Trigga någon annans kroppskomplex/ätstörning

Du ska inte göra några som helst anpassningar,det blir inte din kompis friskare av.
Allt sitter i hens huvud.
Du kan finnas som ett stöd som vän om du vill och orkar och vännen vill det,men inget mer,det får dig att bli medberoende och det vill du väll inte? 

Ni ska duga exakt som ni är BÅDA TVÅ, ni är bra som ni är,all yta bara förstör självbilden?.

Det är min syster. 

Ok,men du ska fortfarande inte göra några anpassningar.
Hur gamla är ni? 

Din systers självbild och självkänsla behöver höjas och komma inifrån. 

Finns det något hon är riktigt grym på?
Finns det något hon gör som får dig att må bra?
Vilka styrkor har hon? 

Det är DET som ska stärkas.

31 (jag) och 35 (hon)...men det är nog enklare av olika anledningar att tänka att vi är 18 år bägge två pga diagnoser, sätt att resonera osv.

Jag känner mig kass nu men det där var väldigt svåra frågor att ge snälla svar på. Hon är duktig på att baka och laga mat, hon är högskoleutbildad. Men... :( Jag har faktiskt svårt att besvara detta. Men det ligger på mig, för givetvis har hon styrkor och kvaliteer, det är bara det att jag ser inte dem. Jag säger inte att jag är bättre heller. Jag ser bra ut naken och i bikini det är typ den enda kvaliteen jag har. 

Hon är personlighetsstörd som jag också är. Fast på vissa sätt mindre fungerande. Hon bor med vår mamma, jobbar inte, knaprar mycket piller och dricker mycket. Hon är kraftigt överviktig. Hon har en kass halv/hel-alkoholiserad pojkvän från och till. De gör slut och blir ihop igen med bara veckor emellan.

Man avstår när det inte funkar. Blir det katastrof av att åka och bada så får man umgås på ett annat sätt

Jag tog en sömntablett precis, så mitt inlägg till dig blir lite kort (?), för att vara jag. Av det du har skrivit i tidigare tråd så verkar det som om du har timglasfigur, typ. Det är lite av ett ideal kan man säga, att man inte samlar fett på magen, utan att det istället lägger sig på rumpa, ben och i brösten. Många kvinnor har alltid varit avundsjuka till döds på dessa proportioner. Men om man istället samlar fett på magen och håller en lägre vikt (jag menar inte absolut inte anorexia), och har BMI 20 typ, så är det väldigt fint ändå. Man måste träna magen och ha träningskorsett på, så den inte trycks utåt för mycket under ansträngningen, lära kroppen rätt.

Man får framhäva benen istället för midjan. Så enkelt är det med dessa andra proportioner. Jag själv samlar fett på magen som en kille, men jag mår inte dåligt över det. Med en urringning får omgivningen någonannanstans att titta än på min mage, o.s.v.. Knepen är många. Men om hon är med en kille som inte uppskattar henne så ska hon ju vara singel. Jag själv trivs bäst som singel under villkoret att jag får onanera 40 min dagligen på kvällen, och ha något non-stop på klitoris (jag varierar  sexleksaker, vibb och utan vibb, både och används, beroende på vad jag har lust med just idag). Hoppas att det hjälpte.  

Inlägget ovan från igår var menat till Borderlina. Jag vet inte hur man ska orka med att ha en partner. Speciellt om denna ger en ätstörning så som din syster har det just nu. De kvinnor som börjar lida av ätstörning tänker skevt om vad männen tycker, de måste finna sig själva innan de försöker med förhållande igen. Det är jätte jätte viktigt att bli stark i sig själv innan man ger någon annan chansen igen. Förhållanden ska inte bygga på att ena parten är desperat, varken mannen eller kvinnan.

Det är konstigt att din syster vill ha någon och pressar sig sådär på alla sätt, men en utomstående kan enkelt se att hon inte borde ha något förhållande. Felet är alltså inte ditt Borderlina, felet är att hon har kille som sänker henne. Hennes personlighet bryts ner varje dag för att hon har en kille som inte uppskattar henne. Män och kvinnor måste inte passa ihop. Tänk på spindelhonan som försöker att äta upp den spindelhane som vill komma och para sig. Kvinnor har det bättre i ensamhet, jag lovar. Forskning säger att man lever längre och är lyckligare som singel: www.familjeliv.se/forum/thread/80397312-kvinnor-utan-man-och-barn-lyckligast-enligt-forskning

Det är förstås kul för dig Borderlina att du har en fästman och är nöjd, men alla fungerar inte samma. Kroppar ser olika ut och hjärnor ser olika ut. Säg till din syster att hon borde dumpa sin kille, han bryter ner henne. Var på henne att det här måste ta slut. Det är han som det är fel på och det är han som inte är attraktiv. Kvinnor har typ 3 miljarder intressanter för o.n.s. och männen har 0, det är alltså männen som är de fula här. 

