Anonym (Dearest) Trådstartaren

Mon 29 Jan 2024 22:01

203 svar

Gå tillbaka till min fru efter separation?

MsM84 skrev 2024-01-29 19:57:41 följande:

Jag och min man har varit tillsammans i 11 år, så inte riktigt lika länge som ni. Men vi har dejtkvällar, mysnätter på hotell och liknande. Det ger vår romantiska relation stabilitet och hjälper oss att inte bara vara familjen ab. När du säger att ni hänger med barnen och det är fint men du har ingen längtan efter att göra saker med bara din fru så undrar jag om du faktiskt vill vara med henne. Självklart har ni så mycket mer tillsammans, men om ni verkligen ska satsa på en gemensam framtid vill du väl ha mer än bara familjelunken. Eller? Vill ni satsa tror jag ni behöver komma överens om vissa grundläggande regler. Tex att man inte ifrågasätter hela relationen i affekt, att ni försöker snälltolka varandra och att ni väljer att lita på varandra och sen verkligen kämpar för att hålla det.

Ja, självklart vill jag mer än att bara vara en make. Jag vill vara lycklig och trivas i en relation. Det vill så klart min fru med, men jag tror vi kanske har olika behov kring vad det innebär. Jag känner också att premissen för att vi ens ska ta det djupare än vad vi gjort hittills är att vi kommer överens om saker och hittar nya vägar. Jag hatar när min fru hotar med att lämna för att hon är i affekt, hon hatar när hon känner att jag inte ser henne eller inte är närvarande i stunden. Vi har haft en tendens innan att misstro den andres avsikt, som att vi tänkt att den andre bara vill vara elak istället för att som du säger snälltolka varandra. Allt sådant måste vi komma bort ifrån för att det ska vara hållbart, absolut. Min fru har nu inställningen att om vi flyttar ihop så ska vi bestämma oss för att inte göra slut igen oavsett vad. Det var lite så jag resonerade innan seperationen, att livet är en plåga många gånger och även en relation. Att det går upp och ner. Min fru tyckte då att det inte ska vara svårt om det är rätt och där har vi nog bytt position nu.

Anonym (Dearest) Trådstartaren

Mon 29 Jan 2024 22:15

#68

Anonym (Förhandlingar) skrev 2024-01-29 20:37:34 följande:

Du får många råd nu och några till. Som sagt att jag och min man skippat hela "vi ska vara exklusiva grejen" och öppnat förhållandet. Det är ganska nytt för oss och fungerar hittills. All kreativitet och romantik dog med att bara ha sex med han, främst för mej, men han visar förståelse. Kanske går det att leva exklusivt i 70 år med samma man. Men det var inte min grej. Nu måste jag stå upp för mej själv i det och inte svika mej själv. Jag är så jäkla normal annars men sex vill jag ha med flera. Hur är det för dej? Du säger att du legat runt en del i somras. Kanske är du som jag? För övrigt har både du och jag kreativa yrken. Kanske är det en personlighetsgrej? Å andra sidan var det inte du som ville skiljas? Hur hamna ni där, så.du inte hamnar i samma läge igen menar jag.

Ja, många råd. Det är jag tacksam för såklart. Men också väldigt mycket olika råd och det speglar nog mitt känsloläge rätt bra. Jag känner mig så otroligt kluven till hela situationen.

Vi hade det lite öppet i början efter seperationen. Jag gick egentligen första månaden och bara hoppades att hon skulle inse sitt misstag och komma tillbaka. Jag hade tänkt att jag bara skulle vara själv hela sommaren åtminstone. Sen kom hon och visade mig att hon skaffat en dejtingapp efter någon månad och berättade om alla likes hon fått. Enligt henne var det på skämt för att visa upp alla fåniga killar som hade gillat henne. Men jag tog det så väldigt hårt, kände att hon uppenbarligen ville ha ett liv utan mig och att jag då inte ska sitta själv som en nolla och bara vänta. Så då skaffade jag också sådana appar som ett sätt att befria mig själv från situationen, få en chans att känna något annat och blicka framåt. Det skapade en karusell av svartsjuka. Hon låg med några, jag låg med fler, men vi träffades ändå ibland och låg med varandra. När hon insåg att jag legat med kanske 10+ tjejer på ett par månader så blev hon ganska tokig av svartsjuka. Jag kände liknande sak kring hennes ligg. Allt sådant gör väl att jag ser det som svårt att vi faktiskt skulle klara av att ha ett öppet förhållande. Tror ingen av oss riktigt skulle klara av svartsjukan och vetskapen om att den andre träffar andra. För egen del skulle jag nog tycka det vore en bra lösning om det bara gällde mig, att det var jag som fick ligga med andra, men den premissen är ju så klart inte rättvis eller schysst. Sen har jag fått en annan förståelse för polyförhållanden eller öppna relationer och att olika människor kan fylla olika behov hos en.

