Anonym (Dearest) skrev 2024-01-29 22:31:44 följande:
Tack för att du skriver igen!
Jag kan också känna att vi gjort ett misstag som inte tagit längre tid ifrån varandra för att verkligen känna efter hur det känns utan den andre. Vi har ju barn ihop och det är klart att man tvingas ha någon slags kontakt då, men vi har aldrig tagit mer än någon vecka eller några veckor som mest där vi inte setts eller haft minimal kontakt. Jag tror vi båda ångrar att vi så snabbt började träffa andra, även om det var ett försök i att befria sig från varandra, men jag tror det hade varit nyttigt om vi hade tagit åtminstone sommaren på oss att vara ifrån varandra utan att vi träffade andra och bara lät oss reflektera.
Det finns absolut toxic drag i relation till min fru, men det finns också positiva saker så klart. Nu låter det ju lite som att jag beskriver relationen till min mamma med. Att mamma var alkis och att pappa var aggressiv och att jag växte upp i en dysfunktionell familj har så klart satt sina spår, men jag tvivlade aldrig på att dom älskade oss barn och mamma var en sådan som ändå skjutsade till fotbollsträningar, var med på matcher, lät kompisar komma över och ha vårt hem som en frizon samt skötte sitt jobb. Ingenting är någonsin bara svart eller vitt.
Och jag förstår vad du menar med att jag är både beroende och medberoende här. Mitt cannabisrökande har liksom varit en grej för mig som gjort att jag känt mig gladare, mer kreativ, snällare och så vidare. Ingen lyfter på ögonbrynet i min jobbbransch om någon röker cannabis, jag sköter mitt jobb, är en bra pappa och efter så lång tid så vet jag vart mina gränser går utan att jag ska bli passiv. Till skillnad från alkohol så är det ju inget fysiskt beroende utan mer psykiskt. Jag kan ta perioder där jag inte röker någonting och det känns inte som ett större problem för mig. Men nu kommer jag också bara med ursäkter precis som min mamma alltid gjort kring sitt alkoholmissbruk. Och allt detta förtjänar nog en egen tråd i sig i så fall.
Det kan absolut finnas en sanning i det du säger att vi borde ta en lång period ifrån varandra.
Såklart det finns bra saker med din fru så är det för dom flesta men hur mycket är baserat på toxic och dysfunktionell känsla? Även en kvinna som misshandlas av sin man kan genuint älska honom men i slutändan är det samma giftiga kärlek som också gör att hon inte lämnar honom.
Samma sak ser jag här när jag läser dina inlägg. Ni har ett typiskt beroendeförhållande och staplar ursäkter och bortförklaringar på hög istället för att konstruktivt gå isär och påbörja en avgiftning.
Krasst sett så ger ju ni era barn samma uppväxt som du själv haft. Dom har dessutom en pappa som missbrukar på riktigt. Det beteende kan aldrig nånsin vara okej nånstans. Du vet så väl dessutom vad cannabis gör med ens omdöme, det behöver jag knappast predika om...
Det ni båda behöver är självinsikt . Nånstans tror jag att ni har det men ni har hittills lyckats bedöva det med att vara fullt upptagen med er komplicerade relation och haft en perfekt ursäkt just därför.
Vad skulle vara så hemskt med att vara isär på riktigt ett halvår? Vad är det värsta som kan hända?
