Gå tillbaka till min fru efter separation?

Ja, det är ju min rädsla med. Att vi inte kan få till förändringen även om vi vill och att så fort vi flyttar ihop eller blir mer seriösa så hamnar vi tillbaka i våra mönster. Jag vill inte ge barnen eller min fru för mycket hopp om det ändå bara skiter sig liksom. Jag tror vi båda är villiga att försöka förändra oss men det svåra där är själva förändringen. Vi har redan gått i parterapi osv. Den terapeuten satt mest och lyssnade dock och vi fick inga konkreta verktyg att jobba med, så kanske om vi testar en annan. Vet ej. 

Tack för tipset! Ska kolla in den boken

Nä, det är en svår balansgång. Jag kan ju känna att det är svårt att kunna känna efter hur det känns emellan oss om vi heller inte ses. Vi försöker hålla det ganska lagom för att inte gå för fort fram. Vi kan käka middag och hänga med barnen en stund och sen går det ena hem till sig. 

Jättebra funderingar och jag tänker i liknande banor med. Är vi verkligen villiga att på riktigt försöka jobba med allt? Eller är det något man bara känner nu när det är mer okomplicerat och vi ses sporadiskt. Orkar man ta den kampen ang förändring när vardagen sen kommit tillbaka och man möter varandras dåliga sidor varje dag. Vi har kämpat länge och hur mycket orkar man och hur svårt ska det behöva vara liksom. 

Allt är en process med så klart. Saker tar tid. Jag försöker jobba på det jag kan påverka genom att visa min fru att jag försöker och att jag bryr mig. För mig innebär det att våga möta konflikter istället för att fly dom och på så sätt göra dom ännu värre, fast vid ett senare tillfälle. Inte bli passivt aggressiv. Jag försöker visa uppskattning genom att säga saker till henne som jag tycker är positivt. För att visa att det går. Ta initiativ till saker som att vi spelade UNO ihop med barnen igår. Sen är det svårt och vi är i grunden olika med olika behov. 

Svartsjukan är inget problem för mig. Eller den är inte borta, den kan komma i ögonblick. Men den påverkar inte mig eller att jag agerar utifrån den. Jag tror den är värre för min fru men hon har också blivit bättre, slutat kolla i min mobil (vad jag vet) osv. Jag känner mig trygg i att jag helt ärligt nog är mer eftertraktad än vad hennes ragg är och även om det säkert låter ytligt och töntigt och självgott så ger det mig trygghet i mig själv. 

Jag försöker tänka att det oavsett blir något gott utav det. Om vi lyckas förbättra vår relation på så sätt att vi båda känner oss tillfreds och glada, så är ju det kanon. Om vi inte lyckas med det, så vad har jag att vara svartsjuk på gentemot min fru och ev nya relationer? Att jag inte kan få ha en dysfunktionell relation med min fru? En sådan vill jag inte ha. Och det är inget hon förtjänar heller.

Hon kommer garanterat hitta andra killar som kan göra henne glad och det skulle faktiskt isf bara göra mig glad. Jag känner också att vi då faktiskt gett det en chans och funkade det inte då funkade det inte. Men då slipper jag iallafall undra och kan släppa våran kärleksrelation på ett enklare sätt. 

Jättebra inlägg, tack! Jag tar till mig det där om jag och hon också är ansvariga för att skapa vår EGNA lycka. Att vi inte kan ta ansvar för att den andre ska göra det. 

Jag känner att jag faktiskt är villig att ta det steget med skilsmässa om jag känner att våran relation inte blir bättre. Har liksom kommit till en punkt där jag känner att jag inte orkar med alla missförstånd och hur mycket energi som läggs på vad jag upplever som negativitet. Det är inte rättvist mot någon av oss och det är inget någon av oss vill ha heller. Min fru messade idag och sa att hon också ville att våran relation ska vara positiv och berättade om fina minnen hon har av oss tillsammans.

Jag förstår mycket väl att min fru kan träffa en ny man och i andra situationer upplevas som glad, rolig, öppen, självsäker och allt sådant, för allt det är hon också. Sen verkar det vara något emellan oss som bara drar fram det jobbiga. Men jag är ärlig i ambition att jag vill försöka och att jag ska göra mitt bästa för att vara den jag vill vara gentemot henne under den tiden. 

 

 

Det går bra faktiskt! Jag tycker senaste veckan har varit väldigt bra mellan mig och min fru. Vi har pratat mycket om hur jag ser på det och hur jag vill att våran relation ska vara, dvs att jag vill att den ska vara positiv och att relationen ska ta fram det bästa hos oss och inte det värsta som varit tendensen innan. Min fru har visat förståelse och håller med mig i allt säger hon. Hon har på riktigt verkat ta till sig och har ansträngt sig i sin kommunikation och vi har haft fina ögonblick ihop senaste veckan. 

Nu har vi lagt upp det som så att jag är hos henne på tisdagar plus onsdagar och så sover jag över i min dotters säng. Då är jag med i morgonbestyren på onsdagsmorgon och torsdagsmorgon. För att få känna lite på vardagen igen. Sen försöker vi få till en kväll på helgen tillsammans iallafall, som ikväll då vi ska se Mellon hela familjen. Jag och min fru har även börjat kolla på Love Is Blind ihop. Sådana småsaker ger mig ändå mycket och få mig att känna att det visst finns något mer än bara attraktion. 

Skilsmässa är inget måste för mig om vi faktiskt får det att fungera. Jag vore jätteglad om vi kan få det att funka och jag kommer absolut gå in i detta helhjärtat och med ärliga intentioner. Men som du sagt innan så är mitt förhandlingsläge gott och jag känner mig trygg i att jag kan våga vara ärlig mot mig själv.

Blir våran relation inte positiv så är jag faktiskt villig att avsluta det och att jag vågar uttrycka det gentemot min fru och att hon visar förståelse kring det är mycket positivt tycker jag. Sen gäller det att vi fortsätter jobba med allt så klart. 

Tack för omtanke! Jag håller med dig i det du skriver. Jag känner absolut ingen stress egentligen och jag vill också ta det långsamt. Min fru är dock ivrig att ta ett beslut och att vi ska flytta ihop igen. Har sagt att jag vill avvakta fram till slutet av våren innan jag kan avgöra något. Sen kan man ta det i långsam takt efter det med allt vad att säga upp lägenhet osv skulle innebära i så fall. Det skulle så klart vara en klar ekonomisk fördel att flytta ihop igen, vi skulle helt plötsligt ha massa pengar över istället för att knappt gå runt som nu.

Men våra negativa mönster finns kvar och när det hettar till så kommer dom fram. Dock att vi båda lärt oss kontrollera det mer och själva vara medvetna om dom. Men den förändringen tar längre tid än en vecka och jag vill vara säker på att vi inte bara anstränger oss en period för att sedan falla tillbaka så fort vardagen är tillbaka. Precis som du säger. Vi får se hur det utvecklas.