Anonym (Dearest) Trådstartaren

Mon 29 Jan 2024 22:31

#69

Anonym (Granbarr) skrev 2024-01-29 21:36:29 följande:

Jag skrev längre bak i tråden och mitt svar försvann i bland andra inlägg du valde att kommentera.. men jag vidhåller fortfarande att ni skulle båda två tjäna på att göra slut på riktigt under en längre period och ha minimal kontakt och faktiskt få möjlighet att landa som varsin individ och kunna fatta vettiga beslut.

Som jag ser det är ni inne i nån form av dysfunktionellt förhållande som är mer toxic än nyttigt. Ni är så fastklistrade vid varandra så det har blivit ett beroende och medberoende i ert förhållande. Vilket bevisas än mer av det du skrev nyss om din uppväxt i ett alkoholisthem. Du har istället för alkohol blivit beroende och medberoende i ett förhållande . Beteendet är exakt detsamma. Du uppvisar samma tankegångar och argumenterande som en som sitter i ett missbruk. Och det gör du ju dubbelt upp dessutom med tanke på cannabis och detta förhållande.

Ni skulle behöva leva separerade minst ett halvår för avgiftning och lära er ta egna beslut utan påverkan av den andra. Och dessutom avgifta dig från cannabis.

Ni kan fungera som föräldrar varannan vecka alldeles utmärkt ändå .

Tack för att du skriver igen!

Jag kan också känna att vi gjort ett misstag som inte tagit längre tid ifrån varandra för att verkligen känna efter hur det känns utan den andre. Vi har ju barn ihop och det är klart att man tvingas ha någon slags kontakt då, men vi har aldrig tagit mer än någon vecka eller några veckor som mest där vi inte setts eller haft minimal kontakt. Jag tror vi båda ångrar att vi så snabbt började träffa andra, även om det var ett försök i att befria sig från varandra, men jag tror det hade varit nyttigt om vi hade tagit åtminstone sommaren på oss att vara ifrån varandra utan att vi träffade andra och bara lät oss reflektera.

Det finns absolut toxic drag i relation till min fru, men det finns också positiva saker så klart. Nu låter det ju lite som att jag beskriver relationen till min mamma med. Att mamma var alkis och att pappa var aggressiv och att jag växte upp i en dysfunktionell familj har så klart satt sina spår, men jag tvivlade aldrig på att dom älskade oss barn och mamma var en sådan som ändå skjutsade till fotbollsträningar, var med på matcher, lät kompisar komma över och ha vårt hem som en frizon samt skötte sitt jobb. Ingenting är någonsin bara svart eller vitt.

Och jag förstår vad du menar med att jag är både beroende och medberoende här. Mitt cannabisrökande har liksom varit en grej för mig som gjort att jag känt mig gladare, mer kreativ, snällare och så vidare. Ingen lyfter på ögonbrynet i min jobbbransch om någon röker cannabis, jag sköter mitt jobb, är en bra pappa och efter så lång tid så vet jag vart mina gränser går utan att jag ska bli passiv. Till skillnad från alkohol så är det ju inget fysiskt beroende utan mer psykiskt. Jag kan ta perioder där jag inte röker någonting och det känns inte som ett större problem för mig. Men nu kommer jag också bara med ursäkter precis som min mamma alltid gjort kring sitt alkoholmissbruk. Och allt detta förtjänar nog en egen tråd i sig i så fall.

Det kan absolut finnas en sanning i det du säger att vi borde ta en lång period ifrån varandra.

Anonym (Dearest) Trådstartaren

Mon 29 Jan 2024 22:43

#70

Tack för allt engagemang i tråden! Som jag uttryckt så är jag väldigt ambivalent till mycket. Inte ambivalent till om jag älskar min fru så, men ambivalent till om det är meningen att det ska vara vi och vad man ska ha för förväntningar på en relation. Jämför jag med hur många andra trådstartare på detta forum beskriver sina relationer, så kan jag absolut känna att det jag och min fru har är klart bättre än så. Men jag tvekar om det är tillräckligt bra för att vi båda ska kunna vara helt lyckliga.

