nedringd med hat meddelanden m.m

Ska tillägga att det alltid varit problem med hen, sedan hen föddes. Jag har gått igenom extremt mycket pga hen enbart. Har själv fått diagnosen PTSD pga allt hen orsakat.

CK-personen lider inte av depression, personen är uttåtagerande, manipulativ, offermentalitet, dåligt med empati för andra än sig själv. 

Tack för era råd. Soc har utvärderat och allt är ok. Hen är otroligt bra på att skapa yta, som ser bra ut. Jag är inte orolig för barnen.
Ja det är en soppa och sååå jobbigt. Det stärker mig mycket att få höra att detta inte är normalt och att jag inte behöver ta det. 

Vet fortfarande inte hur jag ska klara att sätta gränser. Får bara fortsätta försöka....

H- Sant! Läser lite om narcissism.. det stämmer väldigt bra in på hen. Likaså borderline. Hatar det dåliga samvetet och skulden jämt.