Sonen fortfarande i familjehem

Så otroligt tungt och sorgligt, beklagar verkligen. Dock tänker kag som övriga att du behöver beskriva vad som föranledde orosanmälan och hur omhändertagandet motiverades. Träffar ni regelbundet ert barn? Finns det planer för utökat umgänge? 
Oavsett anled

Djupt tragiskt att göra ivf och sedan skiter sig allt. Nu kommer det ju inte som en blixt från klar himmel att man har beslut om utredningshem. Under tiden på hemmet går du i samtal och går stöd. Inget lättvindigt beslut att omhänderta pojken. Flera frågar vad du brustit i men det är eg exakt. Du/ni har brustit i omvårdnad mot en skör Prematur. 

Två rättegångar som ni förlorat. När ska ni inse att ni inte är lämpliga föräldrar? Ingen som helst insikt om vad det brast. Inte bara en gång utan flera. 

Låt för fasen pojken få växa upp i trygghet. I lugn och ro. Han har ju andra föräldrar. Vet inget annat. Slit inte upp honom från det och han får vetskap och insikt i att ni är odugliga som omvårdande föräldrar. Man kan konstatera att genom besluten som togs så förverkade du din rätt att vara förälder. Du har haft chansen att bättra dig men har inte tagit den. Varjen du eller eller fadern. 

Ingen kan såklart veta vem som har rätt i det här specifika fallet. Men det är inte alls ovanligt att det går "troll" i ärenden. Socialtjänsten vill vinna mot familjen bara för att vinna mot familjen - och bryr sig inte om det aktuella barnet egentligen. Och domstolen klubbar slentrianmässigt igenom det som socialtjänsten rekommenderad. Detta med domstolsförhandlingarna är ofta bara ett spel för gallerierna, det står redan klart att det ska bli som socialen vill.

Samma gäller mycket annat också, t.ex. rättspsykiatrisk vård som ska omprövas var sjätte månad. Domstolen klubbar bara igenom fortsatt vård, om läkaren rekommenderar det. Finns ingen rättssäkerhet. Samma med LVU såklart, domstolen klubbar bara igenom fortsatt LVU, om socialen fortfarande rekommenderar det. 

Vad vissa än tror, ska det mycket till för att Soc omhändertar barn, särskilt redan på BB. Personalen på BB är skyldiga att anmäla om de känner oro, men inte ens det betyder automatiskt att barnet blir omhändertaget eller att man skickas till utredningshem. Första steget är alltid annat stöd.

Det är bara om bristerna anses vara stora som man skickas till utredningshem. Och sen förlora barnet, samt förlora i två rättegångar?

Nej, det är något TS inte berättar.

Jag vet att Soc kan göra fel. Men det är vanligare att barn som skulle behöva placeras inte blir det, än att barn placeras på felaktiga grunder.

Och som flera redan har skrivit: Ingen får sitt barn omhändertaget för att det föds för tidigt. Det föds barn för tidigt varje dag i Sverige, precis som det händer andra saker varje dag på landets förlossningar och BB. Föräldrar som går igenom traumatiska förlossningar, får förlossningsdepressioner, behöver extra stöd, har problem med matning, etc etc. De får inte sina barn omhändertagna för det.

Det är bara om man visar _allvarlig omsorgsbrist_ och andra insatser inte hjälper, som det blir aktuellt med LVU.

Vaddå salt i såret? TS vill ha tillbaka sitt barn. För att lyckas med det, behöver hon ta tag i sina brister. För att lyckas med det, behöver hon inser att hon har brister. 
Tror du hon får tillbaka sitt barn genom att folk tycker synd om henne?