Inlägg från: Anonym (borderlina) |Visa alla inlägg
  • Anonym (borderlina)

    Hur hantera självmordshot?

    Hur hanterar man självmordshot? Närstående (syster) som hotar med självmord om hon inte får som hon vill eller om man inte gör eller gör "rätt" eller om man försöker ignorera henne. Hon gör vad jag anser är fejkade försök men andra är av annan åsikt och säger att det är äkta. Men hon skadar sig själv på olika sätt, skär sig, vägrar äta, gör så att hon kräks, överkonsumerar mediciner, överkonsumerar alkohol.

    Jag har själv samma diagnos (EIPS) så jag vet inte om jag tar alldeles för illa vid mig, är alldeles för okänslig men jag känner mig otillräcklig och som att jag måste hela tiden göra rätt. Jag upplever att jag kan inte dela med mig av något som är positivt för mig eller något positivt i mitt liv utan att trigga det här. Jag upplever även att jag får skulden för att hennes på och av pojkvän är slemmig försöker tafsa mig på röven och kommenterar min röv och det här får henne suicidal. Jag måste tänka på vilka kläder jag har när jag hälsar på hemma hos henne och mamma för att kroppen inte skall synas. Hennes pojkvän behöver inte ens vara där, bara min kropp i typ allt annat än pösiga mysbyxor och hoodie gör att hon blir sur och mår dåligt. Triggar ätstörningar dålig självkänsla och får henne att känna sig ful. Blir sådan extrem kontroll på mig. 

    Hur skall jag göra? 

  • Svar på tråden Hur hantera självmordshot?
  • Anonym (borderlina)
    Anonym (Toker) skrev 2023-12-29 16:50:21 följande:

    Finns inte så mycket du kan göra? Vill hon ta livet av sig kommer hon att göra det. Men oftast är det bara snack. En signal om att hon mår dåligt.

    Du får försöka undvika pojkvännen. Egentligen är det ju honom hon borde bli sur på, men det fungerar inte alltid så.


    Jo men den här signalen är rätt stark. Jag känner skuld om hon har skurit sig själv hon kan skicka bild på det och säga "det här är ditt fel". Jag vet att jag inte skall ta åt mig men jag gör det ändå. Hade jag gjort "rätt" hade det inte blivit så är känslan även om det är ologiskt.
  • Anonym (borderlina)
    Anonym (Anhörig) skrev 2023-12-29 16:58:06 följande:

    Om det är en akut situation ringer du 112 annars kan du kontakta det mobila teamet där hon bor. Hot i stil med gör du inte X så tar jag livet av mig hade jag bara ignorerat. Hon vill bara ha uppmärksamhet att ge henne det är som att slänga bensin på eld. Min pappa har borderline så jag vet hur dränerande dessa hot är det är skitsvårt men det lugnar ner sig om man inte ger dem någon uppmärksamhet. 


    Men om jag ignorerar och inte ger uppmärksamhet....det är typ då hon kan göra de värsta grejerna. Det blir som en slags tävling där jag ignorerar, hon är sur, morsan blir sur (på mig), jag fortsätter ignorera och det liksom eskalerar till något stort.

    Du låter som min fästman :D Nästan ord för ord fram till "Min pappa..." utan den biten, men annars spot on :D Jag säger inte att det är ett dåligt råd men väldigt svårt att följa på grund av att det verkar bli värre.  
  • Anonym (borderlina)
    Anonym (Toker) skrev 2023-12-29 17:03:34 följande:
    Jag har också varit med om det. Inte så mycket du kan göra. De använder det som utpressning mot dig.

    Det går inte att göra rätt. Du kan ju prova att ringa sjukvården, men jag vet inte vad de ska göra. I värsta fall hamnar hon på psyket några dagar innan hon kommer ut och det startar om. Något säger mig att hon varit där redan dessutom.

    Jag skulle ha klippt kontakten, dör hon så dör hon. Det är upp till henne. Inte dig.
    Psyket är 2-3 dagar för henne, aldrig längre. Jag själv låg inne längre vid det tillfället jag var inlagd. Jag fick stanna 8 dygn fast på LPT, några år sedan nu. Hon får aldrig LPT bara inlagd på HSL. Jag tror att hon skulle behöva en längre inläggning, ordentlig medicinering/utredning och på LPT så hon inte bara kan gå därifrån/svängdörr. 

