Sambos barn, utmaning

Du skriver att 10-åringen bara haft en närvarande förälder för att han beter sig illa - det är rent skitsnack! Jag är ensamstående förälder, min mamma var det också. Kan lova att varken jag eller min son skulle bete sig som du beskriver. Hon har inte orkat uppfostra honom, antagligen. Eller så är hon svag och kan inte sätta gränser. Tyvärr så ligger detta helt på henne, så ja det är jättebra att du redan nu inser vem av er som måste vara föräldern i relationen om ni skaffar egna.

Jag skulle avvakta tills hon kan hantera sina egna barn, annars har ni ingen framtid. Fundera dessutom på om du vill att ditt/dina egna barn ska ha ett sådant halvsyskon.... Och den yngre riskerar att bli lika illa med tiden. Avvakta ts. För din skull och för ofödda barns skull.

Nej, det är ts som generaliserar genom att påstå att ungens beteende skulle bero på att han vuxit upp med bara en förälder. När han får mothugg försöker han skylla på en diagnos. Faktum är att han inte vill se sin lilla ängel som något annat än den perfekta modern. Lycka till säger jag...

Om ni va tillsammans i 15 år så uppfostrade du knappast ditt barn själv.
Du började anklaga min sambo trots att du inte vet något om situationen.
Pissigt gjort av dig och du förtjänade mothugg.

Hur många personer har man känt eller varit bekant med genom sin uppväxt? Mångfaldiga 1000 men har aldrig träffat någon i närheten av hennes barn. Han är svår att hantera och vare sig läkare, psykologer eller skola vet riktigt hur de ska göra. Det jag ser är att barnets mor lägger all tid & energi på att göra det så bra som möjligt och ge honom så bra förutsättningar i livet som möjligt. Allt jag kan önska av en kvinna jag vill ska bli mina barns mor!

Lugnt, seende, bekräftande.
När barnet är i "raseritillstånd" når hon sällan fram. Då handlar det om att lugna ner situationen och sedan prata med sonen.
 

3 gånger på 2 år.
De gångerna har jag sagt ifrån på skarpen, sett honom i ögonen tills han börjar skämmas och tvingat honom att förklara vad han gjort fel och att be sin mor om ursäkt.
Säger inte att första reaktion ska va att skriva på ett barn. Jag har inte skrikit åt honom en enda gång.
Men visst beteende kräver en kraftig tillrättavisning där barnet verkligen förstår att han gått över gränsen, måste be om en uppriktig ursäkt och sedan bli förlåten och faktiskt känna att han blir förlåten.

Låter som pojken har ADHD och mamman inte har fått rätt instrument att hantera detta. Vilket har resulterat i att hon istället svansar för honom för att undvika konflikt.

Du är ju helt sjuk i huvudet! Ni ska då fan inte skaffa några gemensamma barn, fyfan alltså. Stackars unge som behöver stå ut med en labil låtsasfarsa.

Förmodligen. The land of make believe 😂

Njuter? Är du helt sjuk i huvudet?
Gör han något riktigt grovt medvetet elakt fel så ska han skämmas för att inte göra om det.
Och för att bemöta din löjliga kommentar om ägodel så är hon min så länge hon vill det. Min ägodel. Precis som att hon äger mig, jag är hennes.