Äktenskap == Ägande av varandra?
Hej alla julfirare!Jag har hamnat i en liten knepig situation med min hustru, och hoppas få lite input som kan reda ut oklarheter. Vi befinner oss just nu i utlandet, där vi firar jul och nyår tillsammans med goda bekanta. På julafton uppstod en diskussion kring trohet / otrohet, där jag eventuellt framfört mina tankar lite klumpigt.
Mitt personliga perspektiv kring dessa delar är såväl man som kvinna äger fullständiga rättigheten till sin egen kropp, även under ett äktenskap. Min fru har all rätt att vägra mig tillträde till hennes kroppsdelar när som helst, liksom jag har denna rättighet till min egen kropp. Dessutom så ser jag inte varför allt med hennes kropp skulle angå mig, eller vad hon väljer att använda den till. Kort sagt, väljer hon att vara med en annan man så är det väl upp till henne. Så länge hon inte drar med sig någon smitta till mig, så är det ju fortfarande samma kvinna som innan.
Däremot så vill jag inte höra om hennes äventyr med någon annan, då detta sannolikt skulle ältas hos mig och eventuellt leda till att vi skiljer oss. Jag tänder absolut inte på att hon "ligger runt" med andra, men så länge jag inte känner till det, så skadas jag ju heller inte av det. Jag vill såklart vara helt tillräcklig för min hustru, men vill samtidigt att hon får sina behov tillfredsställda.
Detta är alltså min egen utgångspunkt kring ämnet trohet / otrohet men det stack verkligen i ögonen på övriga deltagare, som resonerade att fullständig monogami är underförstått från den dagen man blir tillsammans. Går jag vidare i min tankegång så tycker jag även att det vore konstigt om ett 20-årigt äktenskap inte står på mer stabil grund är just "sex". Vad händer om min snorre blir kaputt? Det vore tråkigt för mig, men ska även hon drabbas av denna åkomma? Eller måste vi skilja oss för att hon ska kunna uppfylla sina sexuella behov?
Själv tycker jag mig resonera förnuftigt och förhåller mig till verkligheten, men min hustru vill just nu inte tala med mig. Hon kommer att lugna sig inom någon dag, och vill då sannolikt ha en diskussion om detta. Uppenbarligen så har vi helt olika perspektiv här, men vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig från hennes sida. För tillfället känner jag mig ledsen att hon tagit så illa vid sig, men även förvirrad av situationen.
Kan någon här förklara för mig varför mina åsikter kring trohet / otrohet skulle vara så provocerande? Jag har som sagt inget intresse att vara med andra kvinnor, och vill heller inte att hon känner behov att vara med andra män. Däremot så anser jag inte att det angår den andre om man nu väljer att göra det. Är det jag som har fel här?