     
  • Anonym (borderlina)
    Anonym (Anhörig) skrev 2023-12-29 17:14:16 följande:

    Hon gör de grejerna för att få uppmärksamhet ger du henne det har du förlorat din syster vet att hennes metod fungerar och hon kommer göra likadant eller värre nästa gång därför är det viktigt att ignorera på ett tidigt stadium. 


    Bryt kontakten med henne och hennes kille. Inget positivt kommer av att umgås med en sån person. 


    Grejen är att då tappar jag mamma med. För hon måste ta parti (hon kommer bli tvungen till det) och då blir det syrrans parti. Jag förstår det, jag är ju den mer stabile (Inte jämfört med en normal person, utan bara relativt). Var även så när vi växte upp trots att jag är yngst...fan pappa var bra på att hålla ihop, medla, kompromissa och göra alla lugna. Det gick aldrig så här långt när han levde. 

    Men ja kanske. Jag har ju brutit med dem tidigare en period. Fast väldigt annorlunda då.

    Men jag funderar på om det inte vore bäst så. Tex. om jag vart där, syrran får en dålig period där hon kanske skär sig för att hon kanske triggats av mitt utseende så blir det jobbigt även för mamma. Så det hade kanske vart bäst att inte ha kontakt alls. Jag förstör mer än jag hjälper.
    Daphodil skrev 2023-12-29 17:24:32 följande:

    Hon försöker skjuta över ansvaret för hennes mående och liv på dig. Det enda du kan göra är att påminna henne om att det är hon som har ansvaret, ingen annan. Hon kommer nog inte må bättre förrän hon inser det. 


    Tow2Mater skrev 2023-12-29 17:46:02 följande:

    Minska kontakten.





    Tack, ja, jag håller med. Nu var det min fästmans röst igen även på ditt inlägg:) Det är logiskt och rätt. Men jag har svårt med känslan av det, det känns som det hamnar på mitt ansvar. 
    Tukt skrev 2023-12-29 17:52:02 följande:

    Om du mår dåligt själv och känner du gjort det du kan för henne, så bör du nog bara klippa av. Då har du gjort vad du kan. Annars är det liksom mer risk du blir medberoende i hennes destruktivitet.


    Jag vill väldigt gärna att både mamma och syrran är med när jag gifter mig (nästa år) men med tanke på hur hon reagerade över att vi förlovade oss (blev suicidal) så är jag rädd för att det skall bli totalt kaos några dagar före. Jag vågar inte heller vädra det och säga snälla du kan väl sköta dig det är som en slags utmaning att spåra ur är jag rädd för. 

     
  • Anonym (borderlina)
    Maac skrev 2023-12-29 18:20:41 följande:

    För din egen skull, klipp kontakten. Det här är så destruktivt och du kan inte hjälpa henne genom att vara kvar.


    Jag överväger det, tack. Jag verkar bara orsaka fler problem genom att ha kontakt ändå.
    Anonym (Biståndshandläggare) skrev 2023-12-29 18:39:04 följande:

    Jag behandlar alla självmordshot likadant. Att jag upplyser att jag uppfattat risk för suicid/självmord (använder olika ord beroende på vem jag pratar med) och om att det är av vikt att vården får information om att den det gäller har sådana tankar.
    Jag informerar om att jag kommer att bryta sekretessen, med sekretess -brytande paragrafer i nödvärnslagstiftning, då det finns allvarliga konsekvenserna om vården inte får denna information och så ringer jag antingen 112, eller kontaktar vårdcentralen med information om situationen. 

    I mitt privatliv för jag i princip likadant, förutom att jag ju där inte har sekretess, och andra kanaler. Jag ringer då 112, vid akuta ärenden och 1177 för mindre akuta grejer.

    Exempelvis har jag ringt 1177 ett år, när min anhörig "plötsligt" mådde konstigt och åter återkopplat någon vecka senare när det verkade än värre, för att slutligen faktiskt få prata med rätt mottagning, som faktiskt behövde veta att min anhörig hade blivit psykotisk, så att de kunde uppsöka hen.

