Gå tillbaka till min fru efter separation?

Anonym (Dearest) · 2023-12-29T23:57:51+01:00

Hej. Jag känner att jag måste få skriva av mig lite då jag hela året befunnit mig i någon slags livskris. Jag fyller 39 år snart och är på pappret gift med min fru som jag har tre barn ihop med (10, 7, 2). Jag och min fru är sedan april separerade och i maj skickade vi in skilsmässoansökan. Nu har det blivit läge att bekräfta den om vi vill genomföra skilsmässan. Det var min frus initiativ att separera mot min vilja men nu är det hon som inte vill skiljas och istället hitta tillbaka. Vi har varit tillsammans i 15 år snart och nästan 10 år som gifta. Vi hade på slutet ett par jobbiga år med småbarn, tjafs, mycket jobb, lite tid för varandra osv. Varje liten grej blev till en stor grej och varje stor grej blev enorm. Jag kände att vi borde kämpa vidare men min fru ansåg att det inte skulle behöva vara så svårt om det är ?rätt?. I efterhand kan jag tycka det var ett modigt beslut av min fru att genomföra seperationen även om jag i stunden var bitter. Hon fick en lägenhet precis bakom min så det är väldigt nära för barnen och dom har tagit hela separationen förvånansvärt bra och vi har ändå kunnat umgås som en familj. Nu när det har blivit dags att bekräfta skilsmässan så vill min fru hitta tillbaka. Vi har varit rätt mycket på och av i vår relation efter separationen där vi både träffat varandra emellanåt men även dejtat andra. Det har varit en del svartsjuka och ångest från bådas håll, vilket jag antar är normalt efter en sådan lång relation och tyvärr har vi båda gjort saker som sårat den andra. Under hösten kunde jag äntligen känna att jag började komma vidare och att jag var rätt lycklig i situationen ändå. Jag träffade en ny tjej som jag gillade väldigt mycket och jag har uppskattat egentiden jag får när barnen är hos sin mamma. Sen kom min fru igen med att hon vill hitta tillbaka och det gjorde mig på nytt förvirrad och osäker. Jag älskar min fru på många sätt, hon är smart, vacker, en bra mamma, ordningsam och allt som jag inte är. Jag känner att jag utvecklats väldigt mycket i vår relation, det finns fortfarande en attraktion emellan oss och hon är i grund och botten en fantastisk person som jag delar värderingar och intressen med. Det var inte jag som ville separera och jag gick första tiden efter separationen och bara hoppades att hon skulle säga just allt det hon nu säger. Samtidigt är det som att något kanske dött inom mig. Även om jag älskar henne så är jag osäker om jag kan älska henne som jag gjorde innan. Vi måste bygga upp tilliten till den andre igen och det finns mycket utmaningar. Jag är rädd för att bli sårad igen, att vi ska hamna i samma gamla spår där vi tjafsar, att barnen ska behöva gå igenom en seperation till. Även om vi båda kan ha viljan att anstränga sig för den andre så är vi olika som personer. Jag slutade träffa den andra tjejen för några veckor sedan och har sedan dess sagt till min fru att jag vill ge det en ny chans men att jag är osäker kring allt också. Detta skapar så klart en osäkerhet hos min fru med. Jag har tänkt mycket på den andra tjejen och har känt mig vemodig inför att vi inte ska ses mer och har fått anstränga mig för att inte skriva något till henne. Samtidigt finns det som sagt väldigt mycket med min fru som jag verkligen gillar och jag älskar våran familj och allt vi har bygg upp ihop. Jag älskar att se hur barnen blir glada av att vi tillbringar tid tillsammans. Det skulle vara smidigt rent praktiskt och jag skulle gå från en ansträngd ekonomi till en god ekonomi genom att flytta ihop med min fru igen. Men jag saknar känslan av förälskelse som jag hade med den andra tjejen. Min fru fyller många behov men det finns också saker jag saknar. Vi kommer aldrig vara i det nyförälskade stadiet igen och även om jag uppskattar att vara en familj så finns det inte en längtan eller spänning på samma sätt att träffa min fru. Jag har inte känt mig olycklig i våran relation men samtidigt undrar jag om jag var så lycklig som jag kan vara? Är det nostalgi och bekvämlighet som drar mig tillbaka till min fru? Någon som varit i liknande situation och som antingen gått tillbaka eller gått vidare och vill dela med sig?