Jag har själv erfarenhet av att ha fått negativa kommentarer om min kropp från kvinnor, så det sitter inte alltid bara i ens huvud. Det börjar nånstans. Jag har själv aldrig sagt sånt till kvinnor. Jag var yngre och i bra form då, och jag tyckte att jag dög precis som jag var, att jag var tillräckligt bra. Jag tänkte inte ens så mycket på det, jag bara VAR, tills såna kommentarer började dyka upp. De hade uppenbarligen problem med hur jag såg ut, och var tvungna att säga det. Jag badar inte ute bland folk sen många år tillbaka, p g a det här.

Jättetråkigt att folk överhuvudtaget har så lite vett i huvudet att de har ett behov av att förminska någon.
Mig helt obegripligt.

Jag har lärt mig ATT det alltid ligger en avundsjuka bakom. 

1) att man har ett fördelaktigt utseende som den som kränker är avundsjuk över.

2) att man har en stark och god självbild trots att man kanske inte har det idealiska utseendet men UTSRÅLAR bekvämlighet inför sig själv och omgivningen.
dvs god självkänsla.

Jag förstår inte heller varför vissa vill vara så. För några år sen så var jag kär i en yngre tjej. Jag hade bra självkänsla då, bra självförtroende, kände mig glad och var i superform fysiskt. Jag skrev om det här och det var många som ville trycka ner. Sånt får man räkna med på såna här forum, och det är ju faktiskt främlingar. Men ändå talande för hur många människor är. Tyvärr.
Det som sårade mig mest var när min egen syster, som aldrig träffat tjejen, bara sa "hon är inte intresserad". Hon har förlöjligat mig i många år. Hon har visat sig vara en hycklare också, då hon sa att tjejer i den åldern vill ha jämnåriga. Och att man inte kan ha nåt gemensamt med stor åldersskillnad. Själv var hon ihop med män med stor åldersskillnad, både uppåt och neråt.

Och vad har du att säga till trådstartaren istället för att prata om dig, dig, dig?
Det är otroligt självupptaget att bara ta över med sina egna problem istället för att bemöta ts.

Kan fråga dig samma.

Pratar jag om mig själv som om hon inte räknas eller påpekar jag folk i tråden som behandlar henne dåligt? 

Tycker du de två är lika illa säger det allt om dig.

Jag väger 42kg pä 155cm så eventuell timglasform syns bara i bikini/naken. Fett vet jag inte vart jag samlar. Jag gillar väldigt mycket hur jag ser ut naken eller i bikini.. men.jag är helt osexig i kläder som inte sitter åt/visar hud och ser ut som en pojke. Så jag har komplex jag med.

Hon har motsatt kroppsform, 160 lite längre men 100kg + (vet inte vill inte heller fråga )

Oj då, ja det här gör ju det hela väldigt enkelt. Hon är avundsjuk på dig. Hon mår inte bra i sig själv och måste hitta olika sätt för att acceptera och gilla sig själv, så som hon ser ut. Jag själv är 162 cm och vägde som mest 80 kg (skäms lite när jag säger det), och det var när jag ammade och åt för mycket och rörde mig för lite. I nuläget väger jag 50-51 kg och de två viktigaste sakerna som jag gör här är att jag promenerar en hel del (med musik från hörlurar för att det inte ska bli tråkigt...) och att jag äter på regelbundna tider. Jag överäter aldrig tror jag. Jag slutar att äta när jag är mätt, och jag begränsar mig inte så värst mycket. 

Som minst vägde jag 42 kg, men jag vägde länge 44 kg och var anorektisk, väl? Jag har inget av det beteendet kvar. Jag är osäker på om man borde ha en partner om man väger riktigt mycket, jag är osäker på om det är värt det. Jag tror att man måste "finna sig själv" först, och vara i BALANS innan man letar någon... Alla får tycka som de vill, men jag tycker inte att man ska leta någon när man väger 100 kg, typ. Jag har inga orimliga krav här....

Hoppas att hon mår bättre snart. Jag tror att den stora majoriteten av kvinnor skulle må bättre som singlar, men visst finns det undantag. Du har ju uttryckt att du är en sån typ av person som måste ha någon, så det så. Om det var min syster skulle jag burit en hoodie (som du gör) i hennes närhet och inte ställt högre krav på mig själv än så. Like it or leave, antar jag? Du kan inte förändra dig mer än så för hennes skull! Försök att säga försiktigt till henne att hon inte borde ha någon man (min åsikt i alla fall). Chansen är jättestor att det förbättrar hennes mående om hon är singel. Lycka till i vilket fall som helst. :)

När jag mår bra psykiskt väger jag så här, tidigare har jag dippat ner till 39 i perioder. Det låter inte som stor skillnad 3kg men det syns på mig. Jag gillar hur jag ser ut på 42 (när jag är naken) och hur kroppen presterar då.

Jag skulle kunna hjälpa min syster med träning och kost. Min fästman har gått ner 23kg på inte ens ett år med lite motivation och tjata med honom till gymmet. Men jag vågar inte föreslå det igen att jag kan hjälpa henne hon blir skitsur då. 

Hennes pojkvän är ett as 80% av tiden och de 20% han inte är det är inte värt det. Men hon blir skitsur om jag kritiserar honom.