    Precis som andra påverkat så är det inte ditt ansvar att ta, att din syster kanske dör. Däremot finns det faktiskt hjälp att få av vården och håller man på och snackar om självmord, så kan det vara så att vården faktiskt behöver ha lite uppsökande verksamhet och iallafall göra sin bedömning om det hela.


    Hon har kontakt med en allmänpsykiatrisk öppenvårdsmottagning, som jag också själv har, men inte samma mottagning. Så jag har vänt mig till min egen psykiatriker och frågat om råd. Hon, min psykiatriker alltså brukar vara väldigt rak och direkt men hon är svävande liksom med detta, vill inte uttala sig, utan säger att jag får försöka ha förtroende för mottagningen hon går på, hon kan inte uttala sig om det och styr tillbaks samtalet till att det går bra för mig. 

    Jag har väldigt högt förtroende för henne men hennes standardgrej är typ fokus på det som är positivt. Min fästman, mitt mående att jag inte har strösjukdagar från jobbet och att jag har rutin i vardagen.     
  • Anonym (borderlina)
    Anonym (Biståndshandläggare) skrev 2023-12-29 19:41:46 följande:
    Jag tycker att du ska vända dig till "hennes mottagning" genom att gå via 1177. Din egen tid med psykolog ska ju handla om dig och psykologen kan ju egentligen inte råda dig om hur du ska göra som anhörig, utan har ju först och främst ansvar för din vård.

    Din psykolog kanske bedömer att det är viktigt att du får tid till din egen vård, och att det vore olämpligt att just råda dig som jag nu gör. 

    Jag tänker också att det definitivt är så att man faktiskt inte vill och orkar ta tag i att meddela vården om någons mående. Speciellt eftersom man oftast faktiskt inte får någon återkoppling. MEN för min egna del så tycker jag att den minskade stressen i att veta att man faktiskt iallafall gjort något. 

    Att hålla på och själv "vara olycklig" för någon annan är orimligt.
    Har samtalsterapin med min psykiatriker, inte psykolog. Ok det är kanske oviktigt.

    Ja det känns orimligt, är jag lycklig och berättar det triggar jag henne vad det verkar. Jag är rätt lycklig numera, det var nog lättare för oss att funka ihop när jag var miserabel själv.

    Men där känns även mamma på samma sätt. Hon och syrran (egentligen vet jag inte vem för syrran skickar ibland sådant från mammas telefon) har en idé om att min fästman är alldeles för bra för mig och att jag förstör hans liv (Ungefär som jag får ibland härifrån) att jag snärjt honom med sex, snärjt honom med mitt utseende,  stackars man, han älskar mig för mycket så han ser inte hur hemsk jag är egentligen osv. Ibland kanske det är fyllesms men hon var liksom aldrig sådan när pappa levde. Jag upplevde aldrig att hon var elak då.     
  • Anonym (borderlina)
    Anonym (Jessica) skrev 2023-12-29 19:45:35 följande:

    Stackars tjej. 


    Det man iallafall borde sluta me är att påpeka att hon gör det för att få uppmärksamhet. Jäkla trams. Hur kan man tro att nån vill skada sig själv med flit. 


    Och jo jag har erfarenhet av psykisk ohälsa själv. Inte EIPS. De trodde iofs att jag hade det också. Men jag hade fårt det utlöst av halsfluss 2007. Så ja, 17 års erfarenhet då. 


    Videigt att säga sånt. Jag hoppas iallafall inte du säger det till henne. Utan bara sitter här och snackar skit. 


    Ge henne en kram. 


    Nej, inte till henne. När det har hänt att jag gjort det så har det straffat sig. Eller hon vet att jag pratat med någon om henne så har det straffat sig med. Jag ger henne gärna en kram men då hon blivit triggad av min midja tidigare så undviker jag det.
    Anonym skrev 2023-12-29 19:51:46 följande:

    Tänk att du tar en paus, inte att du bryter kontakten.

    Gör ingen grej av det men blockera din syster på mobilen / sociala medier. 
    Skriv inte till din mamma. Om din mamma kontaktar dig kan du säga typ "Jag märker att det är så jobbigt för lisa att träffa mig / ha kontakt. Det verkar som hon blir sämre av det. Det är för hennes skull"

    Dra dig bara undan. Ligg lågt. Ge dig inte in i konflikt.