Anonym (Dearest) skrev 2024-05-13 12:41:50 följande:

Jag har nu nog kommit till en punkt där jag känner att jag inte vill fortsätta relationen med min fru. Vilket så klart ändå känns jobbigt och jag är rädd för beslutet med.

Min mamma var på besök i helgen. Relationen mellan min mamma och min fru är otroligt ansträngd. Min fru hatar min mamma i stort sett och menar att min mamma traumatiserat henne. Min mamma är alkoholist och har tidigare kommit upp på besök och eftersom hon bor i en annan stad än oss så har hon även sovit över. Jag har förståelse för att mamma betett sig gränslöst emellanåt och att jag satt mammas känslor och hennes rätt att träffa barnbarnen framför min frus behov. Där har jag bett om ursäkt och verkligen kommit till insikt och jag har pratat med mamma om detta och hon håller med att hon gjort fel.

Jag har inte träffat mamma sedan julen 2022. Har sagt att jag inte vill att barnen ska träffa henne under negativa omständigheter och har därför valt att inte åka till henne på besök eller så vidare. Nu har hon en period ansträngt sig mycket och har sökt hjälp för sitt missbruk även om hon inte är helt nykter.

Jag sa att hon kan komma upp en helg när jag inte har barnen utan då dom är hos min fru. Så kan jag och mamma träffa dom dagtid men att dom sover hos min fru. Jag och min fru kom överens om att jag skulle ha barnen torsdag och fredag mellan kl 11 - 19 så dom kan träffa farmor. Barnen vill träffa farmor och dom var väldigt peppade.

Jag upptäcker sen att jag har kundmöte på jobbet kl 10 på fredagen och att jag inte kan hämta barnen förrän kl 12. Jag frågar då om vi kan lägga en timme på lördagen för en fika istället eftersom min fru även ville ha dom redan från kl 18 på fredagen sen. Jag vill mena att jag bara framförde en fråga i förbifarten men min fru tog det som att jag vill ändra vårt kontrakt och att jag är respektlös och manipulativ. Detta ledde till en ändlös diskussion på chatt kring hur jag är hal och inte respekterar henne osv. Där hon vill ta ut skilsmässa och avboka semesterresan vi precis bokat.

Min mamma har skött sig jättebra hela helgen och barnen var glada att se henne. Vi åkte till lekland på torsdagen och shoppade i centrum på fredagen. Min fru erbjöd till och med barnen att sova över hos mig på fredagen. Detta helt på eget bevåg och det var någonting jag inte ens hade tänkt eller frågat om. För att hon inte ville straffa barnen sa hon.

Men ändå handlar diskussionen om att jag är respektlös och att hon inte kan lita på mig och hur hon är traumatiserad av mamma. Där känner jag återigen att det spelar ingen roll vad jag gör, allt blir bara fel. Jag hade förstått om jag faktiskt brutit mot överenskommelsen, men barnen var hemma i tid hos min fru och mamma har skött sig. Jag vet inte om jag orkar och tänker att det kommer bara fortsätta så här, där jag upplever att jag hela tiden blir anklagad och hon känner sig felbehandlad och missnöjd. Samtidigt skriver hon idag att hon vill försöka lösa allt.

Har bara skummat igenom tråden men tycker nog att du bör gå vidare. Jag tycker inte man kan hota med skilsmässa så enkelt som hon verkar göra. Det här var väl inte en sån jättegrej, känns som hon är en person som gärna vill förstora upp saker och ting. Ni är ju vuxna människo, tycker det känns som ett ganska omoget beende faktiskt att slänga ur sig på en gång det skaver lite. I ditt fall vet du ju också att det finns möjligheter där ute också att bli lycklig med andra. Ibland men inte alltid kan gräset faktiskt vara grönare på andra sidan. Sen blir det ju också lite som att gå på tå att leva med nån som beter sig så. Förstår att mycket är bra men det här ju sånt som hon borde ha arbetat bort vid det här laget.

Gå tillbaka till min fru efter separation?

INNEHÅLL