Jag uppskattar alla svar även om jag inte svarat på varenda ett. Fortsätt gärna dela med er av tankar och råd och egna erfarenheter.

Anonym (Dearest) Trådstartaren

Mon 29 Jan 2024 23:55

#74

Anonym (Rut) skrev 2024-01-29 23:09:43 följande:

Kan inte säga vad som skulle bli bäst för dig men några reflektioner.

Tycker det låter fantastiskt att ni efter 15 år fortfarande känner attraktion för varandra. Tror ändå inte att det är väldigt vanligt efter så lång tid ihop. Tycker ni verkar lite tvärtom vad mpnga andra par säger. De flesta säger väl ändå efter lång tid ihop att "attraktionen försvann, nu är vi bara bästa vänner". Men du säger tvärtom. Att du saknar att ni är bästa vänner men ni har attraktionen.

Ni har ju ändå småbarn och många av de sakerna du vill kunna göra med din fru är ju så klart svårare när man har barn ihop. Alltså alla mysiga saker du önskar att ni kunde göra ihop bara ni två. Där har ju så klart en ny kvinna som du träffar varannan vecka utan barn ett försprång. Då har man massor av tid att hitta på saker på tu man hand. Går inte att jämföra det med den man har familj med . Där blir ju att göra saker med familjen prio. Bara du har det i bakhuvudet när du tar ditt beslut att din fru har ju inte riktigt samma ärliga chans som en ny kvinna.

Jag valde stt lämna min man för en ny. Men jag och min man hade inget kvar alls. 0 på en 10 gradig skala. Ni har mycket fint som skulle kunna vara värt att satsa på. Eller så kan du få en 10 med en ny. Vem vet. Däremot tycker jag att du lägger alldeles för mycket fokus på att få känna förälskelse igen. För det tar slut med en ny också. Vet inte hur länge man brukar säga att det håller i. 2 år? Då får du byta ofta. Kanske inget för med det men det lät ju också på dig som att du kanske var ute efter nåt mer stabilt och inte bara ville strula runt?

Om du fortsätter med din fru. Googla "otrygg ambivalent anknytning och se om det stämmer in på din fru. Får lite sådana vibbar. Inget fel med det men då kan du få lite tips hur sådana personligheter funkar och hur man kan göra en sådan relation bättre. Jag är själv en sådan person nämligen och tycker att vissa saker du skriver om din fru är väldigt likt mig.

Jag tycker också det är ett starkt positivt tecken att det fortfarande finns en attraktion emellan oss. När jag läser andras trådar där den aspekten saknas helt så tycker jag det känns hemskt. Att inte vilja ligga, att inte vilja kyssas, att inte vilja vara nära. Då hade jag känt att det hade varit helt kört. Samtidigt så ska kanske en relation innehålla mer än så vilket också tagits upp i tråden.

Absolut att det är lättare att hitta på saker med någon ny under sin barnfria tid och att man har en helt annan frihet då. Det är ju något jag uppskattat efter seperationen, att jag både kan få vara pappa halva tiden och helt fri andra halvan. Det är inte rättvist kanske att jämföra en sådan situation, där man träffar någon ny och kan vara helt hängivna varandra under varannan vecka, med det jag och min fru har med barn och allt att hänsyn till. Att vara förälskad är ju en drog i sig och oerhört stark känsla. Men jag vet att det liksom dör ut. För mig ofta ganska snabbt tyvärr och jag förstår att jag inte kan jaga den kicken för alltid.

100% att min fru har otrygg ambivalent anknytning. Det har vi snackat om många gånger tillsammans. Jag är mycket mer otrygg-undvikande i min anknytning även om jag kan uppleva att jag också är en blandning mellan undvikande och ambivalent. Men framförallt är jag otrygg-unvikande. Även om det går att skapa acceptans för våra olikheter ju mer förståelse man får för den andres mönster, så är det svårare att få till verklig förändring och att mötas. Jag känner dock att jag blivit mycket bättre på att kommunicera kring mina känslor gentemot min fru och det är något jag vill fortsätta jobba på med mig själv i allmänhet. Inte bara stänga av mina känslor, eller vara så konflikträdd och defensiv som jag har tendens att bli.