    Jag har inte sociala medier längre, men det är pga min egen störning (Histrioni+sociala medier= dålig kombination), så det är mobilen.. Då får jag även blocka mamma samtidigt.  
    Persefone234 skrev 2023-12-29 19:54:45 följande:
    Jag instämmer med övriga om att du bör bryta kontakten med systern och mamman. Inte för deras skull, inte för att du orsakar dem lidande, utan för ditt eget måendes skull. Du har inte ansvar för deras mående och du bär ingen skuld för att de mår dåligt. Din syster verkar vara en fullkomligt omöjlig person att ha i sin närhet. Vad man än gör blir man skuldbelagd och hotad med självskada eller självmord. Det är inte hennes fel att hon har en personlighetsstörning, men hon har fortfarande ansvar för sitt beteende gentemot andra. Jag gissar att hon har mycket låg självinsikt och därför inte riktigt kan tillgodogöra sig behandlingen från psykiatrin. Att din mamma är helt medberoende är ju olyckligt, men ingenting som ska behöva drabba dig. Med tanke på att du själv har samma diagnos som din syster, så är du också extra sårbar och behöver tänka ännu mer på vad du utsätter dig för. Jag tycker du ska ägna ditt liv åt det som får dig att må bra, som exempelvis din fästman, och ta bort sådant som får dig att må dåligt.
    Tack. Sista meningen kunde jag läsa med min psykiatrikers röst...lite spooky :)
    StudierKemi skrev 2023-12-29 20:17:04 följande:

    Det här är ju hemskt jobbigt för dig, Borderlina. Jag tror att hon undermedvetet känner någon oerhörd press på sig själv för att ha en partner och gifta sig (hon är avundsjuk till 110% på dig av den anledningen). Samtidigt är hon inte menad för ett förhållande, aldrig i livet att hon är. Det är väldigt vanligt med människor som borde förbli singlar! Jag är inte heller menad för förhållanden! (Av andra orsaker dock)

    Att klippa kontakten är ingen dålig idé. Men ännu bättre är att du säger till henne att hon med största sannolikhet kommer må bättre i livet som evig singel, denna info måste in på ett sätt eller annat. Försök linda in det med lämpliga ord och fraser så räddar du livet på henne. Hon måste hitta sina 100 sätt för att må bra som singel. (Varför jag tar upp en annan dimension av det här och skriver inte enbart att hon ska söka psykolog är väl uppenbart, hon har redan psykologkontakt, eller hur?) 

    Hon får gärna starta en egen tråd på FL om hon vill och jag skriver gärna flitigt i den tråden till henne, och det gör säkert andra också. Man måste inte ha ett förhållande och hon mår inte bra öht i sitt förhållande. Hennes situation är inte unik, att killen spanar in andra och man mår dåligt som resultat. Killar är dem som ser vackra kvinnor överallt och de har något som de VILL spana in, kvinnor känner inte så om män, det finns inte tillräckligt många hunkar för oss att kolla på.


    Jag mådde också dåligt med en man som jag skaffade barn med och gifte mig med, jag hade alltså gått mycket längre med någon annan än vad hon har gjort. Men jag valde att skilja mig för att han kunde inte sluta spana in andra. Förhållanden betyder inte ett minsta dugg om man mår dåligt i dem. Bäst är att kasta bort förhållande-biten i såna fall.


    Jag är säker på att psykologer har sagt det här till henne redan (jag har också behandlats av psykologer som yngre, så jag vet), att hon måste fokusera på viktigare saker, stimulera sig själv, tänka logiskt, lära om lära rätt, läsa mycket och tänka på sådant som för en att må bra. Sånt tåls att sägas igen. Hoppas att hon blir bättre snart. Om hon vill kan jag vara hennes vän under villkoret att jag får lära henne all matematik och kemi på gymnasiet (gratis). Då får man en logisk syn på världen, och man är aldrig uttråkad. Men bara om hon vill. Jag tycker oerhört synd om henne. Hoppas att hon blir bättre snart Hjärta


    Hennes relation är så trasig. De är ihop ett par veckor, inte ihop ett par veckor, sedan ihop igen, han behandlar henne som skräp varvat med perioder där han faktiskt verkar rätt snäll. Han är dessutom bundis med mammas pojkvän och de super ihop. alla 4. Nu under jul har det vart helt extremt från kanske 22 och framåt men jag gissar/hoppas att det lugnar ner sig lite med supandet efter nyår. 

