Varför ska jag göra separationen lätt för henne?

Hade ni haft gemensamma barn, hade jag tyckt att hon borde ge det en chans till. Inte dömt henne oavsett vad hon beslutade sig för, men det är vad jag hade tyckt, utifrån det du skriver.

Nu har ni inga barn, så jag förstår henne. Jag förstår dig också. Samtidigt resonerar du märkligt. Du skriver att ni har glidit ifrån varandra och att känslorna inte finns kvar, men är ändå arg och bitter över att hon vill gå vidare? Jag säger som ovanstående. Skulle du inte ha tänkt på det tidigare? 

Men nej, du behöver inte underlätta för henne, bara uppträda civiliserat och vuxet.