Gå tillbaka till min fru efter separation?

Anonym (Dearest) · 2023-12-29T23:57:51+01:00

Hej. Jag känner att jag måste få skriva av mig lite då jag hela året befunnit mig i någon slags livskris. Jag fyller 39 år snart och är på pappret gift med min fru som jag har tre barn ihop med (10, 7, 2). Jag och min fru är sedan april separerade och i maj skickade vi in skilsmässoansökan. Nu har det blivit läge att bekräfta den om vi vill genomföra skilsmässan. Det var min frus initiativ att separera mot min vilja men nu är det hon som inte vill skiljas och istället hitta tillbaka. Vi har varit tillsammans i 15 år snart och nästan 10 år som gifta. Vi hade på slutet ett par jobbiga år med småbarn, tjafs, mycket jobb, lite tid för varandra osv. Varje liten grej blev till en stor grej och varje stor grej blev enorm. Jag kände att vi borde kämpa vidare men min fru ansåg att det inte skulle behöva vara så svårt om det är ?rätt?. I efterhand kan jag tycka det var ett modigt beslut av min fru att genomföra seperationen även om jag i stunden var bitter. Hon fick en lägenhet precis bakom min så det är väldigt nära för barnen och dom har tagit hela separationen förvånansvärt bra och vi har ändå kunnat umgås som en familj. Nu när det har blivit dags att bekräfta skilsmässan så vill min fru hitta tillbaka. Vi har varit rätt mycket på och av i vår relation efter separationen där vi både träffat varandra emellanåt men även dejtat andra. Det har varit en del svartsjuka och ångest från bådas håll, vilket jag antar är normalt efter en sådan lång relation och tyvärr har vi båda gjort saker som sårat den andra. Under hösten kunde jag äntligen känna att jag började komma vidare och att jag var rätt lycklig i situationen ändå. Jag träffade en ny tjej som jag gillade väldigt mycket och jag har uppskattat egentiden jag får när barnen är hos sin mamma. Sen kom min fru igen med att hon vill hitta tillbaka och det gjorde mig på nytt förvirrad och osäker. Jag älskar min fru på många sätt, hon är smart, vacker, en bra mamma, ordningsam och allt som jag inte är. Jag känner att jag utvecklats väldigt mycket i vår relation, det finns fortfarande en attraktion emellan oss och hon är i grund och botten en fantastisk person som jag delar värderingar och intressen med. Det var inte jag som ville separera och jag gick första tiden efter separationen och bara hoppades att hon skulle säga just allt det hon nu säger. Samtidigt är det som att något kanske dött inom mig. Även om jag älskar henne så är jag osäker om jag kan älska henne som jag gjorde innan. Vi måste bygga upp tilliten till den andre igen och det finns mycket utmaningar. Jag är rädd för att bli sårad igen, att vi ska hamna i samma gamla spår där vi tjafsar, att barnen ska behöva gå igenom en seperation till. Även om vi båda kan ha viljan att anstränga sig för den andre så är vi olika som personer. Jag slutade träffa den andra tjejen för några veckor sedan och har sedan dess sagt till min fru att jag vill ge det en ny chans men att jag är osäker kring allt också. Detta skapar så klart en osäkerhet hos min fru med. Jag har tänkt mycket på den andra tjejen och har känt mig vemodig inför att vi inte ska ses mer och har fått anstränga mig för att inte skriva något till henne. Samtidigt finns det som sagt väldigt mycket med min fru som jag verkligen gillar och jag älskar våran familj och allt vi har bygg upp ihop. Jag älskar att se hur barnen blir glada av att vi tillbringar tid tillsammans. Det skulle vara smidigt rent praktiskt och jag skulle gå från en ansträngd ekonomi till en god ekonomi genom att flytta ihop med min fru igen. Men jag saknar känslan av förälskelse som jag hade med den andra tjejen. Min fru fyller många behov men det finns också saker jag saknar. Vi kommer aldrig vara i det nyförälskade stadiet igen och även om jag uppskattar att vara en familj så finns det inte en längtan eller spänning på samma sätt att träffa min fru. Jag har inte känt mig olycklig i våran relation men samtidigt undrar jag om jag var så lycklig som jag kan vara? Är det nostalgi och bekvämlighet som drar mig tillbaka till min fru? Någon som varit i liknande situation och som antingen gått tillbaka eller gått vidare och vill dela med sig?

