Ni som hamnat i en livskris, träffat en annan, kanske yngre kvinna och lämnat er familj för det....
Kanske även övergivit era barn.
Hur blev det? Ångrade ni er och varför?
Hittade ni tillbaka?
Det har precis varit en tråd om detta här och sammanfattningsvis:
Majoriteten ångrar sig inte alls.
Går man så är det av en anledning och rätt många har redan kärat ner sig i en ny.
Men brukar det hålla med den nya?
jag har nämligen fått till mig att många ångrar sig ? som skiter i sina barn och fru och efter ett tag saknar dem och inser att det inte funkade så bra med den nya?.
Nix.
Ångrade mig inte.
Det är tufft i början men med tiden växer beslutet som det enda rätta.
Ärkvinna, ångrade mig inte. Men ettjobbigt beslut såklart. Min man som även han lämnade sin familj, ångrade sig inte heller. Men ingen av oss har varken slitit i barn eller ex, utan försökt stötta i det svåra fast vi lämnat för en annan.