Sonen fortfarande i familjehem

Ingen kan såklart veta vem som har rätt i det här specifika fallet. Men det är inte alls ovanligt att det går "troll" i ärenden. Socialtjänsten vill vinna mot familjen bara för att vinna mot familjen - och bryr sig inte om det aktuella barnet egentligen. Och domstolen klubbar slentrianmässigt igenom det som socialtjänsten rekommenderad. Detta med domstolsförhandlingarna är ofta bara ett spel för gallerierna, det står redan klart att det ska bli som socialen vill.

Samma gäller mycket annat också, t.ex. rättspsykiatrisk vård som ska omprövas var sjätte månad. Domstolen klubbar bara igenom fortsatt vård, om läkaren rekommenderar det. Finns ingen rättssäkerhet. Samma med LVU såklart, domstolen klubbar bara igenom fortsatt LVU, om socialen fortfarande rekommenderar det. 

Utredningshem är hemskt. Jag fattar inte att det får förekomma. Man föser ihop vanliga, normala föräldrar med sådana som är narkomaner och kriminella - till och med sådana som är dömda för våldsbrott och helt livsfarliga! På vissa ställen tvingas föräldrarna dessutom att göra många olika aktiviteter i grupp, och de "farliga" föräldrarna får även tillgång till de normala föräldrarnas barn, då barnen måste lämnas till personal eller hemmets egen förskola, för att föräldrarna ska sitta i barnfria möten med utredningspersonalen eller besökande soctanter. 

Dessutom är det så, att personalen känner sig duktiga om de kan komma med några negativa "observationer" av föräldrarna till sina chefer. Därför överdriver de eller till och med hittar på, samt provocerar fram situationer som ska leda till en smarrig observation. De kan även göra sig till "kompis" med föräldrarna och ge förtroenden (som eventuellt är påhittade) för att få förtroenden tillbaka, som socialen sedan kan använda emot föräldrarna. Till exempel:

Personalen: jag kommer ihåg när jag hade barn i din ålder, då tyckte jag ibland att de var så jobbiga att jag bara ville kasta ut dem genom fönstret för att få vara ifred! Känner du aldrig så?

Föräldern, med ett trött leende: jo, det händer. 

I observationen skriver personalen: "Anna Andersson sa idag till mig, att hon tycker att barnen är så jobbiga att hon bara vill kasta ut dem genom fönstet för att få vara ifred" .

Och om ett barn håller på att skada sig på något sätt, så ingriper inte personalen, för de vill få sin observation av att föräldrarna inte kan se efter barnen. Detta är ju knappast till barnens bästa, trots att det egentligen ska vara för barnens skull! En mycket märklig verksamhet.