Vi som planerar barn 2025

Blir nyfiken på Jenny koos vitaminboost.  Ska kolla på det! 😊

Spännande! 
Hoppas på positivt test för dig i första hand, i andra hand hoppas jag också att du får mens i helgen så du får börja om snabbast möjligt 😁 
Själv hoppas jag på att få äl öht.. Dag q18 nu. Lite segt. Min pco:s kan ju närsomhelst börja ställa till det igen med utebliven ägglossning. 
Blir det så den här månaden så ska jag kontakta fertilitetskliniken. Vill absolut inte prova själva om vi inte har ordning på kroppen. 
Den resan har vi redan gjort och det gör jag inte om igen. 
Däremot har de sommarstängt snart så det blir att boka in i augusti i så fall. 

Vilken klinik har ni? Vi står i kö till RMC Malmö.

Vi har i Uppsala. Carl von Linné. Men numera bor jag 22 mil bort. Men åker gärna dit. Billgare och så har jag så fina minnen därifrån 😊 är du nöjd med din i malmö?

Ja de har utrett oss och jag var felfri medan sambon bara har 1 % normala spermier som jag säkert nämnt här I maj sa dom att om 3-4 månader får vi tid till hjälp där. Lång väntan. Men vi försöker ändå under tiden hehe

Ja, jag har koll på er situation 🥺
Jättebra att nu kör på som tusan och att ni står i kö nu. Tryggt att veta att hjälpen är på väg! Och vem vet vad sk. Kan hända så länge 😍

Kikar tillbaka lite i tråden 😊

Jag känner inte någon stress alls. Eller alltså.. jah blir 37 i sommar. Men iom  att vi förösker på riktigt nu i den cykeln som jag är i, så känner jag att vi gör det vi kan. Att det kan ta tid och bli missfall är jag helt beredd på iom åldern. 

Däremot så skulle jag känna som du gör, om någon nära mig plötsligt blir. För då hade jag också känt att drömmen vore om vi lyckades nära varandra. 

Däremot hade jag fått f u l l s t ä n d i g panik om det du beskriver hade hänt mig när vi planerade första barnet. För jag förstod snabbt att något inte stod rätt till med min cykel och ägglossning och när jag fick bekräftat att jag hade en hormonrubbning, blev gravid och fick ett ma u vecka 10, då mådde jag så obeskrivligt dåligt. Tof bort ytliga bekanta på fb om någon blev gravid eller hade en bebis, jag orkade inte se. Mådde skitdåligt ärligt talat och var jätteorolig över att jag inte skulle lyckas få barn. 8 månader tog det efter ma:et och stress och sorg var det jag kände dagligen. 

Med barn var jag cool, tänkte att det här kimmer gå fort. Nu vet jag ju att jag behöver tabletter för att stimulera äl och vi hade ju lyckats få ett friskt barn. 
Däremot ville vi ha tätt mellan dem, så hade det dröjt så hade stressen kommit 😅
Nu lyckades vi dock direkt och jag tyckte livet kändes väldigt rättvist med tanke på att vi fick vänta 1 år med första 🥰

Tror dock att stress är vanligt att känns, oavsett, om nära och kära blir gravida runt om en 💕 

Hoppas ni lyckas fort 💙

Såg att ni försökt länge, varför har ni inte fått hjälp från landstinget tidigare? Var ni för unga tidigare? För det är väl max ett år man måste försöka på egen hand om man är under 35, men det kanske är olika beroende på län? 
hoppas ni lyckas snart eller snabbt med ivf, skönt att det var kort väntetid på själva ivf:en 😀 Vet att vissa landsting har sjukt lång väntan från beslut till processen börjar. 

Vi sökte hjälp efter ca 14 månader. Tänkte att det var normalt vid 30+ och 35+ att det skulle ta tid. Men det finns ju uppenbarligen problem med honom. Nu käkar han kosttillskott i väntan på hjälp. Och vi hoppas och försöker fortfarande. 2-3 månaders väntetid kvar nu. ICSI lär vi få göra :)

Glömde skriva att spermaanalyserna tog tid att få svar på så det har också dragit ut på tiden.