Anonym (Dearest) Trådstartaren

Tue 30 Jan 2024 00:06

#75

Core skrev 2024-01-29 23:42:05 följande:

Ja det är otroligt svårt att betygsätta en relation.

Ska jag plocka de delar som måste finnas, är det att man känner glädje av att träffas efter en arbetsdag oftare än inte, känner sig spontansugna på varandra ibland så att det finns en passion. Och att man har roligt ihop i veckorna, det ska skrattas nånstans där i mellan också!
En till sak. Stör man sig på den andra personens brister så pass mycket att det skapar dåligt humör eller osämja, då kan man lika gärna skita i det direkt.

Visst får man vada genom skit i familjelivet en hel del också, men just därför är de här ingredienserna något som ska finnas med om det ska vara värt det för mig.

Det kanske låter som att jag målar upp en disneysaga här, men jag är inte naiv. Lägg ihop de här stunderna på en vecka och det handlar inte om många minuter ibland, jag säger bara att det måste finnas med i springorna i vardagen.

Jag håller med dig! Det kan finnas stunder där vi är i harmoni absolut, men framförallt så känner jag just det som du skriver att Stör man sig på den andra personens brister så pass mycket att det skapar dåligt humör eller osämja, då kan man lika gärna skita i det direkt. Och där känner jag att vi hamnar alldeles för ofta. Det kanske går att jobba bort så klart men vi har också försökt så länge att komma dit och det har vi liksom inte lyckats med. Än iallafall. Vi har gått i parterapi och sådant tidigare. Och hur svårt ska det behöva vara? Framförallt känner jag att det är min fru som stör sig mycket på mina brister, jag är liksom ganska neutral i mitt känsloläge i allmänhet och kan acceptera mycket och jag kände att då jag inte ville separera från början, så var det just för att jag ändå kunde acceptera hennes brister. Men hon kunde inte acceptera mina på samma sätt. Även om hon i efterhand uttryckt att hon inte alls ville separera egentligen utan mer såg det som en sista väg ut för att få till förändring. För mig är det lite dock som du skrev i första inlägget att jag är rädd för att något efter seperationen har dött och jag tvekar om jag kan älska henne som jag gjorde innan, även om jag absolut älskar henne.

Anonym (Dearest) Trådstartaren

Tue 30 Jan 2024 00:56

#77

Anonym (Granbarr) skrev 2024-01-30 00:45:16 följande:

Såklart det finns bra saker med din fru så är det för dom flesta men hur mycket är baserat på toxic och dysfunktionell känsla? Även en kvinna som misshandlas av sin man kan genuint älska honom men i slutändan är det samma giftiga kärlek som också gör att hon inte lämnar honom.

Samma sak ser jag här när jag läser dina inlägg. Ni har ett typiskt beroendeförhållande och staplar ursäkter och bortförklaringar på hög istället för att konstruktivt gå isär och påbörja en avgiftning.
Krasst sett så ger ju ni era barn samma uppväxt som du själv haft. Dom har dessutom en pappa som missbrukar på riktigt. Det beteende kan aldrig nånsin vara okej nånstans. Du vet så väl dessutom vad cannabis gör med ens omdöme, det behöver jag knappast predika om...

Det ni båda behöver är självinsikt . Nånstans tror jag att ni har det men ni har hittills lyckats bedöva det med att vara fullt upptagen med er komplicerade relation och haft en perfekt ursäkt just därför.

Vad skulle vara så hemskt med att vara isär på riktigt ett halvår? Vad är det värsta som kan hända?

Jag kan känna att denna berättelse beskriver min fru och mitt förhållande väldigt väl - evalottastiernholm.se/2019/11/16/nar-en-undvikande-och-en-ambivalent-ar-tillsammans/

Anonym (Dearest) Trådstartaren

Tue 30 Jan 2024 07:06

#79

Anonym (Förhandlingar) skrev 2024-01-30 06:10:58 följande:

Jag har läst om att du tycker dej vara en undvikare när det kommer till anknytning och ditt X har ett mer ambivalent anknytningsmönster. Det kan säkert stämma. Jag är som du och många med oss intresserad av att förbättra mina relationer och har kämpat undan mycket av dåliga mönster. Frågan är hur medveten ditt X är? Jag tycker verkligen inte det låter okej att hon först gör slut med dej och sedan visar hur många likes hon fått på en datingapp. Vem som helst skulle gå igång negativt på det tänker jag. Hon säger att det var ett skämt och jag förstår i så fall att hon verkligen är helt humorlös. Skämt å sido men har du inte något att konfrontera henne med här? Det har du, om du vill ha en relation med henne, för det hon gjorde kan lätt tolkas som elakt. Jag förstår att det kan handla om dåligt anknytningsmönster för hennes del. Men ska ni ha nån chans tillsammans, efter separationen och allt, så måste du få ett kvitto på att hon dels har förstått hennes del i det havererade förhållandet och dels också få bevis för att hon jobbar för förändring. Att du i detta läge skulle gå in för att "snälltolka" henne gör att du bara fortsätter undvika hennes närhet. Du behöver komma henne nära för att veta om du vill ha henne på riktigt och inte bara in-ut-sprut-slut.

Ja usch vad jag tyckte det var elakt och jag tog upp det direkt att jag blev sårad. Vi har pratat om den incidenten många gånger för det var verkligen något som satte igång en spiral av svartsjuk. Hon har bett om ursäkt och har uttryckt att hon ångrar det mycket.

Min fru är medveten om sitt mönster och vi har båda försökt förstå och läsa på om varandras mönster, sen är det svårare att faktiskt få till en förändring eftersom det är en sådan grundläggande grej hos oss båda.

Anonym (Dearest) Trådstartaren

Tue 30 Jan 2024 09:01

#85

Anonym (Förhandlingar) skrev 2024-01-30 08:41:43 följande:

Bra gjort att konfrontera! Jo, jobbigt att bryta mönster. Jag hade kniven mot strupen när jag bröt några av de värsta, mest förödande mönstren, det vill säga jag kände att jag inte skulle orka leva vidare med mina otrygga sätt att närma mej närhet och kärlek. Jag var skiträdd efter en uppväxt med våld och övergrepp. Jag har främst lärt mej att ta plats; att våga kräva saker. Något jag måste göra annars tar någon min plats. Så kanske läge för nästa steg för dej, att få ha lite luft och frihet med. Det måste du kunna ha, utan att Hon drar. Bekräfta henne, absolut! Men bara när det känns rätt. Fastna inte i ett mönster av att ligga med varandra, för att ge henne sjuk bekräftelse. Ligg med henne för att du verkligen vill det. Svårt, jag vet. Men jag tror bara att du behöver fortsätta att utmana hennes dåliga mönster för att få syn på Henne.

Kan känna igen mig. Växte också upp i ett våldsamt hem tyvärr och det har så klart präglat mig mer än vad jag trott. Framförallt när jag börjat läsa på om mönster så känner jag igen mig mycket i otrygg undvikande anknytning. Har varit duktig på att stänga av känslor och vara självständig. I flera förhållanden jag haft så har jag kunnat känna förälskelse, den har snabbt lagt sig och när det blivit mer seriöst så har jag intagit en distans, men ändå inte lämnat utan stannat kvar för att jag inte vill såra någon och för att jag är rädd för konflikter och obekväma känslor. Har verkligen försökt jobba med min konflikträdsla och att våga uttrycka känslor och ta plats som du säger, men det är en process med så klart.

Du har nog också en poäng i att sexet med min fru är ett sätt för henne att få bekräftelse och att jag gått med på det för att jag inte vill göra henne besviken, även om jag också så klart njuter av själva akten. För min fru känns det som att det blivit extra viktigt att få bekräftelse där efter separationen och efter att hon upptäckt att jag legat runt en del. Som att jag måste bevisa för henne att jag åtrår henne eftersom hon har en rädsla att inte duga där längre då jag varit med tjejer som kanske är 15 år yngre än henne. Och hon tror att jag föredrar det framför henne.

Anonym (Dearest) Trådstartaren

Tue 30 Jan 2024 09:07

#86

Anonym (Granbarr) skrev 2024-01-30 08:55:33 följande:

Jag förstår precis hur sånt fungerar men det är också en ursäkt för att slippa ta ansvar för det ni behöver göra för att ta er vidare.
Så länge ni dansar med varandra kommer ingenting se annorlunda ut.

Vet inte om det är en ursäkt direkt, utan mer att jag försöker ta till mig av info och på så sätt ta ansvar för att kunna förändra mitt egna mönster. Sen exakt hur man ska göra att få till en förändring är svårare. Avgiftning som du kallar det är ett sätt absolut

Gå tillbaka till min fru efter separation?

INNEHÅLL