     
  • Anonym (borderlina)
    Persefone234 skrev 2023-12-29 20:54:18 följande:
    Men fy, vilka hemska saker din mamma och din syster skriver till dig. Psykisk misshandel. Ännu starkare skäl att bryta med dem. Att systern var snällare när du också mådde dåligt beror nog på att hon nu blir avundsjuk på att du mår bra och har ett bra liv. Vissa människor blir otroligt missunnsamma när de själva mår dåligt. Kanske har hon också svårt att hantera att hon inte längre är mittpunkten i ditt liv, att någon annan har tagit den platsen. Hon låter ju som en väldigt uppmärksamhetssökande person. Nä, som sagt, bryt kontakten.

    Tror du att din mamma kanske också har borderline? Eller någon annan outredd diagnos?
    Jag är ganska så säker på att mamma har samma diagnos med men hon har inte det utrett. Tror att jag är lik mamma på det sättet att har jag en fungerande, bra (för mig, jag poängterar det, bra för mig, så att ingen hugger på det) kärleksrelation då mår jag bättre och då fungerar jag bättre. Jag har en bra fästman, hon har en dålig pojkvän. Hon var inte sådan här när pappa levde.

    Min syster var nog mest triggad av min kropp och att den fick henne att må dåligt tidigare. Nu har det byggts på med mer saker. Men det var väl för att det var vad jag hade då att reta sig på, inget annat än det egentligen. Jag är själv uppmärksamhetssökande (det är en del i min problematik). Avspeglas i hur jag klär mig och det har väl triggat henne en del. Jag försöker anpassa mig till det, tex genom att ha mysbyxor och hoodie om vi ses. Sedan verkar det hjälpa mot hennes tafsande pojkvän med som bonus.   

       
  • Anonym (borderlina)
    Anonym (Anhörig) skrev 2023-12-29 21:33:07 följande:

    Om din mamma är konflikträdd så kan du och hon ha kontakt som inte din syster känner till. Ni kan ses ute eller hos dig så inte din syster riskerar att storma in och ni kan prata i telefon. 


    I mitt fall bröt alla på min pappas sida av släkten med mig när jag bröt med honom. De tyckte att jag agerade omoraliskt det var hårt särskilt att förlora min farmor men jag hade inget val. 


    Tack, men jag känner inte att jag kan prata med mamma på det sättet. De är väldigt tighta och hon är också väldigt känslig om hon känner sig kritiserad. Det var lättare att prata med henne med pappa när han kunde bryta in med det var inte så hon menade, nu missförstår ni varandra osv. Det blev liksom inte sådär toxiskt när vi försökte prata om saker. Han kunde liksom läsa av ett samtal, hur man skulle säga saker, hur man kunde kompromissa osv. 
    Anonym (Mani) skrev 2023-12-29 21:45:09 följande:

    Detta är manipulation på hög nivå. Hon hotar med att ta livet av dig för att gå din vilja igenom, för att alla ska tycka synd om henne och lyda hennes minsta vink. Gå inte på det. Nästa gång hon hotar, ring polisen och be dem göra en utryckning då hon hotat att ta livet av dig, sen lär hon inte hota med det igen. Om hon verkligen ville ta livet av sig på riktigt hade hon gjort det för länge sen. Klipp bort sån här giftig skit ur ditt liv. 


    Hårda ord, men förmodligen sant. Vad jag är rädd för med det...det kanske är fel att tänka så men om jag bryter med giftig skit har jag då rätt att behålla min fästman? För även om han aldrig skulle säga så eller få mig att känna mig så så är jag ju ändå hans giftiga skit. Ungefär det har min syster och mamma (och familjeliv!) uttryckt...inte att de är giftig skit för mig men att jag är det för honom. Stackars karl osv.
Svar på tråden Hur hantera självmordshot?