Kan inte säga vad som skulle bli bäst för dig men några reflektioner.

Tycker det låter fantastiskt att ni efter 15 år fortfarande känner attraktion för varandra. Tror ändå inte att det är väldigt vanligt efter så lång tid ihop. Tycker ni verkar lite tvärtom vad mpnga andra par säger. De flesta säger väl ändå efter lång tid ihop att "attraktionen försvann, nu är vi bara bästa vänner". Men du säger tvärtom. Att du saknar att ni är bästa vänner men ni har attraktionen.

Ni har ju ändå småbarn och många av de sakerna du vill kunna göra med din fru är ju så klart svårare när man har barn ihop. Alltså alla mysiga saker du önskar att ni kunde göra ihop bara ni två. Där har ju så klart en ny kvinna som du träffar varannan vecka utan barn ett försprång. Då har man massor av tid att hitta på saker på tu man hand. Går inte att jämföra det med den man har familj med . Där blir ju att göra saker med familjen prio. Bara du har det i bakhuvudet när du tar ditt beslut att din fru har ju inte riktigt samma ärliga chans som en ny kvinna.

Jag valde stt lämna min man för en ny. Men jag och min man hade inget kvar alls. 0 på en 10 gradig skala. Ni har mycket fint som skulle kunna vara värt att satsa på. Eller så kan du få en 10 med en ny. Vem vet. Däremot tycker jag att du lägger alldeles för mycket fokus på att få känna förälskelse igen. För det tar slut med en ny också. Vet inte hur länge man brukar säga att det håller i. 2 år? Då får du byta ofta. Kanske inget för med det men det lät ju också på dig som att du kanske var ute efter nåt mer stabilt och inte bara ville strula runt?

Om du fortsätter med din fru. Googla "otrygg ambivalent anknytning och se om det stämmer in på din fru. Får lite sådana vibbar. Inget fel med det men då kan du få lite tips hur sådana personligheter funkar och hur man kan göra en sådan relation bättre. Jag är själv en sådan person nämligen och tycker att vissa saker du skriver om din fru är väldigt likt mig.

Anonym (Dearest) skrev 2024-01-29 23:55:53 följande:

Jag tycker också det är ett starkt positivt tecken att det fortfarande finns en attraktion emellan oss. När jag läser andras trådar där den aspekten saknas helt så tycker jag det känns hemskt. Att inte vilja ligga, att inte vilja kyssas, att inte vilja vara nära. Då hade jag känt att det hade varit helt kört. Samtidigt så ska kanske en relation innehålla mer än så vilket också tagits upp i tråden.

Absolut att det är lättare att hitta på saker med någon ny under sin barnfria tid och att man har en helt annan frihet då. Det är ju något jag uppskattat efter seperationen, att jag både kan få vara pappa halva tiden och helt fri andra halvan. Det är inte rättvist kanske att jämföra en sådan situation, där man träffar någon ny och kan vara helt hängivna varandra under varannan vecka, med det jag och min fru har med barn och allt att hänsyn till. Att vara förälskad är ju en drog i sig och oerhört stark känsla. Men jag vet att det liksom dör ut. För mig ofta ganska snabbt tyvärr och jag förstår att jag inte kan jaga den kicken för alltid.

100% att min fru har otrygg ambivalent anknytning. Det har vi snackat om många gånger tillsammans. Jag är mycket mer otrygg-undvikande i min anknytning även om jag kan uppleva att jag också är en blandning mellan undvikande och ambivalent. Men framförallt är jag otrygg-unvikande. Även om det går att skapa acceptans för våra olikheter ju mer förståelse man får för den andres mönster, så är det svårare att få till verklig förändring och att mötas. Jag känner dock att jag blivit mycket bättre på att kommunicera kring mina känslor gentemot min fru och det är något jag vill fortsätta jobba på med mig själv i allmänhet. Inte bara stänga av mina känslor, eller vara så konflikträdd och defensiv som jag har tendens att bli.

Tycker ni ska köpa en bok som heter "tryggare i kärlek" och läsa den båda två.

Gå tillbaka till min fru efter separation?

INNEHÅLL