Ni i förhållanden som pratar olika kärleksspråk, hur kommunicerar ni?

Vi är olika som ni och har varit med varandra 15 år i år. Vi träffades när jag var 19 och han några år äldre. Man lär sig med tiden. Man lär sig att inte ta illa upp, man lär sig att säga ifrån, man lär sig att säga till när det svider och man lär sig att låta saker passera när man vet att det inte är illa menat. Det är en hel vetenskap som aldrig tar slut - det här med att leva med en annan människa. Vissa väljer att gå skilda vägar och hitta någon som talar samma språk, andra är bittra föralltid och några accepterar varandras olikheter. 

Har vi accepterar varandra? Verkligen inte, men vi försöker inte längre ändra varandra och det var det som fick förhållandet att gå från ganska stormigt till ganska lugnt och normalt. 

Detta låter onekligen deprimerande måste jag säga. Jag vet inte om jag kan leva resten av mitt liv utan att någongång höra att han älskar mig. Om ni inte har accepterat varandra är det ju konstigt att ni fortfarande lever tillsammans.

Han säger det hela tiden till mig, jag lika så till honom. Vi har inte exakt samma problem som ni naturligtvis, men vi talar olika kärleksspråk och med det ville jag säga att människor kan leva tillsammans även om man inte är lika som personer. Det är inte deprimerande, man kommer alltid att önska att partners hade egenskaper som var mer lika sina egna, men i olika situationer. Jag behöver inte acceptera allt han är och han behöver inte göra detsamma. Däremot måste en ömsesidig respekt finnas och kärlek i botten. 

Men om ni båda två säger att ni älskar varandra pratar ni ju samma kärleksspråk eller hur menar du? Jag drömmer om att få höra orden och hoppas att han en dag kommer över tröskeln. Ja, respekt är jätteviktigt men acceptans också, tycker jag.

Jag tänker aff man får lära sig att lyssna på varandra. Du är ju medveten om de olika kärleksspråken och din  partner säger ju hela tiden att han älskar dig genom de handlingar han gör. Varför är inte det bra nog? Varför behöver det vara på ditt sätt? Varje gång han berör dig med kärlek kan du tänka ?han älskar mig? högt i ditt huvud. Ska man leva tillsammans måste man båda lära känna varandra och acceptera varandras olikheter. 

Du har absolut rätt i det du säger. Jag visar min kärlek både genom ord med även handling, då jag också är fysisk, kanske därför jag väntar på att få höra orden. Det känns inte bättre av att veta att han faktiskt sagt till sitt ex att han älskar henne ett fåtal gånger under deras tid tillsammans. Men visst, han visar ju sin kärlek på sitt sätt men alla runtomkring säger jag älskar dig till sina partners.

Menar du att han aldrig någonsin har sagt det till dig? Hur länge har ni varit tillsammans? Vad säger han när du säger att du behöver höra orden iaf någon gång ibland? Och kanske är det lättare att skriva orden. Min partner uttrycker sig sällan muntligt med kan lättare skriva jag älskar dig, även om det också är sällan. Å andra sidan uppskattar jag de tillfällena desto mer jämfört med tex ett ex som sade det flera gånger per dag, tex så fort vi avslutade telefonsamtal. 

Vad gäller vad han har sagt till sitt ex så försök att bara släppa det. Det är svårt att veta omständigheterna runt någon man själv inte varit del av. Kanske kände han sig pressad att säga orden. Du vet i vilket fall som helst att han uttrycker kärlek fysiskt. Vad vill du helst ha  - en kärleksfull kram där du vet han jag älskar dig kommer från hjärtat eller ett muntligt jag älskar dig som han inte är connectad till? 

Nej inte alls. Inte på långa vägar. Han är otroligt duktig på komplimanger, kramar och närhet, intimitet och att säga jag älskar dig. Jag är mer restriktiv med beröring, spontana kramar och kyssar och att säga orden jag älskar dig. Han gör det flera gånger om dagen, jag säger det mer när jag verkligen känner det. Inte som ett ?god morgon? liksom. Han har ofta bett mig att bli mer som han, men det ligger inte i min personlighet. Jag är säker på att jag älskar honom, kanske til l och med mer. Men jag känner inte behovet av närhet som han gör. Det är svårt för oss båda. Han tycker jag är off och jag tycker han kan vara klängig. 

TS, vad svarar din man om du frågar honom om han älskar dig?
Hr du frågat varför han inte kan säga dem?

Jag tänker att hur man visar kärlek kan vara på flera olika sätt, som skrivits tidigare i tråden kan det vara genom fysisk beröring och verbalt, men också genom att men gärna fixar saker, ger presenter etc. 

Men oavsett vilket som är ens naturliga kärleksspråk borde man kunna säga att man älskar någon om man gör det. Känns mer som att din man har någon slags spärr mot att säg det än att det är en fråga om kärleksspråk. Ok att det naturliga sättet att visa kärlek för din man inte är att vara verbal, men som sagt att säga de orden borde ju vara möjligt om hm känner så.

TS jag tror det här är något du känner nu efter du kommit på ni har olika kärleksspråk. Då han som du uppgav gjort att du känt dig osäker då han inte sagt han älskar dig. Nu vet du ni har olika. Du vet att när han gör allt det där så är det hans Jag Älskar Dig. 

Jg och min man har också olik kärleksspråk. Jag var osäker jag med innan jag förstod och det dröjde ett tag innan jag kom över ändå min gamla osäkerhet. Din känsla kommer gå över. 

Han är också fysisk och gör saker för mig. Jag är verbal. Gör saker också. Är också fysisk men inte så som han är och det har gjort honom osäker innan. Jag tror din man kan också ha burit på samma osäkerhet, som du har. Sen kan man bli bekväm med i sina olika invanda roller. Jag har fått öva upp mig att bli mer fysisk. Var alltid van han kom först med att krama om mig. Det kommer kännas ovant först. Man måste tänka på det. 

Jg tror inte din man blivit uppväxt i ett hem där det var uppmuntrande, okej att säga Jag Älskar Dig. 
När jag en gång sa det till vårt barn när jag var hemma hos svärföräldrarna blev jag tillsagt att man ska inte säga det förutom vid väldigt speciella tillfällen om nåt. Jag såg bara på mitt barn, vi hade en privat stund mitt barn och jag och blev avbrutna med den kommentaren, att jag tilltalar mitt barn precis hur jag vill, och så sa jag flera gånger om jag älskar dig, jag älskar dig och pussade på mitt barn. Jag vägrade sedan titta eller ingå i något samtal med min svärförälder som varit respektlös.